body>

Folk luktar apa i käften

Ligger i sängen med min lilla hund som jag precis hämtat hem från veterinären. Tyckte hon behövde ta bort tandsten.
Det är nämligen såhär; Jag har fått en dille på att folk luktar äckligt i munnen. Roy luktar skunk, Hunden luktar död.
Ibland kan jag knappt pussa min karl för han luktar så jävla äckligt i munnen. Som gravid har jag utvecklat nåt dolt super-luktsinne som jag inte haft tidigare. Roy har aldrig någonsin innan jag blev gravid varken smakat eller luktat äckligt i munnen, han har väldens godaste mun.

Då jag knappt vågat yttra mig om problemet, känns inte så snällt att säga att man inte vill pussas för trots att munnen är nyborstad så luktar den apa, men då jag öppnade mig fick jag veta att min vän Eva som har två barn tömde apoteket på deras munhygien-produkter när hon var gravid, inte till sig själv, utan till sin kille! Min ena svägerska började när hon var gravid fundera på om hennes kille verkligen hade så dålig andedräkt när dom träffades, för då luktade han apa.

Därför har jag alltså tvingat iväg min hund att ta bort tandsten och bli fin i munnen för att lukta därefter.
Nu när hon ligger drogad i sängen och ser alldeles ynklig ut undrar jag om jag gått för långt. Är det inte bättre jag bara sätter en klädnypa på näsan. det är ju bara 13 veckor kvar!

Jag vill bara att det här superluktsinnet ska försvinna. Jag känner t.o.m fisar som släppts i andra rum för länge sen.



Min vän Caroline, hon är så fin!


Min Fina vän Caroline droppade en liten present i brevlådan häromdagen. En sån där bok som alla gravida skulle få av sin bästa kompis. Fick världens gulligaste hälsning i boken och ska sluka den på tips. Det är nämligen boken som innehåller allt man behöver veta men som ens doktor inte talar om för en.
Tack supergulliga vän!


Matlagningstips 2


Enklare än att bli bjuden på middag kan det inte bli. Se till att bli det, minst en gång i veckan.
I lördags bjöd mina underbara svärföräldrar på kräftskiva. Svärmor hade kokat 180 svenska kräftor i öl och dom smakade himmelskt, även om jag är en finsmakare och bara äter kräftstjärten. Jag varken suger ut saft eller äter kräftsmöret. Bara det finaste är gott nog för mig.
Tyvärr fick jag inte skölja ner kräftorna med någon nubbe i år, men det gjorde min älskling åt mig istället. Han var lite lagom bakis efter en blandning av nubbe, öl, rödvin och whiskey. Vi hade en supertrevlig kväll och jag orkade vara uppe ända till klockan ett(!) och var befriad från några större smärtor i magen under kvällen.
jag tycker det är så härligt att mina och Roys föräldrar verkar ha funnit varann, inte bara för att vi är ihop utan för att dom gillar varann på riktigt.

Matlagningstips

Snabbt, billigt och enkelt recept. I torsdags lagade jag en enkel röra.


Skink & baconröra

1 pkt bacon
1 pkt rökt skivad skinka
1 paprika
Purjolök
Champinjoner
Matlagningsgrädde
Creme Fraiche
Kryddor (Svart- och vit peppar, salt, paprikakrydda och ev. lite cayennepeppar)
Soya (Mrs Chengs mushroom soy)

Klipp bacon i bitar, hacka skinkan, purjolöken, paprikan och champinjonerna.
En klick smör/olja i stekpannan. Fräs på alla de hackade ingredienserna, krydda efter smak. Häll över matlagningsgrädde och Creme fraiche och lite soya. Krydda och smaka av.

Servera med Pasta.

Enklare och godare kan det inte bli.

 

Gravidserier.blogg.se






Gaviscon




Helgen har varit underbar. Gaviscon har gjort så jag kunnat sova både i fredags och i lördags natt. Det smakar röv. Näe, värre än röv. Det är verkligen så jävla äckligt att hälla i sig den där geggan. Vaknade inte ens och var kissnödig. Hade inga sura uppstötningar och allt var frid och fröjd....tills igår. Fick sjukt ont i magen och halsbränna och sura uppstötningar. Har sovit i 5 minuters intervaller i natt. Vaknat, bytt ställning, suttit upp, kissat. Och idag mår jag sämre än på länge. Har jätteont i magen (När ska omeprazol hjälpa???)

I morgon ska jag träffa min arbetsgivare. Dom tycker säkert att det är jättekul att jag är sjukskriven. Jag tycker inte det är jättekul, känner mig rastlös fast ändå mår jag inte bra nog för att kunna göra saker. Hahaha, ja det är ju givetvis därför jag är sjukskriven. Men vissa dagar när det känns bättre, då vill jag göra massa saker och det är väl därför det blir som det blir.

Jag nickade till i morse efter Roy gått till jobbet och sov faktiskt lite över en timme, när jag vaknade var jag genomsvett, drömde nämligen att jag skulle laga mat till 10 personer som skulle komma på bjudning, och så skulle jag hämta kläder på kemtvätt, och mamma ringde och undrade om jag kunde skjutsa henne till jobbet, hunden skulle rastas och så höll jag på att tvätta samtidigt.
Det är helt sant! jag drömde alltså att jag stressade halvt ihjäl mig och hade panik när jag vaknade.

Det är säkert en inre stress över att livet förändras, vi ska ha barn osv som hela tiden gör att man drömmer den ena sjuka drömmen efter den andra. När jag drömde att jag hade trekant med två kineser (Jag som verkligen ogillar kineser) så blev jag lite förvånad, men att stressa sönder sig i en dröm tar priset.

 



 


Sjukdoms-bingo!

Idag var vi och hämtade vårt matsalsbord och våra stolar och när jag skulle hoppa in i bilen fick jag en sjuk sammandragning som varade nån minut. Sen höll det på så i kanske 5-10 minuter. Sen bara försvann det. Lite orolig blir man ju. Googlade och det verkar ju normalt, gör sammandragningen mycket ont däremot så är det tecken på att något är fel, ofta stress och att man är uppjagad.
Nu vet jag faktiskt inte hur mycket mindre jag skulle kunna stressa. Tycker jag är välrdens lökigaste person som bara latar mig hela dagarna. I huvudet kommer jag nog dessvärre alltid att stressa, för det är sån jag är.

Lite senare när jag ligger i soffan så får jag blodsmak i munnen, går och spottar, och då kom det igen, blod, och till och med lite klumpigt denna gången. Har sluppit det i några veckors tid, men nu verkar det vara tillbaka.
Det låter allvarligt. Om någon sa till mig att den spottade blod så skulle jag tvinga personen i fråga att uppsöka läkare, men när jag nämnt det för olika läkare så har dom inte tagit någon större notis om att jag spottar blod var och varannan dag.

Ett begynnande munsår upptäcktes också då jag stod i badrummet och spottade. Den har dykt upp helt obemärkt under kvällen. Konstigt, man brukar ju känna olust-känsla och lite stickningar innan den kommer.
Ja, det var väl sjukdomsrapporten so far.

Det var någon som undrade om jag hade en Bingo-bricka med ovanliga sjukdomar och om jag försökte få fem i rad liksom.
Ja, jag vet inte, isåfall borde det väl vara bingo snart!

Header

Någon som är duktig på det här med datorer som kan hjälpa mig göra en snygg header????
Sen jag startade den här bloggen har jag inte hunnit ta tag i det, men det ser ju förjävlig ut....
Jag kan skicka bilder och sånt, bara nån tar tag i det!!! :)

Morotskaka

Jag är inte så hurtig och alert att jag har bakat idag igen, men fick påtryckningar om receptet för mina goda morotskakor.




Morotskaka (I långpanna)

4 ägg
4 dl socker
3 dl solrosolja
3 tsk kanel (Jag brukar ta lite extra)
2 tsk bakpulver
3,5 dl vetemjöl
350 g morötter

Vispa ägg och socker poröst.
Häll i solrosoljan.
Blanda alla torra ingedienser för sig innan du blandar ner dom i smeten.
Riv morötterna fint och rör ner.

Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i 20 min (Jag brukar ha lite varmare.)

När kakan har svalnat ska du bre på glasyren.

Glasyr
100 g rumstempererat smör
150 g philadelfiaost
2 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker

Blanda ihop glasyren så det blir en jämn och fin smet, bre jämt över kakan, ställ kallt en stund och strössla Cocos över (Valfritt, men jag tycker det blir godare)
Skär sedan kakan i rutor.

Hoppsan Kerstin.

Vänta lite nu. I kommentarerna diskuteras det hejvilt huruvida jag inte är lycklig över att jag ska få möjligheten att bli mamma. Stopp och belägg. Jag vet att jag är lyckligt lottad och att alla inte får den möjligheten. Det har jag tamejfan aldrig gnällt över.
Mina andra små krämpor och petitesser jag gnäller över är liksom inte så farligt eller så hemskt som vissa tror. Detta är min "spy-galla-över-att-vara-gravid-blogg", här skriver jag när jag behöver lätta hjärtat, det innebär inte att jag inte är överlycklig 23,58 timmar om dygnet.
Snälla ni, missförstå mig rätt.

Försäkringskassan

Jag tror nästan man måste vara frisk för att orka vara sjukskriven.
Igår ringde Försäkringskassan mig angående mina sjukintyg, det var nåt om att inkomsten var från 2008 och jag arbetade inte där längre, så dom skulle ha kompletterande uppgifter angående lön. Det kändes som om häxan tänkte,: Haaaa haaaa, nu får hon mindre i ersättning, men jag får tacka för att hon ringde, för jag höjde nämligen upp årsinkomsten. Snittet av provision och OB fanns ju inte med. På lönekontoret fick dom alla uppgifter utom min provision, det skulle jag fixa själv. Idag medan jag stod och duschade hade jag 3 missade samtal från hemligt nummer och det slutade inte ringa, så jag sprang ut ur duschen och svarade.
Äntligen får jag tag på dig, säger damen från FK.

Ehhhh.. stalker eller? Provat lämna meddelande eller ringa tillbaka lite senare? Det var nästan som dom skulle kolla så man inte var frisk, utan tokringde tills man svarade.

Denna damen undrade om det fanns andra arbetsuppgifter jag kunde utföra på jobbet.
Vänta lite nu? Är jag sjukskriven så kan jag väl inte det. Antingen jobbar jag ju eller är jag ju sjukskriven.
Om man var sjukskriven för ryggont och lyfte tungt på jobbet förstår jag väl om det gick att omplacera, men förstår inte riktigt hur dom tänkte här.
Tyckte det var bättre dom kontaktade min arbetsgivare angående detta.
Det känns verkligen som FK blivit en myndighet som misstror folk. All häxjakt man läst om i tidningen, verkar stämma. Visst finns det säkert folk som utnyttjar systemet och går sjukskrivna fast dom inte borde.

Med alla papper och härj som ska skötas så menar jag att det behövs att vara frisk för att orka.
Tur att huvudet är friskt ännu då :)

Ser jag gammal ut nu???

Det som jag nu ska berätta hände inte idag, inte igår utan för ca 1 vecka sen när jag skulle åka till Obs för att titta på blomkrukor.

Jag ser en 3-säljare innanför butiken. INTE få ögonkontakt, titta åt ett annat håll är mantrat i mitt huvud.

3 säljare: Hej tjejen, kolla här vad du ska få av mig (håller upp ett simkort till mobiltelefon)
Jag: Varför skulle jag vilja ha det, jag arbetar på Telenor.
3 säljare: Har du sånt där internabonnemang då?
Jag: Ja, det har jag (börjar gå därifrån)
3 säljare:...som du får ringa hur mycket du vill för
Jag: Ja, det får jag (Inte riktigt sant, men det ska väl han skita i)
3 säljare: Tjejen, är du säker på det?
Jag: Ja, de är jag, och oavsett så är jag inte intresserad. (Börjar bli irriterad på killen som är en sån där flört-charmör-äckel-typ.)
3 säljare: Men hur gamla är dina barn då, dom kanske behöver det här (viftar med SIM-kortet)
Jag: (Spänner ögonen i honom) Jag har inga barn.... än. Tack och hej.

Trodde han att jag hade så gamla barn så dom äger en mobiltelefon?
Hallå? Jag brukar faktiskt kunna åka på halv biljett på bussen.
Menar han att vinden har vänt och att jag helt plötsligt ser gammal ut?????


Fashion-boots



Legat med öppet fönster inatt och hört regnet strila. Jag gillar regn. Trött på värme och sol nu. Jippie tänkte jag och tog på mig mina fina stövlar som jag fått av min älskling, när Tyra skulle rastas. Då var det helt plötsligt torrt ute och solen sken igen. Men stövlarna fick sig en promenad ändå.

Saftig äppelkaka

Någon tyckte att jag skulle dela med mig av mina kakor och mattips. Och eftersom det är typ den enda jag gör. Lagar mat eller bakar så kan det ju vara en bra idé.
igår kväll bjöd jag Mella på saftig äppelkaka eftersom jag fått en kasse äppel av svärmor.


Äppelkaka

6 äpplen
3 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3 tsk vaniljsocker
150 g margarin
1 dl mjölk

(Kanel och socker för garnering)

Vispa ägg och socker poröst.
Blanda alla torra ingedienser och tillsätt smält margarin blandat med mjölk.
Skala och skiva äpplen och stick ner i smeten (Desto fler äpplen desto godare. Jag proppade hela kakan full med äppelskivor)
Strö över socker och kanel.
ca 50 min i mitten av ugnen som är mellan 150-175 grader varm.


Ett litet tajt fodral





Skulle kunna tänka mig den här lilla bodyn just nu. Och dom små brösten!!!
Idag känner jag mig tjock och såsig. Har inte haft några problem med att jag ökar i vikt och att jag börjar bli framtung. Min tröst har varit att det är mest mage (lite pattar och lite lovehandles och en röv, men bara lite)
Men så kommer vi till klädproblemet. Mina stora fina tunikor, oversize-tröjor som var så modernt innan ser inte klokt ut på mig, ser större ut än jag är. Mina tajta fodral är för små. Känner mig inte fin i något längre och tycker det är onödigt att shoppa kläder i storlekar som kommer vara för stora sen, inte för att jag skulle köpa mammakläder, för dom jag tittat på är hemska. Man kan hitta saker på t.e.x Gina tricot, H&M osv som klär en bullmage ändå. Så när jag shoppar är det saker jag verkligen gillar, men tyvärr i fel storlek för att kunna använda sen. Så nu har jag blivit snål och undrar om det inte är bättre jag är naken eller får tillbaka den där lilla kroppen som jag trivdes lite bättre i.

Lite rastlös, fast trött.

Vad ska man roa sig med som sjukskriven. Jag kan inte städa en lägenhet som är i kaos eftersom vi fortfarande väntar på renovering.
Så jag tittar på film och har två riktigt bra filmtips.

The other Boleyn Sister och Slumdog Millionaire.
Helt klart sevärda filmer.

Idag väckte mitt hundskrälle mig riktigt tidigt så det fick bli en morgonpromenad och gröt innan klockan ens var 09.00.
efter det hann jag med en fika med Nouvelle och Johanna på stan. Sen fick jag en trött-attack och fick akut längtan efter att lägga mig ner, så jag vandrade hemåt igen. En eftermiddagstupplur är nästan standard numera.
Känner mig som Asta 92 år.

En helt vanlig doktor.

Läkarbesöket gick bra. Ny medicin, förutom Omephrazol (som jag redan fått) så fick jag Gaviscon.
Ny sjukskrivning på 2 veckor.
En läkare som inte tyckte jag såg så väldigt deprimerad ut, förstod vad jag menade när jag sa att självklart har man toppar och dalar och allt blir jobbigt när man sover dåligt och har ont överallt och att jag sätter så höga krav på mig själv att aldrig visa nånting utåt hur det känns, hur jag mår.
Han förstod att jag är stressad. dock inte deprimerad.
Får hoppas att det hjälper nu då.

Dagens läkarbesök...

Jag laddar för ett läkarbesök vid 15.40. Peppar mig själv och försöker hålla mig lugn och samlad.

Efter helgens bravader på IKEA där Länsförsäkringar gjorde bort sig rejält (ska berätta när jag får tid) så ringde nu Länsförsäkringar upp mig. Deras ursäkt var klen och jag hotade med att vi nog byter försäkringsbolag. De skulle återkomma med någon slags kompensation eftersom det blev en halv dag på IKEA för att hämta ut en säng på ett försäkringsärende. Kompensationer är bra, snart kan vi leva på alla dessa kompensationer som mitt gravidhumör lyckats ordna till oss. Eller hur Roy? (Haha, stackaren skäms öronen av sig, så som jag håller på...)

Jag blev lite taggad av att argumentera med dom, vilket inte var bra, jag skulle ju vara lugn och fin när jag besöker doktorn. Inte låta nya doktorn får lida för att den förra subban förmodligen fått för lite kuk (Min pappa säger alltid så om sura kärringar och jag börjar faktiskt hålla med. Mer rummel i sänghalmen så kanske klimakterietanterna blir lyckliga!)

Fina mail & kommentarer

Jag har fått massvis av mail och kommentarer från peppande vänner, andra mammor och okända människor. Tusen tack. Det värmer att läsa att man inte är ensam, att fler haft problem med läkarvården och att fler känt så som jag gör.

Jag vill på inget sätt vara  sjukskriven,  jag är inte lat eller så. Tycker det är trist att bara vara hemma, men så fort jag ens börjar härja om jobbet så kommer magvärken som ett brev på posten. Fattar inte varför det är så.

Funderade på att söka havandeskapspenning, men det verkar ju typ lönlöst om man inte har ett tugnt jobb eller arbetar med skadliga ämnen. Är det så?
I ansökan står det bifoga moderskapsintyg. (Jag har inte fått nåt sånt!!!!)
Är det ens idé att söka på grund av stress och sura jävla kunder som ringer och skäller på en dagarna i ända? (Sånt som jag var duktig på at ta innan jag blev gravid och nu tycker det är skitjobbigt när en kund börjar med att skälla ut en. Kan ju ha att göra med mina hormoner givetvis. Jag tar ju åt mig om Roy säger kärring.)

Funderingar vid 05.00

Jag menade givetvis inte att man är Koko bara för att man går till psykolog. jag har själv provat men är inte så säker på att den formen fungerar för mig. Har lite svårt att sitta och prata om mig själv och någon sitter och antecknar och säger hmm lite då och då.
Vad antecknar dom? Sa jag nåt som var fel? Vad tycker hon om mig nu?
Sånt sitter jag och funderar på och så håller jag inne med tankar och känslor istället.

När jag är ärlig med hur jag känner det är när jag diskuterar med familj och vänner, när jag får råd och tips och svar.
Jag har tidigare känt att jag skulle behöva en livscoach. En person som säger hur man bör göra för att inte alltid vara perfekt, för att inte alltid vara "duktig flicka", tala om för mig att det är okej att säga nej, att strunta i disken en dag osv.
Det är först nu när jag vissa dagar har så ont i magen som jag försöker strunta i hushållet, men får sjukt dåligt samvete när min sambo kommer hem till ett smutsigt hem med disk på diskbänken. Han märker det nog inte ens men jag känner mig "dålig" som varit hemma hela dagen och inte gjort något alls.

Så det jag menar är att just nu är det inte en psykolog jag behöver, även om jag nästan börjar tro att jag är knäpp, inatt har jag inte sovit en blund, klockan är nu 05.00 på morgonen och jag har så ont imagen. Då ligger jag och funderar på vad det är jag måste hinna göra idag och som kanske blir lidande om jag ska ha ont idag.
Det är inte alls stressande att tänka så.
Jag kan inte svara på varför jag är sån, och dom svaren ger inte en psykolog mig heller. jag behöver lära mig koppla av, inte vara så jävla duktig hela tiden.

Har skrivit in mig på Gravidyoga som startar 7 sept för att unna mig själv något. För att ta hand om mig själv.
Jag tror att mitt stora problem är att "mig" är den sista jag bryr mig om. Först ska alla andra ha det bra, sen sist kommer mitt eget välmående.
Men jag har börjat fatta vilka allvarliga konsekvenser det har.

När jag har så här ont så funderar jag ibland på att ringa ambulans och sen inte lämna sjukhuset förrän dom kan säga till 100% vad det är som gör att jag har så här ont. Det känns som snart tror alla jag är knäpp och hittar på att jag har ont och jag fantiserar om den där toppenläkaren som hittade "felet" och så står det i tidningen: " Dom trodde jag var knäpp, tills dom hittade felet"

Havsmage



Eftersom jag inte är särskilt rogivande just nu, mest bara arg och irriterad så visade jag idag min bebis havet när jag gick morgonrundan med Tyra. Havet ska ju vara rogivande. Visst?



Hej då mödravården.

Tror ni hon ringde upp?
Hennes sköterska ringer och säger att läkaren inte tänker ändra på något sjukintyg, hennes bedömning är gjord och hon säger sig inte har tid att fortsätta diskutera det här. Du har fått en bedömning hälsar hon.

En felaktig.
Jag har ONT i magen. ONT i ryggen. INTE deprimerad.

Men okej, då besöker jag riktiga läkare i fortsättningen.
Hejdå Mödravården!

Nutcase.

Jaha... vet inte ens om jag orkar berätta om mitt läkarbesök igår. Jag träffade den mest sjuka läkaren jag någonsin stött på, är det hon som jobbar när jag ska förlösas så tänker jag knipa igen tills hennes skift är slut.

Hon sjukskrev mig för graviditetsdepression!!!! Vänta lite nu. Jag hade ont i magen! Och i ryggen! Hur blev jag ett psykfall?

- Men jag har ont i magen av magkatarr och svårt att äta, ont i ryggen av foglossning som gör att jag sover dåligt , klart att man inte känner sig på topp, men jag är inte deprimerad sa jag.
-Jag skickar en akutremiss till en psykolog om du har svårt att sova.
-Ehhh, jaaaa... för min rygg gör ont och magen kan jag ju inte sova på, ska det vara så?
-Behöver du kryckor?
-Ehhh, näe, är det först då man ska söka för smärtan?
-Man kan få akupunktur också, men jag ser ju här att du är nålrädd.
-Okej, men min mage gör ju så jävla ont när jag äter och halsbrännan ska vi inte tala om, klart det stressar mig och gör mig orolig, ska jag bara stå ut med det?
-Om du börjar med antidepressiva så försvinner nog din magonda också.
-VA?! Ehhh vänta lite här nu, nu känns det inte riktigt som du lyssnar på vad jag säger utan bara skickar mig vidare till en psykolog och proppar mig full med piller som nåt jävla nutcase. Får man ens äta lyckopiller när man är gravid?
-Ja, det har bara påvisats att barnet blir något slöare.
-Nej tack, inte intresserad av att droga min unge.
-Lilla Sofi vad vill du att jag ska göra, varför kom du hit?
-Ehhh, ja, jag har aldrig varit gravid innan och undrar såklart om det ska vara såhär? Ska det kännas såhär. Allt känns skit när jag bara har ont och oroar mig hela tiden.
-Som sagt antidepressiv medicin och en akutremiss till en psykolog är vad jag kan göra.
-Men du lyssnar ju inte på mig.
-Nu har dina 20 min gått med råge (Öppnar dörren) så, du kommer få en remiss, här är ditt sjukintyg! hejdå.


Japp, det var mitt läkarbesök. Känner mig mycket klokare, inte alls lika orolig, Har knappt alls ont i varken magen eller ryggen, Sover som en stock. Nu vet jag ju, jag är bara deprimerad!

Eller hur!

Det är ingen dans på rosor att vara gravid, iallafall inte i mitt fall, och humöret går upp och ner och jag får plötsliga gråtattacker, igår stod jag nog i duschen en halvtimme och toklipade, tills Roy tvingade ut mig och sa att jag var ren nu!
men jag är inte deprimerad. Jag är överlycklig över att vi snart ska bli en till i vår lilla familj, utan tvekan. Det är bara något annat som inte går att sätta fingret på. Stress. Press. Oro, Olycka. Inte fan vet jag. Dock I N T E deprimerad!

Så morgonen har jag ägnat åt att försöka komma i kontakt med min barnmorska, utan lycka. En annan barnmorska ringde upp mig och tyckte jag skulle gå till min husläkare istället och få träffa en riktig läkare (!!!!) vad är mödravården då till för?
Sjuksköterskan på mottagningen där Cp-läkaren jobbar, tyckte att det var mycket konstigt det här och skulle be denna läkaren ringa upp mig så vi kunde reda ut detta (Troligt att hon gör det, nu när vi är ovänner och allt...)



Finns det nån som är eller har varit gravid som faktiskt läser min blogg och känner igen känslorna? Hjälp mig, berätta, för på mödravården jobbar det ju inga riktiga läkare!

Jag hade en rosa fluffig dröm att det skulle vara en härlig go, rund och glad bullmamma som skulle förlösa mig, men nu tror jag snarare på att det blir nån ond häxa som kommer se till att jag spricker hela vägen till anus istället.


I morse pös luften ur min ballong.

Har det hänt nångång att nån gravid typ hoppat från Ölandsbron? Idag känns som en sån dag.
Allt energi, ork och luft har bara pysit ur mig. Jag är ledsen, arg, frustrerad och irriterad.
Om det inte var kaos i lägenheten hade jag bara lagt mig ner och dragit täcket över huvudet och fortsatt sova. Men jag får ingen ro i kroppen när jag lägger mig ner, för det är totalt kaos överallt. (Roy har målat i sovrummet igår.)
Idag ska jag till en läkare och prata om hur jag mår. Ska jag ha med mig ett A4-papper med alla besvär, krämpor, känslor så jag inte glömmer något eller ska det verkligen vara och kännas såhär eländigt att vara gravid?

Till råga på allt så kommer lägenheten vara ett fortsatt kaos till dess att hyresvärden renoverat det dom ska stå för. jag är en kontrollmänniska, jag gillar inte att ha det såhär.
Jag tror jag rymmer nånstans snart.
En koja i skogen blir bra.
Tack och hej!

Varning för känsliga (bröder, pappor osv...)


Vissa killar slutar helt ligga med sina tjejer under graviditeten med ursäkten att dom inte vill att kuken ska slå till lillen i magen (Det är sådana killar med lite för bra självförtroende och lite för dålig koll på anatomi)
Sen finns det sådana som snappar upp tips på sexställningar för tjocka oakrobatiska gravida i Mama i väntrummet på mödravården.
Det är sådana som min kille.
Och nu kommer han tycka det är pinsamt att jag skriver det i bloggen.
Men jag tycker det var sjukt gulligt av honom.
Puss på dig baby!


(Det här är överkurs!)


I min drömvärld.

Igår var jag på BVC och mätte fotbollen och lyssnade på den lilla fågelungens hjärtljud. med fågeln var allt bra, med mamman var det sådär. Som vanligt. Nu hade mamman lågt blodvärde, vilket innebär att hon måste äta järntillskott som i sin tur kan innebära att man blir hård i magen (Jippie! Jag som åkte in och ut på akuten för förstoppning i början av min graviditet för att tarmarna rörde sig så långsamt, och det är väl inte hundra än. Om man säger såhär; Roy sa till mig att det bara är killar som tar med sig tidning på toaletten, så fattar ni. jag blir där inne en stund!)

Eftersom dom inte är så skonsamma mot magen så kan även min magkatarr bli värre!!!
Yeah, yeah, fucking yeah. Det är hela tiden som att ha en vågskål där pest och kolera sitter på varsin sida och ibland blir det pest ibland blir det kolera. Aldrig blir det bra!

Tänk om dom sa; Du måste äta järntabletter, det kommer innebär att ditt bajs kommer få perfekt konsistens och det kan även påverka din magkatarr åt rätt håll så du slipper ha så ont, och till råga på allt så krymper brösten!

I min drömvärld!



Nu ska jag gå ut och gå med hunden i slowmotion!

Mamma, jag svalde en fotboll!

Har inte läst om vad som händer med bebisen i magen på flera veckor och slog nu upp vad som sker i v 25. (Sånt som jag tyckte var så ointressant på akiz blogg, hahaha)


Din livmoder har vuxit ordenligt senaste veckan och är nu ungefär stor som en fotboll.
No shit Sherlock???


En besvärlig jävla skitnatt

Inatt hatade jag min bebis, min mage, mina extra kilon. ALLT.

Först var det lite för varmt - Av med täcket.
Sen lite för kallt - På med täcket.
Sen blev jag törstig - Upp och dricka.
Sen kissig - Upp och kissa 2 ggr.
Sen låg jag inte bekvömt för jag hade ont överallt - La mig på sidan med en kudde under ryggen och en vid magen.

Sen där någonstans måste jag ha somnat av utmattning. Jag var så trött och arg.

Jag kan inte ligga bekvämt längre, och då missar jag min skönhetssömn. Jävla unge!
Hur skönt är det att somna på rygg????
Det går inte. Jag sover vanligtvis på mage med ena handen under kudden och benen högt uppdragna under mig, som ett litet spädbarn, men med min akrobatiska kropp kan jag knappt böja knäna!
Det är bara 15 veckor kvar!





 


Papi-Roy är hemma igen!

Nu kom  hund och han hem, han som drar hem maten till bordet. Skäggig och ovårdad. Tyra drack 50 liter vatten, sen deckade hon i sin säng och snarkar nu värre än jultomten. Roy skulle precis hoppa in i duschen och nämde nåt om fästingar.
Öpp, öpp, öpp.... du hoppar inte ner i min säng innan jag har kollat fästingar på dig, min unge man!

Just då ringer svärfar och vill prata igenom jakten och jag luslänsar min älsklings härliga svettiga kropp. Att lyfta på pungen och inspektera är okej men när jag särar på skinkorna har jag tydligen gått över gränsen. Vad som gömmer sig därinne får jag aldrig veta. Han försvann in på toa fortare än kvickt.
 Undrar om han ska få sova i bebisrummet inatt?
Fästingar är så sjukt äckligt. Så även om jag saknat ihjäl mig efter min Papi-Roy, så kanske det är bättre att fästingarna sätter sig på hans kropp i en annan säng, än går omkring på hans kropp, lossnar i sängen och fastnar på mig!

Jag måste inte vara perfekt.

Hannah Graafs man bloggar och skriver följande:

Efter maten tänkte jag att Hannah kunde gå upp och slappa framför tv:n eller bara ta det lugnt. Jag erbjöd mig att ta hand om disken själv så att hon skulle slippa. Det kom inte på tal, jag däremot erbjöds att slippa disken.
Var detta en fint? Skulle jag tacka ja och sedan få det i nacken att jag bara gick ifrån för att titta på Sporten?
Var det för att förtydliga att jag inte hjälper till tillräckligt ofta?
Var det en mens-attack som var på väg att brisera?
Jag tog tjuren vid hornen och frågade rakt ut. Svaret jag fick var det mest nedlåtande jag någonsin råkat ut för. "Nej, jag är absolut inte sur. Det är bara det att du inte gör det tillräckligt noga och hälften ändå kommer stå kvar utan att du märker det."
Så vid 34-års ålder har jag blivit idiotförklarad. Jag är en utmärkt diskare och jag anser mig absolut vara kapabel att avgöra när disken är undanplockad och dessutom korrekt rengjord enligt konstens alla regler. Så nu funderar jag på att ta detta motvilligt framgångsrika recept vidare. För män och kvinnor skiljer sig på många punkter men en mer specifik är att kvinnor alltid måste ha det perfekt i sin omgivning. Jag ska helt enkelt bli lite sämre på allt ända tills hon inser att det är helt ok med en fläck på en tallrik och en missad såsfläck på bordet istället för att slita ut sig själv för att fixa till alla andra. Jag tror att kvinnor överlag gör för mycket som ingen annan än de själva ser. Och det är inte för att vi män inte uppskattar det. Vi ser det bara med andra ögon och har inga problem med att trivas och älska med lite skit i hörnet.


Det är så på pricken. Det är så det är sjukt. Är alla tjejer stöpta i samma form?
Jag ska fan lära mig nåt av detta. Jag ska inte bry mig om lite skit i hörnen, jag ska uppskatta det lilla. Jag tror jag skulle må så mycket bättre då.
Det måste inte vara perfekt. Jag måste inte vara perfekt.


Pricksäker kille.

Jag är uppe i ottan. Vänjer mig vid livet med bebis. Fast utan bebis än så länge.
Först kissar jag mig nätterna igenom. Lär mig snabbt hur många steg det är till toan, öppnar dörren, kissar, torkar, spolar och går och lägger mig igen.
Nej, jag tvättar inte händerna. Inte mitt i natten. Då kanske jag skulle vakna.
Allt det övriga gör jag nästan i sömnen, med ett halvt öga öppet. Kanske 3 ggr/natt.
Sen vaknar jag tidigare än tuppen.
Är det här nåt inbyggt i samband med att bebis växer eller?
Jag gillar nämligen att sova. Sova länge på morgonen. Sova många timmar /dygn.
Men min kropp verkar redan fungera med några timmars sömn och så upp tidigt på morgonen.
Fast jag inte ens behöver.

Jag har sovit ensam i natt i den nya lägenheten. Den är så stor, så det tog ett tag att leta igenom alla rum efter spöken och monster och fula gubbar. (Det är sant, jag gör det, kollar under sängar, i garderober, bakom duschdraperiet osv.)
Min jägare är i skogen och har tidigt i morse skjutit ett rådjur. Det är vi lite bortskämda med. Hela frysen fylld med viltkött.
Han är duktig och pricksäker, min kille.
Hahahahaaa.
Ja, det får man väl verkligen säga, i dubbel bemärkelse.
När vi bestämde oss för att skaffa barn så var det bara några dagar kvar till beräknad ägglossning och just då blev vårt lilla barn till. Mensen uteblev, tuttarna ömmade och vips så var det ett plus på graviditetstestet.
Pricksäker!


Michelle, shut the fuck up!

Läser på Michelles blogg att hon är så glad över kärleken hon funnit. Inte påhittad "åh-så-lycklig-lycka" utan äkta genuin lycka. Åh vad jag unnar henne det och åh vad fin och go han är hennes nya. (Eller det där lät opersonligt.) Hennes Christoffer.
Carro undrade om han är för bra för att vara sann? Kanske. Ibland funderar jag på att sno honom. Tror jag skulle behöva en sån där snutte nu när jag vill ha extra omtanke och kärlek. Inte nån som säger att min tantröv kanske aldrig kommer försvinna och att jag kanske alltid kommer få ha kvar mitt juver. Bara för att retas, men ändå. Säg några fina ord om dagen och han skulle få behålla husfriden.

Men Roy kom också med blommor förut. Två gånger.
En gång precis i början när jag fått det köttigaste munsår du kan tänka dig och han var dum mot mig, tills jag flippade ur. Jag hade mens samtidigt kanske ska tilläggas. Då fick jag blommor och förlåt.
Sen var det en gång till. Minns inte varför. Kan ha varit för han tycker om mig.

Sen sa Michelle att jag hatar att få blommor.
Jävla Michelle.
Jag hatade att få blommor, dikter, (andra presenter) förut, för jag fick dom alltid som nån jävla förlåt-present och sen skulle allt vara bra. Hatar att känna mig köpt. Och dessutom hände det så ofta så det var aldrig nåt speciellt med att få blommor på den tiden.

Men Roy är så himla manlich så att få en dikt  och en blomma från honom skulle vara det bästa som finns!!!
Hahahahahahaa. Näe jag skojar. INTE EN DIKT!!!
Men en blomma då och då skulle inte skada.

Michelle skulle hållt sin stora trut stängd.

Partybruden kommer tillbaka!!!





Det är konstigt vad livet förändras. för typ ett år sen stod jag på bardiskar och dansade, stod ofta för underhållningen på fester. Som på bilden ovan när jag och Annie spelar luftgitarr (!)
Idag syr jag dukar, oljar in matsalsbordet och tillagar vildsvinsstek.
Men jag vill påpeka att det bara är en tillfällighet. Jag har lätt att vända kappan efter vinden och trivs ganska bra med min tillvaro just nu, däremot tror jag inte jag kommer stanna i detta "hemma-träsket" för alltid. Bara för att vi ska få en bebis betyder inte att vi ska bli handikappade och min mamma och pappa hade minsann med oss små knattar på fester till sent på natten. Vi somnade under bordet när vi blev trötta. Det har varken jag eller mina syskon tagit nån skada av.
Så mina vänner, oroa er inte luftgitarren åker fram snarare än ni tror!!!

Promenad med håll.



Igår kväll när jag var ute och gick med Tyra runt slottet så upptäckte jag en annan rolig sak. Jag får håll av att gå i slomotion. Jag är inte speciellt fet eller har någon jättestor mage, men min jävelunge måste pressa på nåt organ som gör att det gör ont i sidan. Fick sätta mig ner på en bänk en stund som en riktig gamling.

Tyra till och med vänder sig om när vi går och kollar på mig men en blick som säger Fan vad sakta du går matte! Jag vill busa!

Fantastisk bild på vår lilla familj!


Alva vill också vara modell

Alven är 2 månader yngre än Nouvelle och min äldsta bror och hans tjejs dotter. Inte riktigt lika stark i nacken som sin kusin men uppenbarligen en kämpe eftersom 5 veckor gamla Alven nästan vände sig när jag la henne på mage för att fotografera henne.









Alvas mamma säger att hon inte är fotogenisk, men jag håller inte med!

Lyxlipa!

Igår kväll när vi skulle gå och lägga oss gjorde jag nåt som Roy kallar för "Lyxlipa", det vill säga, gråta över problem som inte finns.
Det började med att Roy har en gammal bild på min rumpa som bakgrund på sin mobil. En jättefin rumpa. En bild jag tagit själv och skickat till honom en gång. När jag såg den bilden blev jag lite ledsen, för jag saknar den rumpan. Så jag tog fram min mobil och skulle fota min rumpa igen. Men det var en gammalt tants rumpa som fastnade på bilden. Hängig och saggig.
Så var hjulet igång, jag började tänka på min gamla fina, smala kropp och så började jag stortjuta.
Mellan snyftningarna fick jag fram "jag vill inte ha dom här stora brösten längre, jag vill ha mina småååååå brööööst".

Det var då Roy började skratta och sa att jag skulle sluta lyxlipa.
Han gillar nog att jag gått från en knapp B-kupa till en stor D-kupa och större lär dom väl bli när dom ska fyllas med mjölk.
Nej tack till silikon!

Det är så det är att vara gravid och inte bestämma själv vilka som är ens stora problem längre. Att barnen i Afrika har flugor i ögonen spelar väl ingen roll när jag har fått stora pattar!


Nouvelle blir fotomodell

Igår var Johanna och Nouvelle hos mig en snabbis. Jag har ju upptäckt att min svarta vägg är väldigt rolig att fota mot, så faster tvingade lilla Nouvelle att posa lite.









Detta är min blivande guddotter Alva



Detta är Alva 2 dagar efter hennes födsel och jag är och hälsar på henne på sjukhuset.
Man kan säga att vi gillar att matcha, jag och Alva.
Jag och Roy är Alvas blivande gudföräldrar.
Jag tror att det innebär att man ska lära ungen allt bus man bara kan!!

På tal om mammaträffar...

Fick ett brev med en inbjudan till föräldrarförberedande kurs (också sån skit som jag inte tänker gå på)
Men jag antar att nånting blivit lite fel, eller har jag missuppfattat vem som är pappan?




Mammaträff!

Idag bjöd svägerskan Johanna med mig på mammaträff. Jag är lite allergisk mot sånt. Nu känner jag dom flesta på mammaträffen och det kan definitivt vara nyttigt när barnen blir lite äldre, att få leka med andra barn. men just nu går det ju bara ut på en massa morsor som trycker i sig kaffe och bullar och utbyter blöjsorter, bajskonsistenser, ammningstekniker och så vidare.
För tillfället är min hjärna inte bara upptagen av sånt. Men man ska aldrig säga aldrig. Sen kanske jag jättegärna vill ventilera med andra mammor, men inte just nu.
Det är inte min grej.

Jag ska ju slappa och ta det lugnt har doktorn sagt... men vill ju så gärna att lägenheten ska vara färdig.
igår var vi på Bauhaus och inhandlade golv och på kvällen spacklade jag igen alla tusen hål i väggarna så vi snart kan börja måla.
Dagens projekt är att sy en duk (enligt IKEA-tips) och olja in vårt köksbord och sen ska Vildsvinssteken ska in i ugnen.
Sen ska nog Tyra och jag krypa ner i sängen till en film och vänta på att pappsen kommer hem.




Förresten, vad tycks om Roys snygga skor han fått av mig?




Vissa kvinnor blir lämnade.

Litet tillägg till det förra inlägget.
Varför jag är rädd att bli lämnad är för att Michelles mamma har sagt att det faktiskt är vissa kvinnor som är så jävliga under sin graviditet så dom blir lämnade av sina män.
Ärlig mamma!
Härlig mamma!

Men jag är inte så jävlig. Jag är snäll också. Och nykär i min kille. Drömde i natt att han träffat en ny tjej som hette Veronika (fult namn) och hade page, eller ja, ännu kortare än page fast i mittbena.
Sen vaknade jag på morgonen och insåg hur mycket han betyder för mig och blev nykär.
Så nu ska jag krypa ner  med honom i sängen och ge han nåt som han tjatar om varje kväll....






Ironi, humor och saker man får skämta om.

Först och främst vill jag bara säga hur kul det är med alla kommentarer och alla beslkare, vet inte om det är nya eller gamla som följt med från den förra bloggen. Och någon undrade hur gammal jag är... Jag är 29 år, men det är så att jag har humor och tycker att man kan skämta om precis allt och jag tänker inte censurera mig själv eller mina tankar för att nån liten surpuppa tycker så.

Ibland kallar jag tillexempel mitt ofödda barn för Satan, ibland ångrar jag mig djupt, det är ju ett livslångt åtagande vi dragit på oss, det här med att skaffa barn. Men det är inte så jag känner jämt, utan när jag har extra sug på att klämma i min lite för stora mage i mina snygga tajta klänningar och dricka sprit och dansa på bardiskar istället. Det betyder inte att jag är omogen eller att jag inte kommer älska mitt barn innerligt. Det betyder att jag kommer skriva så som alla blivande mammor känt någongång. Det är mycket som händer i både kropp och huvud och någon beskrev det så passande med att man känner sig lite som en pårökt koala när man är gravid. Fin beskrivning det där.

Jag har en stor skräck, nej förresten tre.

1. Att vi ska få en dvärg.
Jag kan inte sluta tänka på det. Min farfars syster var dvärg och nu har jag fått för mig att jag ska få en dvärg. Nu kommer folk bli upprörda och säga att dvärgar också är människor. Jag tycker bara dom är läskiga.
Förutom det och olika handikapp och sjukdomar som man konstant oroar sig för (inte konstigt man har magkatarr.) 

2. Så vill jag inte ha ett fult barn.

Alltså det kanske låter sjukt, men vissa barn är fula, punkt slut. Och då kommer alla mammor säga att: "man tycker inte sitt egna barn är fult..."
Jo man TYCKER det men man älskar det ändå.

3. Att Roy ska lämna mig nu.
Jag är livrädd och drömmer om det jätteofta. Han skulle inte göra det, vi ska bli jättegamla ihop och han är verkligen min bästa vän, brorsa och själsfrände men just nu är det min absolut största skräck.


Kära gode gud, låt det lilla hålet förbli litet!




Akiz vill gärna hålla reda på veckor och sånt, så detta är magen i v 24 som jag idag påbörjar. (6 mån för dom som aldrig varit gravida och som inte fattar ett skit av det här med veckor. jag gjorde det inte innan iallafall. Man är gravid i 10 månader och inte 9 som jag alltid har trott. Eller ja, 40 veckor plus minus några veckor om barnet är en envis jäkel)
Jag tänkte mig snarare minus några veckor, i November helst!
Jag har inte tänkt det minsta på förlossning och att jag faktiskt ska ligga och trycka ut en alien-slempropp ur min mutta och vill helst inte tänka på det än, det är ju faktiskt 16 veckor kvar tills dess.
Men häromdagen låg Roy och jag i sängen och slappade helt nakna eftersom vår nya lägenhet är sjukt varm. (Aldrig kan något bli lagom! Den gamla var det ju minusgrader i.)
När han helt plötsligt särar på mina ben och kikar lite förundrat rakt in kan man nästan säga och jag frågar: "vad glor du på"?
Jag fattar bara inte hur den ska kunna komma ut genom det lilla hålet...



Lilla älskling jag kan inte svara på det, jag vill gärna att det lilla hålet ska förbli litet och vet inte heller hur ungen ska kunna komma ut där, det kanske är därför som det påstås göra så förbannat ont?







Sjukskriven!

Jag är så arg på mig själv. För ingenting blir som jag har tänkt mig.
Jag som tänkte vara duktig och jobba och stå i. (Även om man nästan jämt är sjukt trött eller ledsen eller sur eller har ont nånstans, så tänkte jag härda ut)
Men nu har jag fått magkatarr.
Har ju sagt att jag känner mig nedstämd och stressad. Sen kom halsbrännan som ett brev på posten och nu tydligen tar bebis massa plats som gör att magmunnen är öppen och läcker ut syra.
Får sjuka kramper när jag har ätit. Tur att min cravings inte är mat!
Jag har förresten inga cravings alls.
Så nu är jag iallafall sjukskriven. Ska passa på att vila, vila, vila. Tror det är vad min kropp behöver och vill.
fast jag har svårt att komma till ro och bara ligga still. Jag är ju en duracellkanin.

Vår bebis kommer antingen bli boxare eller fotbollsspelare. Jag får ordentliga slag eller kickar, mest på kvällarna och igår kunde Roy till och med se kickarna då magen buktade ut som en alien vid varje slag.
Det är en härlig känsla!


En bebis!!!



                                          Ny bebis






                                     Sid - Bebis


Har varit på ultraljud idag och det var bara en bebis, tack och lov för det!
Allt såg fint ut och ungen låg med benen i kors. (lika chill som sin storebror med andra ord)
Den översta bilden är "nya" bebisen. Lite lik Jokern i Batman eller Beavis i Beavis & Butthead. Medan den nedre bilden visar vår bebis Sid. Han såg lite mer normal ut i ansiktet på sin bild, eller hur?

Jag är övertygad om att det är en liten pojke i magen, dock inget man kunde se idag då navelsträng var i vägen.Vad tror ni, Pojke eller flicka?


Smekmånaden över!

Igår pratade jag med någon som också är gravid och som förstod precis hur jag känner mig.
Nedstämd.


Jag är sjukt lycklig över att vi ska få en bebis och vill att lilla knytet ska komma nu. (Förresten vet vi vilket kön det blir!) Så det är inte det!

Men inombords känner jag mig stressad, pressad, ledsen, trött.

Jag är vanligtvis en person med många järn i elden som älskar att fixa och dona, nu känner jag inte igen mig själv längre. Det enda jag egentligen orkar är att fixa kudden i sängen så jag ligger skönt.

Men jag är en kämpe, biter ihop, jobbar, tar massa skit från sura kunder, gråter, låter det mesta gå ut över min kille som verkligen inte förtjänar det.

Stackarn, han fattade inte i början att det var gravidsymptom, han trodde jag var som han uttrycker det "som alla andra jävla tjejer".

Eftersom vi bestämde oss för att skaffa barn ganska fort eftersom allt kändes så rätt och det känns som vi känt varann hela livet, så hann han ju inte riktigt lära känna till allt om mig och så helt plötsligt blev jag en galen häxa. Han trodde såklart att smekmånaden var över och jag nu visade mitt rätta jag.

Så både han och jag längtar tills hormonerna lagt sig till rätta och glada spralliga Fia är tillbaka.

Om sisådär 5 månander.
Suck!

                                             


Graviditetssymptom




Halsbränna -Check!


Min bullmage!


Nu händer det grejer, magen växer så det knakar.
En kille på jobbet blev alldeles nyligen förvånad när han fick veta att jag var gravid och jag undrade om han trodde att jag bara ätit lite för mycket korv eller hur han förklarade min mage.
Hans svar var:
"Men alla tjejer har ju bullmage nuförtiden"


Ja, jag är gravid och ett monster!

Ja, jag gör väl ett nytt försök.
Jag slutade blogga för jag visste inte längre vad jag skulle skriva om.
Jag är ju gravid. Vem vill läsa om det?
Tulle har nu tvingat mig att börja igen.

Jag är oftast inte speciellt nöjd med min graviditet, pratar och gnäller inte ens hälften så mycket som jag borde.
Jag biter ihop, jag är ju varken sjuk eller handikappad.
Men ändå känns det så.
Jag hade förutfattade meningar om att vara gravid.
Jag har alltid tänkt att jag iallafall inte ska vanka fram som en anka, jag ska sluta jobba när vattnet går och aldrig sluta gå i pumps.
Hahahaha.
Trodde jag!
Nåt har hänt med kroppen och hållningen och ändå har jag bara avverkat 23 veckor (6 månander typ.)
Det gör ont i ryggen av att trippa i högklackat. Det är skönare att vanka än att sträcka på sig och gå snyggt och jag vill inget hellre än att ligga nerbäddad i sängen den sista tiden. Gråta lite och sen sova resten av tiden.

För gråter, det gör jag hela tiden, känner mig som världens olyckligaste människa ena stunden för att nästa vara lite mer stabil. Hormon-helvetet kallas det och trots att jag varken känner igen mig själv eller gillar den jag är så vill jag ha fler barn.
Jag har en alldeles underbar och tålmodig älskling som står ut med gråtattacker och stryk.
Ja, idag fick han stryk.
Innan har jag som mest kastat en disktrasa på honom och fick panikångest över mitt humör. Detta var i början av min graviditet. Nu ger jag han stryk. Hur ska detta sluta? Tar jag fram kniven?


RSS 2.0