body>

Sjukstuga!

Det man glömmer att njuta av mitt i all oro över att ens barn är sjukt är den tiden han vill ligga alldeles stilla i famnen och sova. Hela dagen igår sov Sid antingen på mig eller totalt avdeckad på soffan bredvid mig. Han hade 40 graders feber och vi kunde inte närvara på morfars kalas. Grattis ändå världens bästa pappa/morfar.
När vi väl efter mycket om och men fick en tid hos läkaren sent på kvällen konstaterades att vår lille kille hade dubbelsidig öroninflammation och var alldeles kladdig i öronen. Efter några turer till barnakuten för att få rätt medicin som inte fanns hos Kalmarjouren och en tripp till Vimpeltorpet för att hämta flytande Ipren (Tack Nettan!) som inte fanns att få tag på nånstans i hela stan och alvedon som vi hade hemma var värdelöst ur värk-synpunkt tyckte doktorn så somnade Sid till slut och i morse vaknade en liten kille som såg mycket piggare ut, ögonen var inte lika glansiga, han var inte kokhet, han fick i sig lite gröt och han orkade faktiskt busa lite under dagen.
Nu framåt kvällen är den lilla ligisten tillbaka och det är då jag kom på att jag glömde njuta av att få ha min lilla prins tätt intill mig för mer än några sekunder åt gången. En hel dag på min arm och jag var bara utom mig av oro över att han var så totalt avdeckad.

I morgon är det nyår här i sjukstugan. Mina bröder och barn samt Michelle (gudmor), gudfar och lilloffe i magen kommer på middag! Lugn och skön kväll med andra ord! Hoppas inte att jag blivit sjuk tills dess bara!



(ser frisk ut, fast är sjuk! Tänk vad lite penicillin kan göra)


Sids många ansikten.

Vi får ofta höra att Sid är väldigt söt. Det säger man väl oftast om de flesta barn. Men jag tror inte att folk skulle säga att han var söt om dom såg den här Sid. Hur kan en och samma unge vara så sjukt söt för det mesta, men ändå lyckas bli så sjukt ful som han kan bli ibland?
Avgör själva, Söt eller ful? Hahahaha.


                       

                               (Ful)                                                                            (Söt)

Vov-vov


I morse bjöd jag på julfrukost på jobbet, det var mysigt att sitta ner i lugn och ro och prata om andra saker än jobb med tjejerna. en liten stund efter mina grabbar där hemma vaknat fick jag denna bild skickad till mig som mms. Det är vanligtvis Tyras hundkorg, men Sid har gosat ner sig där.
Resten av dagen har gått till att förbereda för tomtens ankomst i morgon.
jag har griljerat skinka, rullat köttbullar, gjort revben, slagit in paket, städat och dukat fint.
Nu kan våra nära och kära komma och vänta på tomten med oss.

God jul på er allihop!






( Den nya hundvalpen vi skaffat!)


En riktig god jul och ett gott nytt år




God jul & ett gott nytt år
Önskar
eder allas Sid


Sid 1 år

Idag fyller vår lilla plutt 1 år. 1 helt år sen det här.
Det är faktiskt helt ofattbart. Tiden går sjukt fort.
 Men något som jag inte håller med "folk" är att jag inte saknar bebistiden. Jag älskar min lille kille som blir mer och mer självständig. Jag gillade inte när han var så beroende av mig och mina bröst. Nu kan jag jobba och pappsen sköta, barn och hem. Halleluja för det moderna samhället!





(1-åring med wild and crazy frisyr!)


Min födelsedag



Tanken var att mamma skulle blogga massor om mitt 1-års kalas. Men bilderna från hennes mobil är urusla, för  jag har råkat ha på någon konstig inställning och bilderna som mamma bad gudmor fota med digitalkameran är ännu uruslare, för hon har zoomat på nästan alla bilder, så det är massa extrema närbilder. (Vi skyller på graviditeten!!!) Dessutom hittar inte mamma sladden som man för över bilderna med.
Värdelösa människor, som inte kan föreviga min alldeles första födelsedag!

Det var iallafall ett lyckat första kalas.
Jag tackar och bockar för alla superfina presenter och längtar nu efter jul, då det kommer mer.
Tack farmor och farfar för den superfina bildtårtan. Tack mormor för att du hjälpte till med maten när det krisade med tid.
Tyvärr fick ju inte Pappa vara med och fira mig eftersom han jobbar på helgerna.
På tisdag är den riktiga födelsedagen, och om det är nån tant  som mamma känner som vill komma förbi och fira mig då går det bra!

Puss och kram från Er Sid, snart 1 helt år!

Fejksmajlet

Sid har en ny fotomin. Förut har han ju alltid fyrat av sig gulligaste charmigaste leende. Nu har han en ny min, han ler fortfarande, men det är så fejkat det bara kan bli.



(Här på bild med liten rund gudmor)


Tillägg

Fia: önskar sig Sällskapsspel (roliga) i julklapp!

Sid: önskar sig Pyjamas strl 86/92 men de ska vara en fin. Antingen två delad eller en sparkdräkt utan fötter.
Fotoböcker med bilder på levande djur. (Alltså inga teckningar utan fotografier)

Stevie Wonder och jag!

Fan jag tror jag håller på att bli blind. Jag har verkligen så sjukt dålig syn. Jag är närsynt och använder linser. När jag plockat ur dem på kvällen springer jag ibland omkring och irrar, letar efter mina glasögon. Det hela ser sjukt roligt ut, då jag måste titta på bordet typ 5cm från bordsytan för att se om dom ligger där.

I onsdags kväll var både jag och Roy ute och käkade med våra jobb. Jag gick hem i lagom tid, för att avlasta barnvakten (mamma) eftersom hon skulle upp och jobba tidigt. Roy kom hem väldigt sent och kräktes.
På morgonen går jag in på toaletten och ser en hög bredvid toastolen och väcker Roy med orden:

-Fan, du kan väl torka upp spyan efter dig.
-Vadå, det har jag ju gjort.
-Näe, du har spytt bredvid toaletten.
-Näe, det har jag inte alls, säger Roy och reser sig upp ur sängen.

När han kommer in på toaletten pekar jag mot en liten hög på golvet.

-Hahahahahahahahahahaha, älskling, det är mitt halsband, säger Roy och skrattar i en kvart!

Bredvid toalettstolen ligger nämligen Roys namnhalsband i silver i en liten hög.

Fan, jag har blivit blind!

Ingen bra helg

Helgen inleddes med beskedet att Roy ska fortsätta jobba helg några månader in på nästa år. Inte alls som vi hade planerat. Känns oehört trist att hela tiden jobba om varann, att den ena är trött när den andra är pigg och tvärtom, att vi inte kan ha något socialt liv, att vi aldrig kan hitta på något.

Jag har känt mig lite småtrött och stressad de senaste dagarna, vet faktiskt inte varför, känns ju som jag får mer och mer koll på saker och ting när det gäller jobbet, men blir mer och mer förvirrad och glömsk.
Jag glömmer nycklarna till jobbet, varje dag och i fredags vände sig tjejerna om när de hörde mina klackar 5 minuter efter jag sagt hejdå.
De tittade på mig och sa: Nycklarna, idag igen???

Jag som alltid har superkoll på allt!

I morse bryggde jag gröt.
Det gick inget vidare.
Hur man gör?
Man tänker att man ska brygga kaffe, men istället för kaffe så skopar man in 4 skedar grötpulver.

Sen hör mamma av sig på morgonkvisten och berättar att hon och pappa slåtts om den enda toaletten dom har inatt, eftersom dom båda åkt på vinterkräksjukan.
Fan, jag vill inte ens ta det ordet i min mun, mår illa av bara tanken. Att spy är nämligen det värsta jag vet.
Till saken hör att min pappa kände sig lite halvdålig igår eftermiddag och somnade på soffan, min mamma hade tråkigt så jag bad henne komma hem och leka med mig och Sid. Hon stannade på sen middag och vi mös. Vi hade alltså kontakt med henne bara några timmar innan hon började kräkas.
Visst smittar det redan innan det brutit ut?
Känns som att sitta och vänta på sin dödsdom lite, typ när ska jag börja spy??? För jag vet att jag kommer göra det, spysjukan går mig aldrig förbi!


Om jag inte är sjuk, så kommer jag!

Gamla människor är för roliga.
Idag ringde jag min farmor för att bjuda in henne till Sids kalas om 2 veckor.
Hon kunde komma om hon inte var sjuk!

Jag känner fler gamla som gärna kommer på kalas OM dom inte blir sjuka tills dess.  (Roys mormor säger till och med att hon är sjuk då! Typ om två veckor. Inte att hon kanske kommer bli sjuk, utan då är hon sjuk!)

Det är ju inte precis så att jag hade tvingat farmor att komma om hon hade råkat bli sjuk, men på något sätt måste dom liksom förvarna att just det datumet kanske dom är sjuka.
Är dom rädda att man ska bli besvikna om dom blir sjuka, så dom liksom varnar om det redan innan, eller är dom jämt sjuka så att dom nästan räknar med att vara sjuka snart igen?

Jag tror iallafall jag också ska börja säga så.

"Vill du gå på bio med mig på fredag - Ja. tack gärna om jag inte är sjuk då"

"Kan ni komma till oss på middag i helgen?  - Ja, tack om jag inte är sjuk då"

Sid får inget barnkalas!

Jag visste att det skulle bli såhär!
I år är det väl snarare jag, än Sid som är mest besviken.
Men tänk i framtiden när ingen kommer kunna ha tid att komma på Sids kalas och Sid kommer känna sig som den ensammaste ungen i världen.
Jag tyckte jag drog till med gott om tid och tänkte passa på att ha barnkalas redan nästa helg, men redan då var nästan alla hans kompisar upptagna på annat håll. Helgen efter ska vi ju ha släktkalas och sen är det jul. Så i år blir det ingen firande för stackars lilla Sid.
Så, jag tänkte att jag bjuder in till hans 2-årskalas redan nu, så kan ingen skylla på att dom redan har planer.
Lördagen den 10 december 2011 är ni varmt välkomna att fira en liten 2-åring!





Ja, ni ser ju själva hur ledsen han är!







Yankee Candle

Det är härligt att tjäna sina egna pengar igen. När man tar föräldrardagar kan man ju knappast säga att man tjänar några pengar, då går man snarare back varje månad.
Så denna månaden unnade jag mig lite extra. Jag köpte nämligen ett doftljus för 150 kr!
Jag skulle väl aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle lägga sådana pengar för ett doftljus när dom kostar, typ ingenting på IKEA.
Men detta är inte vilket doftljus som helst, det är doftljusens Rolls royce och jag är fast. Jag är beroende av skiten. Hela lägenheten luktar smaskens av muskot och kanel. Doften heter Christmas Eve.
I morgon ska jag köpa ett till i doften clean cotton och ha på toaletten.
Bara för att jag kan!





Lukta-gott för dom rika!




RSS 2.0