Jag började undra vad för ont jag gjort här i livet eftersom vi drabbades av den ena sjukdomen efter den andra, men så mitt i allt elände och sjukdomar och skit kom en tröst på posten.
En liten nalle och ett kort som säger:
"Älskade du! Det är lite höstigt och kämpigt för dig har jag förstått. Önskar jag kunde finnas för dig, där. Så länge kan du krama nalle. Han är bra han!"

Nåt bra måste man ju ändå ha gjort som har så fina vänner. Jag är inte riktigt säker, eftersom nallen kom utan avsändare men jag gissar på att den fina vännen, den här gången är Annie! Tack kära du. Du är fantastisk. Älskar dig!