Negativa jag!!!
Pratade med min vän Helena i morse som försökte peppa och vända negativa tankar till positiva!
Fick höra att jag måste bli mer positiv!
Och sen har jag tänkt på det där....
Är jag en väldigt negativ människa?
Eller är jag bara realist?
Upplevs jag som pessimistisk jävel?
Caroline har fått bebis igår kväll! Vi skulle ha samtidigt! Och här ligger jag och är tjock ännu! Och när jag facebookar om det orättvisa i att en förstföderska får innan mig så får jag kommentaren,"ja, men skönt för henne som slapp gå över"
Jajaja, men JAG då?
Så tänker jag på sådana ultrapositiva människor som alltid ser något positivt med allt som sker och undrar om jag vill vara sån?
Kommer jag uppskatta det positiva i livet om jag aldrig ser saker negativt?
Jag vet ju att det alltid kommer regn efter solsken ( det har mamma Runcrantz lärt mig) och jag vet att allt gott har nåt ont med sig och jag tror inte gott om alla människor, jag tror att vissa vill mig ont, och tänk så glad jag blir OM det inte är så!!!
Njäe, jag fortsätter nog vara mitt vanliga jag, lite negativ, lite realist och alltid på
Min vakt! För tänk så glad jag blir när det verkligen sker något positivt!
Jag har aldrig tänkt tanken att du är en pessimistiskt jävel, men precis som jag ofta säger till min prinsing att "kan du inte se lite mer positivt på det hela", så kanske jag skulle säga till dig med. Men som du säger, så säger även prinsing att han bara är realist.
Jag tycker man ska vara som man vill!
Jag gillar att vara en positiv människa som ser gott i alla människor och ser positivt på det hela, men jag blir säkert oftare besviken än dig, men jag känner att jag är gladare tills jag väl får svaret =) och det passar mig!!!
Och jag tycker minsann att du kunde fått innan förstföderskan =)
Ja, jag tycker att du är en smula negativ, men gillar dig förstås ändå! Jag tror (tyvärr) att du liksom mig kommer gå nio dagar över tiden, men hoppas förstås att hon bestämmer sig för att komma tidigare. Puss på dig!
