Igår kväll när vi skulle gå och lägga oss gjorde jag nåt som Roy kallar för "Lyxlipa", det vill säga, gråta över problem som inte finns.
Det började med att Roy har en gammal bild på min rumpa som bakgrund på sin mobil. En jättefin rumpa. En bild jag tagit själv och skickat till honom en gång. När jag såg den bilden blev jag lite ledsen, för jag saknar den rumpan. Så jag tog fram min mobil och skulle fota min rumpa igen. Men det var en gammalt tants rumpa som fastnade på bilden. Hängig och saggig.
Så var hjulet igång, jag började tänka på min gamla fina, smala kropp och så började jag stortjuta.
Mellan snyftningarna fick jag fram "jag vill inte ha dom här stora brösten längre, jag vill ha mina småååååå brööööst".

Det var då Roy började skratta och sa att jag skulle sluta lyxlipa.
Han gillar nog att jag gått från en knapp B-kupa till en stor D-kupa och större lär dom väl bli när dom ska fyllas med mjölk.
Nej tack till silikon!

Det är så det är att vara gravid och inte bestämma själv vilka som är ens stora problem längre. Att barnen i Afrika har flugor i ögonen spelar väl ingen roll när jag har fått stora pattar!