Jag är uppe i ottan. Vänjer mig vid livet med bebis. Fast utan bebis än så länge.
Först kissar jag mig nätterna igenom. Lär mig snabbt hur många steg det är till toan, öppnar dörren, kissar, torkar, spolar och går och lägger mig igen.
Nej, jag tvättar inte händerna. Inte mitt i natten. Då kanske jag skulle vakna.
Allt det övriga gör jag nästan i sömnen, med ett halvt öga öppet. Kanske 3 ggr/natt.
Sen vaknar jag tidigare än tuppen.
Är det här nåt inbyggt i samband med att bebis växer eller?
Jag gillar nämligen att sova. Sova länge på morgonen. Sova många timmar /dygn.
Men min kropp verkar redan fungera med några timmars sömn och så upp tidigt på morgonen.
Fast jag inte ens behöver.

Jag har sovit ensam i natt i den nya lägenheten. Den är så stor, så det tog ett tag att leta igenom alla rum efter spöken och monster och fula gubbar. (Det är sant, jag gör det, kollar under sängar, i garderober, bakom duschdraperiet osv.)
Min jägare är i skogen och har tidigt i morse skjutit ett rådjur. Det är vi lite bortskämda med. Hela frysen fylld med viltkött.
Han är duktig och pricksäker, min kille.
Hahahahaaa.
Ja, det får man väl verkligen säga, i dubbel bemärkelse.
När vi bestämde oss för att skaffa barn så var det bara några dagar kvar till beräknad ägglossning och just då blev vårt lilla barn till. Mensen uteblev, tuttarna ömmade och vips så var det ett plus på graviditetstestet.
Pricksäker!