Jaha, då var vi inne på den femte dagen över BF utan bebis. Jag fick ingen bebis igår, men jag orkade inte blogga om det heller. Blev ni oroliga?
Jag har fått hårda restriktioner att blogga när jag åker in och skicka sms till en viss skara människor.
Igår åkte jag in til BB, dock inte för att föda.
Ringde Michelle när jag var på väg därifrån och då fick jag en ordentlig utskällning.
Förlåt vännen, men jag trodde det bara gällde när jag ska föda!

I tisdags kväll fick jag molvärk, som mensvärk, fast som aldrig släppte, det gjorde bara väldigt ont. Lyckades somna framför teven och när jag vaknade någon gång på natten hade det släppt helt och hållet. I går morse kom det tillbaka och när jag var ute med Tyra började det svartna framför ögonen av smärta. Jag fortsatte promenera och pausa, bara för alla har sagt att man ska hålla igång när det väl händer. När jag väl kom hem igen var jag dock tvungen att ligga ner en stund och somnade igen. Vaknade och kände ingenting. Började fundera på om jag ens känt bebisen röra på sig på ett par dagar, vilket jag inte hade. Började buffa lite på magen och fick inget gensvar, då tvingade Roy mig att ringa förlossningen och fråga om bebisar rör sig knappt alls mot slutet. Jag ville inte ringa, hatar att vara till besvär och tyckte jag nog lika gärna kunde googla saken.
-Kom in nu direkt, var deras svar på frågan.
När jag skulle klä på mig kom då en jättekick i sidan och jag ringde upp förlossningen och bad att få avvakta eftersom jag nu känt bebisen. Dom tyckte jag kunde komma in ändå, men det kändes bara jobbigt och onödigt just då.

Under resten av dagen höll smärtan i magen i sig och magen var stenhård, som en vattenmelon, hela tiden. Det släppte liksom inte mellan varven. Det började bli ganska tungt och jobbigt att gå omkring med en stenhård mage, men jag såg inget märkligt i det.
Gnällde lite för Roy och så kom mamma och pappa på besök, då hade jag bäddat ner mig i sängen och Roy och mamma gick i maskopi och ringde förlossningen för att fråga om det var okej att magen var så hård. (Åhhh vad pinsamma dom är tyckte jag)

-Kom in nu direkt, var deras lösning på problemet!

Då bestämde jag mig att jag inte tänker säga nåt till någon förrän huvudet är halvvägs ute, jag gillar inte sjukhus och att åka hit och dit i onödan kändes bara jobbigt, dessutom skulle vi hem till Lena och Danne och fika!!!

Blev uppkopplad på CTG och BM kände om jag hade öppnats något. Hjärtljuden på bebis var helt normala och hon såg lite sammandragningar men att jag bara var i latensfasen och inte öppen ens en ynka centimeter. Inget fostervatten hade läckt och jag fick åka hem igen.