Näe, ingen bebis än. Däremot spenderade jag natten på förlossningen. Igårkväll efter några timmars slappande på soffan började helt plötsligt hjärtat rusa, pulsen öka, jag blev andfådd och varm. Tänkte att jag kanske fått högt blodtryck och ringde förlossningen för att fråga och mest lugna mig själv.
Kom in direkt, var deras lugnande ord!

Dom kollade verkligen allt. CTG, ultraljud, puls, blodtryck och blodprover.

Hjälp, det är nåt fel på barnet var min första tanke... men näe, dom hade snappat upp i min journal att jag haft en blodpropp i 20-årsåldern och att jag inte tog nån förebyggande medicin som gravid, så min andfåddhet tolkade dom som en propp i lungan!

Barnmorska: Jag ser att du haft djup ventrombos (blodpropp)
Jag: Ja.
Barnmorska: Men att du inte medicinerar för det.
Jag: Nej.
Barnmorska: Varför inte då?
Jag: Jag gillar inte sprutor.
Barnmorska: Jaså, men du gillar blodproppar eller?
Jag: Räcker ut tungan! (Som den 4-åring jag är)

Efter en jävla massa prover och antal timmar av väntan (Tid som Roy för övrigt sov bort skedandes med mig i en gynekologsäng, med ena benet på fotstödet. Han är väl härlig, dom gissar att jag har en propp i lungan och han somnar!)

Det visade sig att mitt blodvärde var så sjukt lågt och att det antagligen var därför som hjärtat rusade. Även att mitt blodtryck var högt för att vara mig, men fortfarande normalt. Har haft väldigt lågt blodtryck innan under hela graviditeten (90/60) och nu låg det på 138/80.
(Det tyder tydligen på att nåt är på gång!!!)


Så nu vet ni vad jag haft för mig!