Igår var en tung dag, Hade sammandragningar från eftermiddagen och sen hela kvällen. Det krampade ordentligt och magen var stenhård. Lilla bebis börjar nog dessutom tycka att det är trångt i magen nu, för han kör ut en arm eller en fot rakt ut ur magen så man verkligen ser en "spets". Det ser häftigt ut, men det är inte särskilt skönt.
Nu börjar jag få svårt att böja mig ner, för då känns det som om nåt kommer i kläm och det gör ont som fan, vankar även fram värre än en anka på kvällarna när kroppen känns tung, tung, tung.

Då är det egentligen bara veckan ut man behöver behålla honom kvar därinne, för efter v 37 har barnmorskan sagt att han är välkommen ut. Men som sagt, det är inget jag räknar med, skulle bara tycka att det var väldigt skönt.

Även om jag gnällt mycket om mina krämpor och alla små problem i samband med min graviditet så är det först nu det börjar kännas riktigt jobbigt. Jag vill ibland bara lägga mig ner och gråta för att det är tungt, påfrestande, jobbigt, gör ont och gudvetallt.
Ibland gör jag nog det också, fast det är mer några krokodiltårar och sen går det över.