Jag lägger ner nästan all min energi nu på att hjälpa en vän. Men det går inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Jag ägnar all min vakna tid åt att tänka på henne, och det tar jättemycket på krafterna men det är sånt man gör för en vän, man kan suga musten ur sig själv helt och hållet om man vet att man gör det för en god sak.
Nu har jag dock kommit på att min vän inte vill ha hjälp.
Min vän inser inte sitt eget bästa och håller på att tappa fotfästet helt.
Vad gör man då? När tårarna rinner för man är så frustrerad över att man bara ska sitta och titta på när någon förstör sitt liv? Förmodligen tycker hon att jag är en ond människa just nu, för det är så det blir, den som vågar säga sanningen är obekväm, särskilt eftersom hon fortfarande inte förstår att det är det som är sanningen. Någon har intalat henne att fantasi är verklighet och att prinsen på den vita hästen står framför ögonen på henne. Vem som helst ser att så är inte fallet. men det spelar ingen roll eftersom hon är destruktiv och hellre blir behandlad illa än lämnad ensam just nu!

Jag kan inte ge upp, men jag orkar snart inte mer.
Var tog hon vägen? Hon som var intelligent och ifrågasatte saker och ting. Den söta vän jag en gång hade som nu tillåter sig själv att bli stampad och spottad på.