Dop vs Namngivningskalas?
(Tokig präst, och det ser faktiskt ut som en tokig Alv på den här bilden...)
Igår döptes lilla Alven. Världens längsta dop. Roy och jag är Anna, Alva Emilias Gudföräldrar. Så nu har jag två. ett gudbarn och en gudhund.
På väg hem satt Roy och jag och funderade på om man verkligen ska ha dop eller om det räcker med ett namngivningskalas, för det är ju ändå presenterna man vill åt!!!
Varken Roy eller jag är särskilt troende, det ska isåfall vara för våra föräldrars skull vi gör det, dopet alltså. Vi har inte pratat klart om det än. Men jag är ju sån, jag vill gärna ha det lite annorlunda, lite speciellt och eftersom vi är sist i min syskonskara med att få barn så hinner jag komma på nya idéer om hur jag vill ha det, för det är ju lite tråkigt om det blir likadant eftersom det är 3 kusiner samma år. Det blir lite lätt tjatigt.
Sen det här med att bjuda kompisar på dopet, är det elakt? Dop är ju egentligen ganska trist och om man får en inbjudan känner man sig kanske tvungen att komma? Jag har ju många nära vänner som jag isåfall vill ska närvara, men mina syskon har bara bjudit familjen och nån enstaka släkting (Dom är lite snåla så... Hahahaha, Detta var ett skämt!).
Jag gillar ju att slå på stort, så ett stort kalas ska det vara!
Ja, det är ju länge kvar tills dess och jag har världens finaste dopklänning som både Roy och hans pappa döpts i, för man har väl inte dopklänning på ett namngivningskalas? Hur går ett sånt till förresten?
"Hej, det här är vårt barn, som ska heta si och så, kom nu så äter vi"
Eller?
Fest ska det vara! Bubbel och inget jävla kaffe för då blir det ingen present! Härmed har jag bjudit in mig själv. ses!
Man ska göra som man själv vill- o inte för någon annan, tex föräldrar.
Vi valda att ha namngivning, då vi inte är troende någon utav oss, o stå i kyrkan o hyckla, o tycka att ens barn ska renas från någon arvs-synd osv kändes helt fel.
Vi gjorde så att vi hyrde en lokal, bjöd bara släkt (vi var 40 pers iaf), bjöd på mat o tårta, välkomstdrink, vin o öl. När alla hade kommit o fått en drink höll jag ett litet "tal" med min sambo o son bredvid mig (min sambo är ingen talare, o inte jag heller för den delen, men någon av oss var ju tvugna). Jag sa lite om hur glada o tacksamma vi var, vad namnet betyde, o hur vi hade "kommit på det", pratade lite om hur stora släkter vi har, o att vi hoppas o vet att de kommer finns där för vår son...o så vidare, mer kom jag inte ihåg..Sen sa vi skål o välkomna, mer var det inte med det. Presentöppning innan kaffet. Gör som ni känner,varför ska man göra något bara för att man ska. Tror man inte på gud, är det ju bara ett j*vla hyckleri?
Det är väl klart att barnet ska döpas ........försök att få en präst som kommer hem i så fall .och när Nouvelle döptes så var det inget konstigt alls allt var över på en halvtimme .Inget prackande alls om vare sig det ena eller det andra .
Men om det inte ska vara nåt prackande- varför döpa då? Det talar lite emot varandra?
Vi döpte Alva för att jag vet att det betyder mkt för Alvas farmor och mormor + för att då kan hon själv välja om hon vill konfirmera sig sedan utan att då behöva döpa sig senare i livet( eftersom att man måste vara döpt om man ska konfirmera sig)annars är vi ju inte heller särskillt troende precis.
Men självklart ska man göra som man själv vill. Vill du inte döpa så gör inte det, men det är praktiskt för barnets skull senare i livet om det vill konfirmera sig som sagt.
Ps, jo vi är snåla :) Eftersom att du skulle komma, kunde vi ju inte bjuda vännerna, du äter ju så mkt nuförtiden :P hihi... :)
Tack snälla söta Faster Fia för att ni ville vara gudföräldrar, och tack för fiiiiina presenter!!!!
Ni var så himla duktiga och fina med vår lilla Alving, och jag hoppas att ni kommer att få många fina stunder tillsammans i livet. Lär henne allt du kan (det vettiga ;) puss och stor kraaaaam!!!
