I Eftermiddag ska jag på Gravidyoga och andas med näsan. Enbart näsan. Jag är förkyld.  Och jag är ingen andas-med-näsan-människa.
Jag andas in med näsan och ut med munnen. Men på Yoga ska man tänka på andningen och bara puffa in och ut med näsan. Det var lite jobbigt sist. Ovant så att säga. Idag kommer jag väl storkna och inte få någon luft eftersom näsan är full med snor.

Om lite drygt en månad ska vi åka iväg till hemlig ort för att fira att min svärmor fyller 60 år och när jag satt och bokade in allt så upptäckte jag även att jag och min älskling har varit tillsammans i 1 år exakt samma helg.
När vi pratar om minnen brukar vi dock säga "men älskling, det där måste varit för 10 år sen, minst".
För det känns så. Som vi varit tillsammans hela livet. Och jag säger det igen, allt har gått väldigt fort. Vi är nog egentligen motståndare till det där båda två, att allt måste gå så fort. Men vi är ju inga ungdomar längre och allt kändes så rätt så vi tyckte att det är bara att köra på.

Det finns ingen bättre än Roy. Han är min bror, min bästa vän, min älskling, mitt allt. Jag kan verkligen inte tänka mig att vi någonsin kommer göra slut. Vi har roligt ihop, vi blir snabbt sams om vi tjafsar och vi kompletterar varann så bra. Sen kan han bli bättre på att hjälpa till lite i hemmet, men jag går fortfarande på valpkurs med honom!!!