Pyyyyys, där sprack ventilen
Att vara mamma betyder inte bara att du är konstant trött, går omkring med mjölkfläckar på kläderna, det betyder att du måste lägga de flesta av dina egna intressen åt sidan. Inte bara intressen, utan egentligen hela ditt liv.
Jag kanske låter lite väl bitter nu, men det känns som om bägaren runnit över.
Vanligtvis är jag en spontan person som gillar när det händer saker, helst hela tiden. Detta har jag således numera bytt ut mot en stillsam tillvaro, mestadels i hemmet. Som mamma, städtant och kock.
Får jag lite tid över så prioriterar jag inte att måla min naglar för det finns tusen andra saker som är viktigare just då.
Detta betyder att jag känner mig mer och mer sunkig. Går omkring blek som en sockerbit, med orakade ben och hinner varken noppa bryn eller sminka mig längre.
Kläder och mode som var mitt största intresse har bytts ut mot mjukbrallor eller pyjamasbyxor.
Att gå i högklackat är en lyx som bytts ut mot fotriktiga skor, vem orkar gå powerwalks med barnvagn i högklackat?
Shopping till mig själv har bytts ut mot shopping till hemmet eller till lille skrutt, ingenting sitter ju ändå fint på denna halvsladdriga kropp.
Att locka håret eller göra nåt mer avancerat än en tofs är en dröm som jag aldrig tror kommer bli sann.
Att unna mig själv någonting, kommer det nånsin att hända?
Att få sovmorgon. Att bli uppassad. Att få en dag att göra precis vad man själv vill.
Att få koppla av en hel dag utan att byta blöja, torka dregel, stoppa i napp, mata, bada m.m
Jag vet ínte varför det alltid måste gå för långt innan det tar stopp för mig, varför jag inte ställer lite krav innan.
Jag tyckte det här med egentid lät fjantigt INNAN jag fick barn. Nu vill jag ha egentid, vill ha vuxentid (Bara jag och Roy)
jag är ju så mycket mer än bara mamma.
Är det någon som förstår utan att tro att jag inte älskar Sid ÖVER ALLTING ANNAT?
Jag känner mig inte som en typisk mamma-mamma, utan hade hoppats att jag skulle kunnat kombinera mitt eget liv med att vara mamma lite bättre. Jag får tyvärr inte det att gå ihop. Det verkar vara bättre att det blir antingen eller. Egentid eller mammaliv liksom.
Jag hör dig och tror iallafall att jag förstår dig gumman, trots att jag egentligen inte kan för jag vet inte vad det innebär att ha en liten. Tror nog att det är mer än normalt att vilja ha lite egentid, det är ju hur viktigt som helst.
Vi ska nog se till att ordna det! :)
Puss
Att vara mamma e ju ett jobb. Så helt logiskt är det att vilja vara ledig. Sen kanske man inte kan ta en 4-veckors semester..
Men jag tror att det är som med allt annat i livet, tar man sig inte tid så blir det inte av!
Ha som mål att när Sid slutat amma så ska ni ha en barnfri kväll i veckan/månaden el vad det nu kan vara.
Kanske dra ner på dina krav att ha maten klar VARJE dag eller måla naglarna istället för att torka diskbänken.
Jag har ju inga barn så jag vet inte hur det är, men jag jobbar jävligt mycket och måste prioritera. Det måste man alltid, barn eller ej.
Hej gumman.
Ibland är det riktigt tufft. Att ställa om sig från att ta ansvar för sig till att plötsligt ha en liten att beskydda under sina vingar..=)(poetiskt va?)
Men så mycket man få tillbaka av dom små! Så många glädjestunder...
Sen håller jag med dig att det är viktigt att göra något eget. Det gör vi ganska ofta...
Säg till din mamma att jag behöver hennes mailadress, hon kan skicka den till mitt nummer =)
ha det gott.
Fia jag finns ju här det är bara att fråga har jag ju sagt hur många ggr som hellst om ni vill ha lite egen tid puss mamma
Jag förstår precis vad du menar känner precis likadant!
där satte du ord på mina tankar som jag haft idag (igen). Skönt att man inte är ensam om att känna såhär. Jag förstår dig och kan bara hålla med!!!!
tack för en trevlig helg, hoppas du blev glad! puss och kram
