Natta Sid
I morse vaknade jag av att Sid vid 09.45, stod upp och bankade på sängen. Underbar syn och ett trevligt sent uppvaknade, men jag har "nattningsproblem". Förr kunde man lägga ner Siddis i sängen och han somnade. Nu är det ett projekt som tar mellan 5-30 min varje kväll och när han ska sova middag.
Projektet går ut på att han ska ligga nära och pilla i håret (läs: slita mamma, och pilla pappa i håret). Samma sak runt
06.00-tiden då han brukar få välling och sedan somna om till halv nio.
Nu har jag tröttnat på att han sliter av mig peruken. Brukar alltid lyfta över honom i vår säng och låta honom få välling där, i morse la jag bara tillbaka honom i sin egen säng när vällingen var uppäten. Det skreks och klättrades i sängen och så helt plötsligt bara tystnade det. Han låg då som Pippi Långstrump - med fötterna på kudden och sov.
Vid middagstuppluren försökte jag samma sak, la honom i sängen, gav napp och snuttegosedjuret, gick ut. Han gallskrek 5 min, jag gick in och stoppa i nappen och gick ut, samma sak igen. Till slut tog jag upp honom och han decka i min famn, så jag kunde lägga ner honom bara några sekunder efter.
Skam den som ger sig tänkte jag och la honom ikväll vid nattning för att äta välling i sin egen säng, stoppade om honom, gav napp och gick ut.
Ungen har aldrig skrikit så mycket. jag sprang in och ut i en halvtimme sen gav jag faktiskt upp, lyfte upp honom och återigen, bara han fick känna mammas hår så somnade han i min famn.
Vad ska jag göra?
Låta honom somna genom att pilla(slita) mig i håret eller ska jag bara inte ge upp.
Hjälp mig med nattningstips, please!!!
Vill börja med att säga.. ge inte upp! ( några nattningstips är jag nog inte bra på )
sen.., =) 5-30 minuter låter inte så länge, men när man är mitt i känns det som timmar! I know.
Du (ni) har det lätt, men haft det lättare så jag förstår!
Vår lilla skrålla är oftast, peppar peppar lättsövd om kvällarna ( då hon vill sova vill säga, men oj så envist det kan vara ibland och då snackar vi längre än 30 minuter.
Men, med PEPPAR PEPPAR i stora bokstäver,för första ggn har hon nu sovit TVÅ hela två nätter i rad UTAN att äta. =) Det är underbart!
Håll ut!
Jag höll längre än 30 min, och det var så jobbigt!! Hjärtat slits itu.
Men tar man några kvällar så kommer han att kunna somna själv.
Nu vet lilla Sid att mammsen tar minsann upp honom om en stund. Och visst är det supermysigt med att snutta med sin lilla pyre tills han somnar i famnen. men inte lika kul när han väger lite mer och dina armar domnar av trötthet..
Skämpa på. Det ska inte vara lätt eller finnas genvägar. Puss!!
jag håller tyvärr inte med dom andra....
Jag hade låtit honom slita dig i håret lite till!!
han är så liten än och behovet av trygghet är så stort så jag hade gjort så. Skillnad om han varit ett par år gammal då kanke man kunde börjat fundera på andra sätt.
jag tycker inte att barn ska behöva skrika sig till sömns..
det är säkert så att jag är en alldeles för blödig hönsmamma trots att jag borde vara härdad efter min lilla liga av barn.
Låt han somna hos er! Varför hålla på att styra upp nattningsrutiner som ändå bara är till för föräldrarnas bästa (det är väl inget barn som mår bättre av att alltid somna i sin egen säng när han/hon till synes somnar så underbart gott bredvid mamma eller pappa), varför låta sitt barn skrika efter tröst och närhet? När ditt barn är 15 år kommer han med all säkerhet inte att vilja somna i din famn iaf! Låt tiden och utvecklingen sköta det där. Det är mitt råd och mina erfarenheter! Man glömmer så lätt vilken kort tid det faktiskt är som ens små barn av egen vilja vill krypa tätt tätt intill, pilla med håret och bara mysa.
lägg en såndär sminkdocka (en sån där med bara huvud och massa hår) i sängen :)
Ge inte upp, efter ett tag fattar han. Men varför stressa? Vi ligger fortfarande brevid Alva när hon ska sova för vi tycker om att ha en stund tillsammans med henne när hon är stilla. haha.
Sedan sover hon SJÄLV hela natten och har alltid gjort. KRAM
jag kan förstå om ni inte vill ha honom i sängen, jag har alltid upplevt att jag själv sover sämre när jag har mina barn i sängen, så jag förstår att ni vill att han ska kunna sova/somna själv. även om han är liten och det såklart är jättemysigt att han honom i sängen.
Vår äldste har också dragit mig i håret, och min mamma, och nån kompis på förskolan vid vilan. Det är faktiskt ett beteende som man bör försöka få bort så tidigt som möjligt, för det är en rätt trist ovana annars... det är ju inte kul om kompisar på förskolan sen förknippar ens barn med att han/hon luggas......
Vi fick jättebra hjälp av "sova-hela-natten-kuren av Anna Wahlgren, lånade bok och dvd på bibblan och läste på jättemycket, stålsatte oss och körde igång."
Även om hans nattsömn aldrig varit speciellt bra, så lärde han sig i alla fall att somna lättare och att sova mer.
Men sen med Elton, då funkade det inte alls med den "kuren", så alla barn är ju såklart olika.... en metod funkar ju inte på alla barn, men det kan ju vara värt att testa?
tänkte jag skulle förtydliga där att han har dragit /pillat mig i håret för att varva ner.. när han är trött, ledsen osv så gör han det som nån lugnande grej, (och ibland är det sååå lockande att låta honom hållas bara för att han ska somna fortare..... )
Jag tar helt på mig skulden för det beteendet då jag lät honom plocka med mitt hår när jag hade långt hår och han var nyfödd. han somnade ofta vid mitt bröst, plockandes i håret, så jag tror på nåt sätt han liksom förknippar det där med att pilla i håret med att somna.,...
han är väl runt 7-8mån om jag inte minns fel? just vid den åldern har de flesta barn separationsångerst..bla för att det händer så mkt annat i deras liv som ska bearbetas..tänk på att en vacker dag vill dem inte gosa mer och då lär du förmodligen sakna det!
Så här står det om 7-8 mån bebis
"Separationsångestens början (7 mån)
Om din bebis visar tecken på oro när du är någon annanstans under dagen, kan denna oro visa sig ännu tydligare på natten. När bebisen vaknar och vet att du är i närheten, kommer den förmodligen att försöka få din uppmärksamhet. Det kan vara svårt att veta hur du ska hantera situationen -- hjärtat säger kanske att du ska ta bebisen i famnen och natta den i din säng, medan andra röster säger att det är att skämma bort och bara lägger grunden till dåliga vanor. Var inte alltför orolig över detta. Du skämmer inte bort ditt barn genom att då och då vara lite extra beskyddande, även om det kanske inte behöver ske varje gång det händer. När separationsångesten släpper, så kan du lära ditt barn att sova själv igen. Men om ni har en stor och alltid välkomnande familjesäng i er familj, kommer du ändå alltid att finnas till hands.
Ditt barns beroende av din närhet under den här perioden kan kännas både mysigt och frustrerande. En tvättkorg innehållande både bebis och leksaker, som enkelt kan flyttas från rum till rum, kan vara till hjälp när du behöver få saker gjorda."
Hej. Halkade in på din blogg via Carolines FB... :) Måste bara få göra ett inlägg, sen gör du ju precis som du känner med ditt barn (precis som alla vi andra). Min flicka ä1 20 månader, hon har också varit en hår-tjej så länge jag kan minnas. Hon pillar i mitt när hon dricker välling o ska somna, sitter hon i bilstolen eller är trött snurrar hon sitt eget runt, runt. Hon har ingen annan snutte, varken filt el gosedjur. Vi har erbjudit båda, det ligger fortf kaniner o filtar i hennes säng men hon bryr sig inte ett spår... Jag resonerar som så att tiden är SÅ kort när de är små, orkar inte kämpa med nån metod. S dricker välling i soffan, lutar sig mot mig eller en kudde, sen går vi upp t dubbelsängen där hon somnar bredvid med (pillandes i håret). Efter allt från 5-20 minuter bär jag in henne i hennes rum o egen säng. Där sover hon antingen hela natten eller till fyra-tiden då hon får komma in till oss om och sova klart där.
Som sagt, du måste känna efter själv men jag tror inte att det blir ett problem utan med tiden utvecklas de och hittar nya vägar att somna. Själv tycker jag oftast att den där stunden på kvällen är en riktig mysstund trots många förlorade hårstrån.... ;)
Lycka till!! //Terése
