Helgen inleddes med beskedet att Roy ska fortsätta jobba helg några månader in på nästa år. Inte alls som vi hade planerat. Känns oehört trist att hela tiden jobba om varann, att den ena är trött när den andra är pigg och tvärtom, att vi inte kan ha något socialt liv, att vi aldrig kan hitta på något.

Jag har känt mig lite småtrött och stressad de senaste dagarna, vet faktiskt inte varför, känns ju som jag får mer och mer koll på saker och ting när det gäller jobbet, men blir mer och mer förvirrad och glömsk.
Jag glömmer nycklarna till jobbet, varje dag och i fredags vände sig tjejerna om när de hörde mina klackar 5 minuter efter jag sagt hejdå.
De tittade på mig och sa: Nycklarna, idag igen???

Jag som alltid har superkoll på allt!

I morse bryggde jag gröt.
Det gick inget vidare.
Hur man gör?
Man tänker att man ska brygga kaffe, men istället för kaffe så skopar man in 4 skedar grötpulver.

Sen hör mamma av sig på morgonkvisten och berättar att hon och pappa slåtts om den enda toaletten dom har inatt, eftersom dom båda åkt på vinterkräksjukan.
Fan, jag vill inte ens ta det ordet i min mun, mår illa av bara tanken. Att spy är nämligen det värsta jag vet.
Till saken hör att min pappa kände sig lite halvdålig igår eftermiddag och somnade på soffan, min mamma hade tråkigt så jag bad henne komma hem och leka med mig och Sid. Hon stannade på sen middag och vi mös. Vi hade alltså kontakt med henne bara några timmar innan hon började kräkas.
Visst smittar det redan innan det brutit ut?
Känns som att sitta och vänta på sin dödsdom lite, typ när ska jag börja spy??? För jag vet att jag kommer göra det, spysjukan går mig aldrig förbi!