Fan jag tror jag håller på att bli blind. Jag har verkligen så sjukt dålig syn. Jag är närsynt och använder linser. När jag plockat ur dem på kvällen springer jag ibland omkring och irrar, letar efter mina glasögon. Det hela ser sjukt roligt ut, då jag måste titta på bordet typ 5cm från bordsytan för att se om dom ligger där.

I onsdags kväll var både jag och Roy ute och käkade med våra jobb. Jag gick hem i lagom tid, för att avlasta barnvakten (mamma) eftersom hon skulle upp och jobba tidigt. Roy kom hem väldigt sent och kräktes.
På morgonen går jag in på toaletten och ser en hög bredvid toastolen och väcker Roy med orden:

-Fan, du kan väl torka upp spyan efter dig.
-Vadå, det har jag ju gjort.
-Näe, du har spytt bredvid toaletten.
-Näe, det har jag inte alls, säger Roy och reser sig upp ur sängen.

När han kommer in på toaletten pekar jag mot en liten hög på golvet.

-Hahahahahahahahahahaha, älskling, det är mitt halsband, säger Roy och skrattar i en kvart!

Bredvid toalettstolen ligger nämligen Roys namnhalsband i silver i en liten hög.

Fan, jag har blivit blind!