Tjong i medaljongen!
Så länge Sid gallskriker så hinner jag inte blogga. Jag hinner faktiskt inte ens tänka klart. Ungefär varje kväll lagom till att pappa kommer hem så börjar en skrikfest utan dess like. Då sover vi inte, vill knappt ha mat, vi bara skriker. Roy är ute och rastar skrikbebis nu så mamma får vila öronen en liten stund. Ville bara meddela hur läget är i vår familj nu.
På bilden har Sid pappas 33 år gamla tröja. Retro va?
Tjong i medaljongen - vilket kraftuttryck!
Sid - Den lilla rumpnissen
Tjong i medaljongen!! HAHA!
Eddie skrek väääldigt mycket där ett tag, så jag vet vad dina öron går igenom... stackare. :( Men plötsligt händer det! Man får en happybaby. Du är snart där du med!
Jag hoppas att Sid vill låta dig facebooka snart, jag har ju massor att berätta. Eller inte massor. Men lite. Hemskheter.
Tänkte förresten på att om vi fött barn för typ 100 år sedan så hade både du och jag varit döda nu. Jag hade ju förblött och du hade dött i barnsäng. Hoppas att Soff klarar sig bättre :)
låter inte alls kul, hoppas att det blir bättre snart! en tur i vagnen en dag vore väl mysigt, så kan lilla sid få skrika av sig i det fria! =) puss på er
cool tröja btw =)
ska jag skicka vild(vittre)-alven på rumpnissen???det gör jag om han inte slutar skrika snart...
stackars er, men Roy har väl fått användning för sin duktigpresent nu då...öronpropparna ;)
Underbart söt tröja på underbart söta Sid!
Lider med er, vet hur det är med det där skrikandet.......
Stor styrkekram till er.... Det går över till slut, och då glömmer man hur jobbigt det var.
Om nu det är till nån tröst.....
