Det var inget fel på mamman. 9 rör blod tömde dom mig på förra veckan för att kolla vad det var för fel på mig. För enligt mig var inte frågan OM utan VAD det var för fel på mig. Idag fick jag svar att det inte alls var något fel på mig. Det kom nästan som en besvikelse, för jag är fortfarande skit-jävla-ap-trött och nu kan jag inte skylla det på något. Inte ens på Sid, för Siddisen sover fortfarande hela nätterna.

Jag har till och med provat lite mjölkprodukter igen, med stor framgång. Jag behöver inte äta mjölkprodukter varje dag, men vetskapen om att det funkar om jag vill dricka gräddsås direkt ur snipan ibland gör att jag kan fortsätta vara någolunda mjölkfri ett tag till.

Snart är Sid 3 månader och då har han sagt att han vill börja äta potatismos (Potatis & bröstmjölk). Vanligtvis ska man börja med smakportioner när man är 4 månader, men Sid är en speciell bebis som går sin egen väg, han sover ju tillexempel på mage, inte det heller enligt BVC:s riktlinjer. Eller är det hans mamma som är en envis jävel som "kan" själv. Vi vet inte riktigt.