Mammas bebis har varit sjuk i över en vecka nu. Förkyld, hostig och låter som en gammal LP-spelare när han andas, knastrar och rosslar, men sjukvårdsrådgivningne tycker inte jag behöver åka in med honom, dom säger att det är jobbigare för föräldrarna att höra rosslet (som är segt slem som åker upp och ner) än vad det är för bebisen att ha slemmet åkandes upp och ner. Och då har jag ändå ringt 3 gånger.

Nu har bebisen smittat mamman, och då har jag ändå sagt åt honom att hålla för munnen när han hostar.
En barnförkylning är värre än den manliga förkylningen. Jag är typ döende.

Till råga på allt har bebisen blivit förstoppad (Kanske mjölkersättningens fel?) och hållt oss vakna i två nätter för han har haft ont i magen. I natt fick jag ta fram termometern. (Inga vidare beskrivningar, ni fattar poängen, va?)
Jag kan säga så mycket som att efter två timmar med termometer, gnäll och blöjbyte så kunde vi somna om en stund.

Det första jag gjorde när vi vaknade var att gå och handla Katrinplommonpure. Nu ska jag aldrig ha en förstoppad bebis igen!