Detta har varit den längsta veckan i hela mitt liv, inte nog med att jag varit från min familj, jag har kört långa dagar med tokigt mycket information. På kvällarna har jag varit så trött av allt jag lärt mig, så det nästan snurrat i huvudet på mig. Nu är jag dock supertaggad att få använda mina kunskaper i min egen butik, och få jobba ihop med mitt eget gäng.

Medan jag varit borta har jag missat kanske det viktigaste av allt, Sid har börjat gå! Eller han går inte, han tar några steg varje dag. Redan när jag var i Stockholm fick jag sms om att de första stegen tagits hos farmor och farfar och denna veckan har typ tio steg tagits som mest. Givetvis var jag ju tvungen att se, när jag kom hem igår och ja, han står utan att hålla i sig och kan stapla fram ett par steg, men han är väldigt försiktig och sätter sig ner istället för att fortsätta.
Förutom att titta på när han går, så gosade jag ihjäl mina pojkar som jag saknat så.

Jag är så glad att jag har Roy, som stöttar mig i allt det här, trots att jag är mer borta än hemma just nu. På tisdag ska jag till Burlöv på Butikschefsmöte, så då är det dags att åka igen.
Han har inte gnällt en enda gång och när jag är trött och saknar min familj så peppar han mig istället. Det är värt allt för mig. Jag älskar dig så, pappiRoy.

Och tack till mina bästa vänner som underlättar så Roy kan komma iväg och träna en stund och även mormor och morfar som hjälper till när jag är borta. Vi uppskattar all hjälp såååå mycket!