I Torsdags natt fick Sid krupp. Han fick det första gången runt 5 månader och sen dess har han inte haft det.
Vaknade runt tolv på natten av att det lät som en skällande hund, kastade mig upp ur sängen och in på hans rum, slet upp honom och fönstret och lät stormen som var den natten blåsa rakt in i sovrummet. Flashade förmodligen tuttarna åt förbipasserande bilar, men det var inte fokus på det just då.
Efter massa frisk luft och en dos bricanyl började han låta bättre, så vi valde att inte åka in till akuten med honom. Han "sov" resten av den natten på mitt bröst. Jag sov inget alls.
Hade möte på jobbet på fredagsmorgonen så Roy Vabbade. Runt lunchtid gick mina ögon i kors. och fredagsmyset fick ställas in. Somnade till Talang.

Jag känner mig som 200 år och känner att jag behöver ta på mig dansskorna och svänga loss. Men när jag gör det, så dricker jag två glas vin och sen tänker jag på morgondagen. Hahaha, fler som känner igen sig i det dilemmat?

Jag skulle behöva dricka som om det inte vore någon morgondag. Rensa hjärnan. Koppla av. Det kan man bara göra med tillräckligt mycket alkohol.