Bajs, dagis och sömnproblem!
Och dom där bajsproblemen vet vi fortfarande inte hur det är med, men jag har en telefontid med min urusla läkare på måndag, då får han fixa remiss så nån specialist får kolla mig. Det börjar bli fruktansvärt jobbigt nu. jag har provat det mesta, immodium funkar inte, omeprazol funkar inte, probimage funkar inte, jättejättemycket fil och dofilus och sånt funkar inte. Så nu när inventering och sånt äntligen är över provar jag att tagga ner lite, slutade tolv igår och tog långhelg, för att se om det faktiskt kan vara stress. Kanske inte hinner stressa ner på 4 dagar, men jag ska försöka. Försöka att inte ringa jobbet, att inte rusa till telefonen när försäljningssiffrorna kommer via sms, att inte dubbelkolla schemat, så det är tillräckligt med personal. Det får funka utan att jag tänker Cubus dygnet runt, iallafall den här helgen.
Igår hämtade jag hem min lilla prins rån hemska dagiset vid tolv och ingen i världshistorien har nog blibit så lycklig. Men vi kan ta det från början, för även detta kan vara ett moment i min stressade vardag.
Sid hatar nämligen dagis. Fullkomligt hatar. Jag vet att många har problem vid lämning, men Sid fortsätter vara ledsen/arg/grinig under dagen.
Han skriker helt sjukt när jag lämnar honom och dom får slita honom ur min famn, så varje morgon startar jag med att fälla några tårar (Jag är verkligen inte så tuff när det gäller min lilla älskling) sen tänker jag på honom under resten av dagen och det gör ju inte saken bättre.
har försökt ta upp problemet med fröknarna ett par gånger, men de är 3 tafatta människor som jobbar där. Har frågat, finns det något VI kan göra, finns det något NI kan göra, ska vi skola om igen och göra annorlunda, men får inga svar eller förslag. Nu är det ju inte bara det att han skriker som en förbytt, han är ledsen under dagen, han gråter i panik när vi hämtar för han bli så glad av att se oss, han är en helt annan kille där än hemma. Där går han omkring med napp i mun och säger ingenting.
Vår Sid hatar napp och pratar konstant. Busar och skrattar och är en toksocial människa.
Kan det vara så att han delar sin mammas personkemi och inte alls passar ihop med dessa fröknar?
Dessutom sover han 20 min på dagis, medan han sover 2 timmar med oss när vi är hemma.
Till det allra största problemet som kommit med dagis är att han inte längre sover om nätterna. Från att ha sovit hela nätterna sedan han var ganska liten förutom någon tand/sjukdomsperiod så vaknar han nu runt 03.00 och bara gråter, gråter, gråter och vill kramas och ligga tätt, tätt intill. Efter en dag hemma så börjar det vända och natten mellan söndag och måndag sover han alltid hela natten, då har han varit hemma från dagis under helegn och återigen börjat hitta trygghet, men då kommer måndag morgon och vi måste lämna honom igen och så håller det på hela veckan. Vi försöker ta varannan natt att ligga vaken mellan 03-05 ungefär, trots att han gärna skriker på mamma när han vill ha tröst och det innebär att Roy inte får sova alls den natten han får ta Sid, för han vill ha sin mamma.
Sånt här tär på allt. Att inte få sova, att ha problem med magen, att jobba mycket, att oroa sig för sin son på dagis. Inte konstigt man mår som man gör.
Till råga på allt minns jag knappt när jag och Roy gjorde nåt på tu man hand utan att gäspa och vilja sova istället.
Det ska bli skönt med New york semester snart. Det behöver vi.
Men hörni mammor och fröknar eller vad ni nu är som läser min blogg, åter till dagisproblemet. Vad ska man göra?
jag har ringt och kollat plats hos dagmamma, men det är fullt. Finns det privata dagmammor? Vårt första val på dagis får ledig plats i augusti och det känns lite lång tid dit, utan sömn alltså.
Låter jättejobbigt det där.
Vet inte alls något tips sådär, Alexander har inte börjat dagis ännu. Han börjar den här månaden.
Synd att det är sån kö till allt. Kanske fråga BVC om råd, dom kanske känner till något.
Hej. Jag skulle försöka vara med honom på förskolan vid några tillfällen så att han känner trygghet igen. Barnen känner av sina föräldrars oro då den omedvetet smittar av sig. Känner du på morgonen att "å nej, nu blir det jobbigt igen när vi ska lämna på skitdagiset" så känner lillkillen samma. Försök intala dig att det kommer lösa sig och bli bra. Det är vanligt att barn efter en inskolning som har fungerat "faller tillbaka" och blir ledsna igen. Det är när "verkligheten kommer ifatt dem" och de förstår att de ska vara på förkolan. Lycka till
Jag rekommenderar dagmamma!!!!
bra tips från förskollärare.
Nouvelle är också ofta ledsen när vi lämnar och det värsta ledsen av glädje när man hämtar, ( fast det har hon slutat med nu) ( efter juluppehållet blev det värre) , men oftast brukar det ge mig sig efter ett tag, sen är det till och från. Det sköna att höra är att fröknarna säger att hon verkar trivas nu, sen att hon blir gnällig och ledsen kan ju ha med tröttheten att göra. MEN Nouvelle gillar sina fröknar så där har du kanske en del i problemet för lilla sid, för precis som du säger finns det nog något i kemin. JAG har även märkt det som förskollärare säger gällande att förälderns oro smittar av sig, på andra mammor/pappor och barn. Så även Du /ni måste ju trivas med dagiset. Så byta dagis skulle säkert göra det bättre, men hur lätt är det! Rekommenderar självklart nouvelles lilla mysiga dagis, men dagmamma är ju ett alternativ också.
Nouvelle har perioder då hon vaknar och är ledsen men även det har blivit bättre och jag tror att det är dagiset hon bearbetat då.
Lycka till.
Och hoppas du mår bättre snart, låter som du har alldeles för mycket att tänka på och oroa dig över. massa pussar och kramar
Som den utan barn så får jag nog säga att jag tycker förskollärarens inlägg låter vettigt. Ska kanske Roy försöka lägga sitt schema så han kan lämna Sid en tid...om inte han har samma känslor inför dagiset kanske det går lättare? Och så slipper du se lillen ledsen och gå och tänka på det hela dagen..
Håll ut Fia...det kan bara bli bättre härifrån!
Det finns inte någon möjlighet att gå ner lite i tid ett par veckor. Ha honom där halvdagar en tid?
Annars tycker jag att du ska ringa din rektor om inte fröknarna tar er på allvar. diskutera eller byt dagis. MEN, han har inte varit på dagis så länge ännu. Oftast går det över av sig självt efter en tid, men er inställning påverkar nog hur han känner också som hon förskolläraren skrev. Kloka ord från henne. Du känner ingen som är hemma om dagarna och vill passa Sid en tid då? Nån arbetslös kompis eller nåt? Jag var ju hos farmor till jag var två år sedan började jag på dagis. Jag tycker personligen att det är lite tidigt att skola in en ettåring på dagis, fast jag själv gjorde det. Man måste ju det i dagens samhälle, tycka vad man vill, men jag tror inte att de är mogna för dagis så tidigt. tyvärr. Fast nu får jag väl alla mot mig.
kram kram
Råkade halka in här. Känner dig/er inte och har aldrig läst din blogg innan. Men blev illa berörd av att läsa om er lille kille som verkar må så dåligt. Som flera säger så påverkar föräldrarnas inställning och oro barnen jättemycket. Men funkar det hela inte, ska inte Sid behöva må dåligt. Tråkigt att fröknarna inte verkar bry sig mer. Jag hade tagit kontakt med rektorn. Barnen ska faktiskt må bra. Även om det till en början kan vara jobbigt. Jag har själv en liten dotter och som tur väl är så funkade det jättebra med inskolning och att numera lämna henne. Tycker inte att det är för tidigt vid 1 år. Innan inskolningen kände jag så, men när jag ser hur kul min dotter har med de andra barnen och att hon verkar få den stimulans och aktivitet som hon verkligen behöver så känns det bara rätt. Hoppas allt löser sig för er.
Hjärtat, inte nog med dina bajsproblem och stress på jobbet. Om jag nu ska kommentera detta utifrån mina egna erfarenheter från mina 2 barn skulle jag nog sammanfatta det såhär: Ju mindre barnen är, desto lättare är det att skola in dem på dagis. Detta har både mina förskolelärare, svägerskor som själv jobbar på dagis, kompisar, andra mammor sagt. Barnen vänjer sig ju så snabbt med att ha mamma och pappa runt omkring sig hela tiden. Ja, ni flesta vet ju att jag inte kunnat ha mina älsklingar hos mig hela tiden då jag har butiken att sköta. Mina barn har vant sig att inte ha mig eller Hans runt sig hela tiden, och vi har ALDRIG haft problem att lämna dem, varken till kompisar, mor/far föräldrar eller dagis. Självklart har dem varit ledsna ibland när vi gått, men gått över väldigt snabbt. Det jag ibland kan känna är att dem blir ledsna när vi kommer och hämtar dem eller varit borta över natten, detta tror jag är en slags "hämnd" som dem ska visa för oss föräldrar för att vi lämnat bort dem en stund. Självklart svider det i hjärtat då jag ibland önskade att jag bara kunde vara mammaledig som de flesta andra, men när jag ser på det idag och hur mina 2 underbara pojkar mår så är jag helt övertygad om att jag har gjort rätt med att vänja dem snabbt att vara med andra människor och bli lämnade i väldigt tidig ålder. Om jag hade suttit i eran båt så skulle jag kräva att fröknarna la mer tid på erat problem. Dem ser säkert ert problem som ett väldigt "vanligt" fall och tror att det kommer gå över. Det är inte OK att ni inte mår bra över denna situation. Våra barns fröknar har alltid tagit upp dem och tröstat dem ifall dem är ledsna när vi ska gå. Detta ger mig en trygghet som föräldrar att se att faktiskt fröknarna bryr sig om mina barn. Jag tycker inte du ska gå ner i tid eller enbart ha Sid där på halvtid, detta tror jag gör bara situationen värre. Du och Roy måste kunna gå till jobbet som vanligt och Sid måste få en vardag som han tycker är rolig utan er, dvs på dagiset. Du skulle kanske kunna testa att vara med några extra dagar på dagiset för att Sid ska få känna din trygghet. En grej som jag brukar köra med Theo är att jag brukar låta "överdrivet" positiv om att -"idag ska vi till dagiset, gud vad kul, alla dina polare väntar på dig där..." osv....Detta gör jag i princip VARJE dag på vägen till dagiset. Vi pratar oxå om dagiset väldigt ofta hemma om vad dem gör och skall göra. Du och Roy pratar säkert om era jobb inför Sid varje dag och det handlar ju om eran vardag, därför måste ju oxå Sid få känna att ni bryr er om hans vardag med...u understand? När du nu därför inte tycker om detta dagiset så har jag svårt att se att ni pratar positivt om detta för Sid? Han känner ju av alla dina känslor, precis som förskoleläraren kommenterade... Jag tror inte heller du ska hålla på att kolla runt efter andra dagisplatser. Bara för att du tycker de andra dagisen verkar bättre är det inte säkert Sid kommer trivas där och att dem faktiskt är bättre. Han kanske inte är ett "dagisbarn" utan behöver kanske ett mindre ställe att komma till där han kan få möjligheten att "ta mera plats" och trygghet från sina fröknar/dagmamma. Det är faktiskt ganska tuff miljö på många dagis där många barn skriker om uppmärksamheten och sina behov. Nog tjötat, vi hörs på tele istället. Allt kommer ordna sig, ge det bara lite tid. Pöss!
Ps. detta inlägg var tidernas längsta någonsin. Det måste ju bevisa att jag bryr mig ganska mycket om er my lovely fia! Lite gramatik fel men annars helt ok:)
Vart går han på dagis för någonstanns? Tycker det är dåligt av dom att inte lyssna på er eller kommer med förslag för nåt måste ju göras förstår att du tycker det känns tungt när han inte trivs på dagis, kan starkt rekomendera kungsfåglen hur underbara fröknar som helst. och min dotter Nova ÄLSKAR sitt dagis! På morgonen när jag frågar henne om vi ska till dagis springer hon ut i hallen och börjar klä på sig med engång... Jag hoppas det löser sig för er men tycker ni ska försöka att hitta ett dagis som ni trivs med fröknarna både ni och sid. Ta hand om er!
