Detta är det finaste vi har, inte ens 1 miljon kameler skulle jag byta bort honom för. Trots att han kommit in någon ny utveckligsfas som innebär att allt ska utforskas och klättras på och får man inte som man vill så skriker man. (Det är nästan lite roligt när han gör det, man vill gärna skratta åt honom, men då uppmuntrar man det bara va?)
I går när jag hämtade honom från dagis, var jag febrig och snurrig i skallen och medan jag låste upp ytterdörren hann han springa till trappan och givetvis trilla dom två trappstegen ner. Jag trodde han dog, först föll han bakåt och så rullade han runt och landade på ansiktet.
!!!
Det resulterade i en liten liten skråma vid ögat som ni ser på bilden, ett litet skrik på nån minut och så var allt över. Dock inte hjärtklappningen som jag hade resten av dagen. Han ska ha hjälm tills han är 20, minst.

Det här klättrandet på allt innebär att Sid plötsligt skulle platsa i Jackass. Han klättrar upp och åker baklänges från ruschkanan han har här hemma, klättrar upp på soffbord och tv-bänk utan att se sig för när han tar det sista klivet. Den lilla killen som var så försiktig och rädd för att ramla har helt plötsligt blivit lite galen!