Jag har aldrig varit en person som tror på ödet, jag tror att valen man gör i livet påverkar hur det blir. Men jag har nog börjat ändra mig.

Jag tänker tillbaka på hur mitt liv var för några år sedan, jag hade nyligen lagt ner mitt företag, hade ett pissigt förhållande, var ledsen över att butiken inte funkade och visste inte riktigt vad jag ville med mitt liv.
Klamrade mig fast i mitt förhållande som var riktigt dåligt, för jag behövde någon slags trygg punkt. Tryggt var verkligen inte var det var, men man inbillar sig saker och jag behövde en livlina just då.
Sedan gick allt utför och just då trodde jag inte att jag nånsin skulle bli glad igen. Det var det bästa som kunde hända mig. Jag öppnade mina ögon, jag träffade den underbaraste människan på jorden - Roy, jag började längta efter barn och jag blev gravid.
Är inte det ödet, så säg?
Jag hade förmodligen varit kvar med det största rövhålet på jorden om inte saker blivit som det blev.

Sen fick Roy ett erbjudande om att jobba helg, och jag tänkte för skojs skull se om det fanns nåt roligt jobb, för då kunde jag ju kanske börja jobba lite tidigare, och där var det, drömjobbet på Cubus.

Ännu en gång - Ödet!?

Jag hade aldrig ens läst en jobbannons om det inte vore för att Roy börjat jobba helg!