Det är sjukt vad fort tiden går.
Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Tiden har bara rusat förbi.

Han kan nu gå mycket stadigt, kan resa sig upp utan stöd, kan plocka upp saker från golvet genom att böja på knäna och sen ställa sig upp. Jag pratar förstås om Roy!
Näe Sids utveckling givetvis.
Det är mycket saker som ska stoppas i andra saker.
Gömma leksaker i våra skor, stoppa klossar och liknande i skålar och kastruller.
Det ska klättras upp och ner i soffan. Det senaste är att försöka ta sig upp på soffbordet.

Jag har ingen bebis längre utan en vuxen liten kille som i morgon börjar på dagis!