Vems är ungen? Inte min!
Jag undrar var min grillade kyckling rymde!
Igår efter jobbet, tilläggas ska att jag i tisdags jobbade 12 timmar, hade en halvt sömnlös natt på det och kände mig allmänt mörbultad på jobbet. Kommer till dagis och hämtar en kille med världens sämsta humör. Måste handla nåt lite snabbt eftersom kylskåpet ekar tomt. Springer in på ICA i södercentrum halvt stressad med en unge som skriker och stretar emot och helt plötsligt slänger sig på golvet, för han vill ha vindruvor. Han är precis en sån unge jag hatar och tittar föraktfullt på annars, men just den där ungen råkar vara min, och just nu är det nog tyvärr ingen annan som vill ha honom, inte ens gratis.
Just då skiter jag i besprutningar och annat gojs och trycker i en otvättat vindruva i munnen på honom och stressar vidare. Blöjor, mjölk, potatissallad och grillad kyckling - det får blir vår snabbmiddag, ägg, bröd, smör och lite yoggi. Ungen vill ha mer vindruva och det går minsann inte tillräckligt fort, så han kastar sig hejdlöst bakåt och bankar i golvet och bölar.
Nu undrar jag vem som lärt honom dom där fasonerna, men att uppfostra ett barn när svetten rinner och man är stressad och befinner sig på ICA är inte riktigt min grej, då handlar det mest om att överleva!
Slickar av några vindruvor. Bättre jag tar skiten i munnen. Jag är ju mamma och då gör man allt för sitt barn, även om jag just då tänker att han kanske skulle bli lugnare av lite gift!
Framme vid kassan är vindruvorna han fick i handen återigen slut och nu hoppar han jämfota och skriker. Han förvarnar liksom inte alls, han kör all in direkt!
Damen bakom oss o i kön säger:
Men oj, är lilla tjejen lite trött.
J A G O R K A R I N T E!
Man är fan inte tjej bara för man har långt hår har jag lust att vråla i ansiktet på henne, men jag biter ihop och ler mot kärringjävlen!
Mular in några vindruvor i käften på honom, tar honom i handen, blöjor, kasse och en kokhet grillad kyckling och går ut.
Precis då mitt på parkeringen beslutar han sig för att inte gå en meter till, bara ligga där mitt på marken, ivägen för alla bilarna! jag kastar ifrån mig alla sakerna, lyfter upp ungen, balanserar en matkasse, ett paket blöjor och en kokhet grillad kyckling och försöker samtidigt låsa upp bildörren.
Det är det sista jag ser av kycklingen innan försvinnandet. Väl hemma ska maten dukas fram på bordet och inte fan har jag någon kyckling med mig hem.
Då bara brister det. Jag börjar storböla.
Roy kommer hem från jobbet och undrar givetvis vad som hänt.
Jag har tappat bort en grillad kyckling! Bölar jag.
Där någonstans dog Roy. Han trodde nog att världen höll på att gå under, men att jag grät så, över en borttappad kyckling det fick honom att vika sig dubbel av skratt!
Hahahha ...förlåt mig Fia ,men usch vilken dag du haft ,med det lät rätt roligt när du skriver det ,Du får nog dumpa av han hos mormor /morfar nästa gång ......men vad är väl en bal på slottet suck ....hoppas att någn som förtjänade den där kycklingen blev mätt ....puss ungen min :-)
Hahahha ...förlåt mig Fia ,men usch vilken dag du haft ,med det lät rätt roligt när du skriver det ,Du får nog dumpa av han hos mormor /morfar nästa gång ......men vad är väl en bal på slottet suck ....hoppas att någn som förtjänade den där kycklingen blev mätt ....puss ungen min :-)
Haha!! Fy fan vilken hemsk upplevelse...är glad ändå att det var kycklingen och inte Sid som "försvann" ; )
Men gumman! Jag insåg uppenbarligen inte allvaret i kycklinghistorian. Det är inte lätt att jobba tolv timmar och sen fortsätta med mig när man kommer hem. Tusen tack i alla fall och jag o Ed hoppas på en ny playdate inom kort!
fy vilken dag, men säger som virva lite kul att läsa om är det allt hoppas du kan skratta åt det såhär i efterhand, men detta är verkligen sånt man bryter ihop för.
stooor kram
Jag hade också brutit ihop. Hade nog velat ha kycklingen i alla fall, antingen åkt o hämtat en till eller bett Roy.
Hahaha, jag skrattar så jag dör. Inte för att du verkar vara lite slut, det är inte roligt. Slutklämmen var desto bättre...tänkt dig själv om någon lipar, man frågar varför å de svarar som du gjorde till Roy. Utan bakgrund kan man ju börja fundera vad det är för fel.
Tycker synd om dig samtidigt som det var det roligaste på länge. Vindruvsavsuttandet får tio poäng också...haha, du är tokig. Puss
Hahahahaha asg Vilken läsupplevelse. Fan vilken författare det finns i släkten. Måste läsa det en gång till ;=)
Hysteriskt och med hög igenkänningsfaktor! Hoppas att du kan skratta åt det såhär i efterhand... Och jag har varit med om det motsatta i könsfrågan - Stella hade en marinblå KLÄNNING på sig när hon var 7-8 månader och jag fick frågan "Vad heter han?"
Du är för underbar när du skriver, tror Malin Wollin ska akta sig;-) så att du inte tar hennes jobb!! Dessa dagar av psykbryt med barn.....
