Hur i helvete kan två graviditeter skilja sig så mycket?

Jag mår oehört bra, kroppsligt och psykiskt denna gången. Jag är bara fasligt trött. Annars har jag inte en endaste krämpa. Jag är knappt ens hård i magen längre.
Vad tror ni försigår i min hjärna med denna fakta?
Att jag väntar en tjej denna gången... Jag hoppas nog lite för mycket, för det kommer förmodligen bli en liten besvikelse om det inte är så. Lika glad och lycklig i mars när krabaten ligger på mitt bröst, men en sting av besvikelse på tisdag. För på tisdag vet vi!

Snälla gud, låt den elaka häxan Tulle ha fel, så jag kan rub it in her face; It´s a girl!

Förutom att jag mår bra och hoppas på en minime, så är min lilla älsklingskotte sjuk.
I Fredags ringde dom från dagis vid lunch, han hade närmre 40 graders feber, men inga andra synliga fel. Vi bäddadde ner oss och vilade/tittade på barnprogram hela dagen. Idag åkte vi till doktorn, för säkerhets skull. Eftersom Sid är ett "öronbarn" så ville jag bara dom skulle kolla öronen. Han har vanligtvis aldrig feber om han inte har öroninflammation.
Han hade varken det eller streptokocker i halsen. Doktorn var extra nog och tog massa prover, eftersom det är ovanligt med så hög feber utan andra besvär.

Han känns ändå lite piggare idag, piggare, men gnällig. Han vill gosa med mamma hela tiden och är väldigt känslig, så att neka honom något, kan stå en dyrt. Tårar och tandagnissel blir det då!

I morgon tänkte vi lämna lillfisen hos mormor och morfar för en helg på tu man hand, som varit bestämd sen länge. Jag vet att han har det minst lika bra hos dom som hemma och får 1000% uppmärksamhet.
Vi firar nämligen 3 år.
Helt galet sjukt!
3 år ihop och vi har ett barn på snart 2 år, en till på väg och ett huslån på banken.
Men man vet när det är rätt! Det bara är så!