Sådärja, då var sommaren som aldrig kom slut!
Roy har börjat jobba och vardagen är tillbaka!
Det enda positiva med hösten är att man får börja klä på sig igen och dölja den kropp man är missnöjd med!

Jag är verkligen en svart-vit person!
Finns inga gråskalor här inte, antingen är jag jätteglad och happy eller är jag riktigt nerdeppad!
Just nu är jag nerdeppad!
Det var lite samma efter Sid föddes, kanske dras jag av nån förlossningsdepression för mitt liv förändras så drastiskt varje gång jag föder barn! Jag känner mig så låst och har svårt att njuta av min fina bebis!

Kanske skulle ta tag i att ringa en doktor som får kolla vad som är fel i huvudet på mig!
Känner inte alls igen mig själv, tycker att det mesta är trist och tråkigt faktiskt!

Så jag hade behövt lite mer sol som kunde kysst min hud! För länge att vänta ett år tills vi ses igen!