Jag började faktiskt bli lite rädd för mig själv när jag lipade för att Roy tog den sista chokladbiten i skafferiet!

Och jag tyckte så synd om mig för det kändes som om hela världen var emot mig och jag var så låg och deppig så jag undrade hur detta skulle sluta!

Men nu fattar jag! Det var mina hormoner som spelade mig ett spratt!
Idag fick jag nämligen min första mens!

Lite tidigt tycker jag, men så var det med Sid också! Så fort ungarna börjar äta lite vanlig mat och jag ammar mindre så kommer kroppen igång!

Så jag behöver inte ta livet av mig, det var visst inte så farligt, bara lite pms!