När vi letade hus var läget väldigt viktigt! Helst hade jag velat ha hus mitt i stan som den sociala människa jag är!

Då kändes dörbylund (rinkabyholm) som ett gott alternativ, det är ju trots allt inte långt till stan!

Men oftast känner jag mig ganska ensam! Hade nog önskat att jag hade vänner i samhället eller några roliga grannar!
Jag känner ju ingen här!
Ingen att gå in till på ett glas vin, ingen att ta en sen kvällspromenad med när barnen somnat, ingen att glida in på en fika eller bjuda in sig själv på middag hos!
Ingen som är tillräckligt nära!
Sofie bor längre bort nu än när vi bodde i stan och Dragge på lika långt avstånd ner på boholmarna!

Och så hade jag kanske trott att min bästa vän en vacker dag skulle hitta sitt drömhus här i rinkabyholm och så flyttar hon ännu längre bort! Och en bor på Öland och bu flyttar snart bror och Johanna dit också!

Min önskan hade bog varit ett eget litet samhälle med familj och nära vänner!

Nu fattar jag Cissis tjat om vinkvälllar i läckeby när vi letade hus!