Ljuset har slocknat, lågan brunnit ut, veken är slut!
Hört talas om nån som bränt ut sig på 2 veckor?
Eller jag har nog inte bränt ut mig men glöden har definitivt slocknat!
All planering och förberedelser inför dopet, Sids matvanor, min vikt, brist på sömn (inte Sallys fel) och så nu Sids sjukdom som ingen vet var det är, har gjort att jag har blivit ett handlingsförlamat vrak!
Varför måste jag alltid ta ut mig så och vara så jävla duktig?
2 stora fester på samma dag tog visst knäcken på mig, trots att allt blev så himla perfekt!
Och ja, Roy borde hjälpa till mer, om han bara fick!!!
Jag är nämligen en sån där som gör allt bäst själv!
Och det får jag alltid lida för, i alla lägen!
Jag skulle ju jobba på att bli lite slarvigare och stökigare som
Människa, det gick ju bra!
Täcket över huvudet är vad jag behöver just nu!
Problemet blir ju att när dom perfekta festerna är över så märker man att man inte njutit alls utan bara varit stressad. Vi hade haft lika trevligt hos er med en förbeställd planka från Maxi!! Jag vet Fia för jag har alltid varit likadan men jag känner att nu när man har barn är det lättare att släppa på "kraven" och det är ingen som tycker det är konstigt! Plus att det är sällskapet och upplevelsen man vill komma ihåg, inte stressen och disken. Och du, killarna kan mer än vi tror.... ;) puss
"Skönt" att höra att du blev trött av att ställa till med festen, annars hade det nog varit lite onormalt(=hade du inte varit trött hade jag känt mig dålig). Tråkigt att Sid varit så sjuk, men braa att han nu börjar vara bättre i skick!
