Anledningen till att jag har en blogg är att jag behöver skriva när jag vill få ur mig saker som gör mig trött, arg, irriterad eller frustrerad!

Och när jag skrivit av mig så släpper oftast känslorna!
Det är mitt sätt att bearbeta känslor!
Det är därför den här bloggen inte är så lycklig!

Nu är jag förbannad igen, eller förbannad är inte rätt ord, jag tycker synd om patetiska människor!

Det är nämligen så att en läsare jag har, även är mamma till ett barn på Sids dagis och hon har reagerat på mitt inlägg om Sids jacka så pass att hon visat detta för fröknarna!!!!!!
Till vilken nytta kan man fråga sig?

Vi har absolut inga hard feelings mot varken dagis eller fröknar, vi har till och med rekommenderat dagiset till vänner som ska skola in sin son där i augusti!
Men i torsdags var jag både arg och frustrerad över att ingen visste var jackan tagit vägen och då skrev jag det!

Inlägget tyckte inte jag var stötande, det var så jag kände, när jag inte fick veta om han ens haft jacka på sig utomhus!

Nu har jackan kommit tillrätta och jag har fått veta att han visst haft jacka på sig utomhus! Detta fick jag veta idag, och då vill jag berätta det för er, så ni inte tror att dom slarvar bort saker på hans dagis!

Och givetvis tror jag inte dom skulle slarva bort ett barn, det var liksom lite med glimten i ögat jag skrev det!

Men det visar ju ganska tydligt att den person som visat inlägget för fröknarna INTE känner mig, för det var skrivet med ironi och frustration!

Vi älskar Sids dagis, det är också anledningen till att han ska gå kvar i stan trots att vi bor i rinkabyholm!!!!

Så du kära mamma, sköt du ditt istället så slipper det bli fler hönor av små fjädrar!
Det var verkligen ingen big deal från början!