Eländes elände!
Inte nog med att jag lider av kraftiga värkar som får mig att tappa andan var och varannan kväll!
Nu har vi äntligen fattat vad som drabbat vår son den sista tiden!
NATTSKRÄCK!
Läs mer om det här:
http://www.babyvarlden.se/Bebis/Somn/Nattskrack-och-mardrommar/
Först trodde vi det var mardrömmar men efter inatt då Roy var nära att ringa efter ambulans, psykolog eller en exorsist-utdrivare var jag tvungen att googla!
All info om nattskräck stämmer precis in på Sid!
Han vaknar nån/några timmar efter han somnat och beter sig som om
Djävulen intagit hans kropp!
Du får inte kontakt med honom, han skriker, skakar, är rädd, skärrad och man får absolut inte röra vid honom!
Hans hjärta slår stenhårt och han är oerhört läskig att vara nära!
Inatt hade vi tre ganska långa anfall och det gick faktiskt bättre då vi helt lät honom vara vid det sista, då vi läst på om nattskräck!
Det overkliga är att han tittar på oss, pratar med oss fast är helt galen, han är liksom i trans!
Vid halv ett somnade han utmattad i våran säng och idag kommer han inte minnas vad han gjort!
Finns det möjligen någon som varit med om detta fenomen?
Känns sjukt att det ska drabbas oss just nu!!!
På dagen, söt och oskuldsfull, men på natten tar djävulen över hans kropp!
nämen hua, lilla söta sid, stackare och stackars er! och just nu.., hoppas det går över fort! det blir nog bättre nu till våren och sommaren då man kan vara ute mer och göra av med mer energi eftersom dagarna blir "längre" han känner sig nog rastlös av mörka vintern!
Ludde har det, trodde det skulle försvinna när han blev större, han är 8 nu och har det fortfarande :(
Jag förstår dig, det är skit jobbigt och dom är ju verkligen i nån slags trans..
Han får fler "anfall" om han haft mycket omkring sig under dagen, mycket intryck osv.
Det är det jag lider av och gjort sedan jag var 2 år!! Det är hemskt och jag vaknar livrädd i princip varje natt. För att inte tala om när jag möblerar om, går ut på balkongen eller slår Ann-Louise i sömnen. Hoppas det går över på honom!!!!!
Hej. Precis sådär betedde sig min son innan vi fick vårt andra barn. han 2,5 å hon 6v. Vi googlade också å va säkra på att det va nattskräck. höll på så i ett par nätter, å nattskräck kommer ju lättare om man har sömnbrist läste jag så vi testade och lägga han tidigare på kvällen å vet du vad, de hjälpte han slutade vakna å va monster. började med exakta rutiner på kvällen å la han isäng kl 19.00 varje kväll innan la han sig typ 21-22 lite olika beroende på om han skulle upp el inte till dagis, men nu är det typ 19.00 jämnt. såklart vi skjuter på det om vi e borta osv men i början tills han kommit in i rutinen va vi stenhårda. Nu vet ju inte jag Sids sovvanor men ett tips bara , kan hjälpa. Lycka till
åh fy inte det också... har också läst om det.... skitläskigt juh.
Hallå! Theo hade oxå likande grejer som du snackar om. De slutade oftast med att Hans tog med honom ut på balkongen/tände lampor etc så att han "vaknade" till. Jättejobbigt att gå igenom för att man blir som mamma både rädd och förbannad. Det kommer gå över, men typiskt att det ska hända just nu..(: Puss på er!
Fy vad läskigt och relativt vanligt verkar det ju som om man läser ovan... hoppas inte Ed råkar ut för det, jag hade dött av skräck! Håller tummarna för att både ni och Sid får sova gott framöver!
Min dotter har också nattskräck. Hon fick det runt 9-10 månader, är nu nästan 2,5år. Eller har haft hoppas jag på att numera kunna säga då det faktiskt har gått några månader sen senast. Men det kan liakväl komma när som helst igen. Det är verkligen obehagligt. Men allmänt är det så att om de är övertrötta eller överstimulerade så ökar risken för nattskräcken. Det märktes tydligt med vår lilla.
