Om jag gnäller, eller bråkar med Roy så är det bara vid de tillfällen då min sömnbank är på minus!

Min underbara mamma tog Sid igår kväll, jag somnade 20:30 har sovit som ett ovaggat barn med endast en kissepaus, inga värkar och fått vakna av mig själv nästan tolv timmar senare!

Nu kan jag flytta berg igen och har fått tillbaka lite krafter! Känner mig inte alls lika skör! Lite orolig men inte skör!
Försökte beskriva känslan för Roy igår, det kanske finns män som läser här....

Tänk er att ni ska göra något ni verkligen ogillar, något som gör ont, är obehagligt och läskigt!
Men du vet inte när!!!!
Tänk dig känslan att du ska gå hemma och veta att snart är det dags, men ingen kan säga om det är om 5 timmar eller 5 dagar!
Ganska påfrestande för psyket va?
Att bara vänta på nåt hemskt! ( och nåt bra efter givetvis!)

Igår fick mina fötter spa-pedikyr på dermaschool, billiga priser men duktiga elever som tog hand om våra fossingar på bästa sätt!




Inte så svullna som vid min förra graviditet!!! Men givetvis ska ju lillan få se nåt snyggt när hon slinker ur det heligaste!