Såhär på morgonkvisten har jag redan hunnit amma en liten tjej, en liten docka!

Sids docka som han fått för att förstå det här med bebis! Han
Är väldigt (för det mesta) omhändertagande och bäddar ner henne, frågar om sovit gott och går omkring och bär "försiktigt" på sin lillasyster!

I morse var hon hungrig så då skulle hon ha "saft och bulle" från min vänstra bröst! (det högra är det mjölk i)
Efter några sekunder var det klart då sa Sid tack för maten!

Nu är han i affären och köper klubba till sin syster!

Men leken går överstyr ibland, som när han kastar henne med huvudet före ner i golvet och ska därefter trösta henne och blåsa henne på huvudet! Så håller han på så, kasta-trösta!

Svårt att hålla sig för skratt men man blir ju lite orolig över hur det här ska gå?!



Mätt och belåten lillasyster!