Sunday bloody sunday
Om Alexander Skarsgård eller nån annan av vampyrerna i True Blood behöver en Stand in,
kan jag tänka mig att ställa upp.
/Bloody Sid
SATC-kvällen
Fina tjejer. Fina vänner. Puss på er.
Sommar och sol
Italien
Semestern var fantastisk, trots ett rejält oväder och många dagar med regn och rusk. Sid är lätt att ha med överallt och gillade att flyga. Mina bästa tips för att resa med en bebis är att ha med sig en vattenkokare och en termos. Så kan man mata bebis var som helst utan krångel.
Älskling, ska vi gifta oss?
Jag hade bestämt mig att den dagen jag förlovar mig, ska jag gifta mig inom ett år, gammalmodig som jag är. Hahaha.
Så blev jag på smällen och hade nog inte riktigt tid att planera bröllop. Men nu har jag snubblat över en helt fantastisk klänning, så honey, du kan fria, igen nu!
Fotbollsstjärnan Sid Håkanssonovic
Berest bäbis
Vi är upptagna, mamma och jag. Jag hjälper henne packa inför semestern. Vi ska till nåt ställe som heter Italien, dit måste man ha med sig en röd liten bok (se bild nedan) och den får jag inte tugga på, hur mycket jag än vill.
Mamma säger att om jag äter upp min röda bok, kanske jag inte får följa med till Italien.
Mamma är lycklig och går omkring och sjunger "Sola och bada i Piná Colada".
Jag vet inte vad Piná Colada är, kan man äta det? Är det lite som bröstmjölk? För isåfall är jag på, jag saknar dom där gudomliga brösten fulla med mat, nu när jag inte får dom längre kan jag tänka mig lite Piná Colada.
Med på resan ska mormor, morfar, farmor och farfar och så mamma och pappa då förstås.
Mamma och pappa snackar nåt om att dom ska ha semester och att di gamla ska ta hand om mig.
Hahaha, tror dom ja!
Min mamma hon snackar så mycket... hon lovar att laga egen bebismat till mig så fort vi kommer hem, den där äckliga burkmaten, kan hon köra upp där solen inte skiner. Fyyyy vad dom smakar skit. Idag fick jag smaka på mammas och pappas mat, Kalops och potatis, där snackar vi mat. Jag gjorde inte en enda grimas, ville bara ha mer!
Kanske jag kan få lite pizza i Italien-land?
Som ni förstår har vi inte tid att blogga på semestern. Men vi ska försöka lägga in lite bilder då och då.
Puss från Sid
(Och ja, på den här bilden är jag ganska lik min kusin Alva.)
Linslus?
Fantastiskt väder!
Har haft en fantastisk dag i solen med mammor och barn. Innegården funkar faktiskt fint och barnen trivdes bra under ett parasoll. Sid visade en mindre trevlig sida. Han var ungen som skulle sno leksakerna från dom andra barnen. Dessutom höll han på att slå leksaker i huvudet på Eddie och Enya. Det måste vi genast vänja av honom. Vi vill ju gärna att han ska ha kompisar och vi gillar Eddie och Enya lite extra mycket.
Senare på kvällen kom Johanna, Robin och Nouvelle förbi, vi grillade hamburgare och lekte frisör. Klockan var runt 21.00 när vi gick in, då hade Sid varit ute i 12 timmar lite drygt, han kommer förmodligen sova som en stock inatt.
I morgon sex and the City-kväll och skumpa med 12 brudar! Längtar!!!
Taxöron till bröst och babyblues
För jag är det. Kärare än någonsin.
Jag kan erkänna att den första tiden var tuff. Sid hade ont i sin lilla mage, jag hade nog lite babyblues. Såhär i efterhand kan jag nog tycka att jag kanske borde sökt hjälp. Jag var inte en jättelycklig nyförlöst mamma. men det är inget man säger till någon. Man håller tyst. Man biter ihop.
Men jag vet att jag många gånger tänkte, var det här allt? När ska man känna dom där överväldigade känslorna?
Sååå fantastiskt var det väl ändå inte. Det här med barn.
Jag grät ganska mycket. Ibland av lycka och ibland av sorg. Jag tyckte att det mesta var ganska jobbigt och framförallt att jag inte kände att jag varit med om det mest fantastiska någonsin. Det var det allra jobbigaste.
När folk frågade om hur det kändes, svarade jag att det kändes helt otroligt.
Men jag ljög. innerst inne kände jag en enorm rädsla. En rädsla över att jag inte verkade tycka att det var så fantastiskt som andra mammor.
Sen grät jag mindre. Tyckte väl att det började kännas lite bättre. Sid blev bättre, grät mindre, hade mindre ont.
Sen började han utvecklas, göra framsteg, bli en person.
Och helt plötsligt så bara fanns alla dom stora fantastiska känslorna där.
Mitt barn, min underbara unge som är det bästa jag vet.
Ett leende från dig och dagen är gjord.
Och nu kan jag inte förstå hur det kunde kännas så, tiden efter förlossningen.
Vad skulle vi göra utan Sid? Han förgyller vårt liv och sätter saker och ting i ett helt annat perspektiv. Saker som betydde något förut är helt plötsligt mycket mindre väsentliga.
Så att mina bröst helt plötsligt ser ut som två taxöron på en mycket gammal hund, borde jag alltså skita i, jag har ju en lycklig och helt fantastisk liten kille och ändå fällde jag några tårar när jag såg dom sorgliga brösten i spegeln i morse.
Ja, jag har typ slutat amma och nu är det inte mycket att hurra för längre.
Är det någon som känner för att köpa mig ett par nya bröst, så går det bra.
