Hotell Tylösand
Det ska bli härligt med lite avkoppling och några spabehandlingar.
Sova ut och äta gott.
Because i´m worth it!
Spa - Ja, tack!
Vem bestämmer i din familj?
Två saker jag ljugit om. Eller kanske inte ljugit, för jag trodde faktiskt på det.
Jag skulle aldrig bli en sån föräldrer som hade ett skrikigt barn som jämt fick som den ville och livet skulle inte alls förändras bara för jag fick barn.
Jomen tjena.
Jag kan bli den första att erkänna att det där är så mycket skitsnack.
Även om jag önskade att det inte var så, så är det så.
Klart att livet förändras. Förhållandet nästan läggs åt sidan ett tag, allt fokus på bebis, vi har försökt att vara "duktiga" och lämna bort och göra saker på tu man hand, men det man helst vill göra när man har barnvakt är att sova. Det är ju kul för förhållandet.
Att göra saker för sin egen skull, finns inte alls längre, först kommer bebis, sen pappa, sen nåt annat och allra sist du själv.
Även om man skulle vilja göra samma saker som innan ( i mitt fall var det en del kroghäng) så orkar man ju inte. Numera tänker man både en och två och tusen gånger innan man får i sig minsta lilla droppe för mycket.
Att vara uppe sent och ta vara på helgen och sin lediga tid var min favoritsyssla "innan Sid". Att ligga och prata om världsliga ting sent inpå natten var en trevlig sak.
Nu får man vara glad om jag sitter upp efter 21.00. att göra
Kanske kunde jag fortsatt med "livet innan" om inte min son ville upp innan tuppen, även på helgerna.
Jag förespråkade "att livet inte alls skulle förändras" så hårt att man kanske skulle kunna tro att jag är bitter och känner mig blåst nu, men så är det inte. Livet har tagit en ny vändning bara. Annorlunda men trevlig.
Varje gång jag såg en "snorunge" som skrek och fick som den ville, som styrde hela familjen med järnhand och som var ouppfostrad som få så tänkte jag, "sådär ska jag aldrig ha det, mna barn ska aldrig skrika och vara snorungar".
Hahahaha.
Kan någon tala om för mig hur man ska orka uppfostra ett barn som skriker efter en lång dag på jobbet,när man är slut i i huvudet?
Man bannar, säger nej och plockar bort eventuella saker barnet inte får ha.
Barnet skriker.
Mamman tänker; det är jag som bestämmer, jag uppfostrar min son, jag är grym.
Barnet skriker fortfarande
Mamman ger barnet saken den inte får ha.
Slut på barnuppfostran.
Hur orkar man höra på skrik och böl?
Och då har jag kanske universums snällaste pojk om man jämför med de flesta barn jag känner. Han skriker faktiskt nästan aldrig, däremot har han en vilja som nästan är som sin mammas och han är envis som sin mamma.
Hujeda mig, hur ska detta bli?
Lillprins Håkansson styr den här familjen med järnhand och ser till att bli matad som en prins förtjänar!
Ny städhjälp
Hur gick det med städhjälpen kanske ni undrar?
Vi gjorde oss av med den och skaffade oss gratis städhjälp istället!
Sid-min-mamma-vägrar-klippa-mig-Håkansson
Han har ätit mat!
Idag har Sid ätit mat.
Det borde verkligen inte vara en anledning till ett blogginlägg. Om det vore ett normalt barn.
I flera månaders tid har han kört sin egen variant på kostcirkeln. Smörgås, majs, frukt och yoghurt.
Under helgen så har han smakat på makaroner och pommes, dock inte ätit, men smakat och det är ett stort framsteg från en liten bestämd ung man som skakat på huvudet och sagt upprepat mantrat "nej, nej, nej" till all mat och även godsaker då jag testat om han inte gillar mat eller bara är dum i huvudet.
För när man nekar choklad, glass och bullar då måste man vara dum i huvudet :)
Men så idag nästan jublade fröken när jag hämtade Sid på dagis, han hade ätit falukorv och makaroner.
Halleluja!
Nu kanske vi tar steget in i en ny era.
Vi äter mat-eran!
Tänk vad härligt det vore att slippa oroa sig dag ut och dag in om gossebarnet verkligen får i sig någon näring.
Sid med biafframagen har hittat mammas rävfitta
Sommarpresenter del 2
Jag som trodde jag skulle skapa värsta debatten angående sommarpresenten till dagisfröknarna.
Den enda kommentaren som jag fick handlade om att dom faktiskt byter blöjor på min son hela dagarna, men den tycker inte jag var skälig nog. Dom har ju för tusan valt det själva? Det är inte en anledning att få presenter.
Skärpning nu, varför ska jag ge dom presenter, jag fattar faktiskt inte!
Den enda som i såfall borde få present är mitt ex sambo som är den fröken vi gillar, både Sid och jag.
Sid i ny sommarhatt från H&M
Väntans tider...
(Dagen innan dagen D)
Min bästis är gravid (en av dom 2 gravida bästa kompisarna jag har) och hon har passerat det magiska datumet med snart 1 vecka. Jag lider verkligen med henne, för varje dag är som en vecka. Eftersom jag gick 16 dagar över tiden så kan man säga att det kändes som 16 veckor.
Nu ber vi till alla gudar att "Lilloffe" ska komma snart, helst innan 23 april, för det är fan min födelsedag!
Fast å´andra sidan tänker jag på vilka roliga födelsedagsfester vi kan ha ihop Lillis och jag, kanske inte 35 år och 4 år, men 50 år och 19årskalas. Det låter väl som en härlig skiva?
Ett gäng tanter och massa snygga brats.
Okej, Lilloffe kom på lördag vettja, så kan vi ha rajtantajtan ihop i framtiden!
Jag önskar mig...
På lördag är det min alldeles alldeles egna dag (förhoppningsvis)
och jag önskar mig:
Escadas parfym Taj sunset
Tandblekning eller bidrag till det.
Restylane i läpparna eller bidrag till det. (Jag vill så gärna testa!)
Pengar
Ett hus
Ja, det var väl mina billiga önskemål :)
Sommarpresent.
VARFÖR DÅ?
Det är ju deras jobb.
Jag betalar dessutom för att ha min son där, så det är ju inte så att jag borde vara tacksam.
Jag får minsann inga sommarpresenter för jag sköter mitt jobb.
Eller är det bara för att jag gillar Sids dagis sådär, som jag känner som jag gör???
Söndag på Skälby
I Söndags hängde vi på Skälby i solskenet med 300 andra barnfamiljer. Hade picnic med kycklingsallad och kaffe.
Krupp
Vaknade runt tolv på natten av att det lät som en skällande hund, kastade mig upp ur sängen och in på hans rum, slet upp honom och fönstret och lät stormen som var den natten blåsa rakt in i sovrummet. Flashade förmodligen tuttarna åt förbipasserande bilar, men det var inte fokus på det just då.
Efter massa frisk luft och en dos bricanyl började han låta bättre, så vi valde att inte åka in till akuten med honom. Han "sov" resten av den natten på mitt bröst. Jag sov inget alls.
Hade möte på jobbet på fredagsmorgonen så Roy Vabbade. Runt lunchtid gick mina ögon i kors. och fredagsmyset fick ställas in. Somnade till Talang.
Jag känner mig som 200 år och känner att jag behöver ta på mig dansskorna och svänga loss. Men när jag gör det, så dricker jag två glas vin och sen tänker jag på morgondagen. Hahaha, fler som känner igen sig i det dilemmat?
Jag skulle behöva dricka som om det inte vore någon morgondag. Rensa hjärnan. Koppla av. Det kan man bara göra med tillräckligt mycket alkohol.
Matvägran
Som ni vet så slutade Sid med vällingen efter sin magsjuka och det har inte gått att börja med den igen.
Han slutade redan lite innan att äta mat.
Ja, ni läste rätt. Ungen äter korv och pannkakor (när han känner för det, alltså inte ens varje dag, men korv och pannkakor får väl knappast räknas som mat?
Resten av dagarna, både hemma och dagis äter han Smörgås, smörgås, smörgås. Med bara smör. Ibland slinker det ner en ostskiva. Han äter fil och lite yoghurt och bra med frukt och majs. Dricker mjölk och vatten.
Det är min sons kostcirkel det.
Den känns lite fattig om ni frågar mig, men vad tusan ska man göra när han vägrar smaka. Han skakar på huvudet, kastar maten till hunden eller skjuter bort tallriken.
Hade han inte vägrat vällingen så hade jag inte gett honom nåt alternativ. Då hade det som serverats varit det enda och åt han inte det så får det vara. Då vet jag att han åtminstone fått välling i sig och kunnat sova gott HELA NATTEN.
Men som det är nu, måste ju ungen få i sig nåt och när tallriken åker i golvet, brer mamma en smörgås istället.
Fel eller rätt?
Jag ska bättra mig!
Jag är nästan sjukligt trött. Ligger för det mesta i sängen, avsminkad och redo för natten innan klockan är åtta på kvällen. Som om jag vore 75 år.
Men, det har varit en lång jäkla vinter och idag när solen skiner så känner jag mig helt plötsligt jättepigg, och då har jag ändå varit uppe sen 07.00, trots att det är lördag.
Ni vet att jag sagt att när Sid blir tonåring och vill sova länge om mornarna ska han få det, för jag ska också göra det. Jag har ändrat mig!!! Förmodligen kommer jag vant mig vid att stiga upp innan tuppen även på helgerna tills dess och då ska jag minsann hämnas för hela hans barndom, genom att tvinga upp honom i arla morgonstund!
Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Jag älskar att sova.
