Idag har det varit fullt ös hela dagen!
Har fotat Sally hos atelje' Sofi, bilden som ska in i tidningen!
Är mycket nöjd!

Sen har jag varit förbi Cubus och shoppat och hälsat på!
Har inte varit där sen jag gick hem i början på mars!
Tjejerna hade det så fint och det fanns mycket snygga nyheter! Det bästa av allt var nog ändå lagret!!!
Jippie, vilket jobb dom gjort för att få ordning där!

Trodde det skulle kännas lite konstigt att gå dit och "bara vara Fia - inte chef", men hjärnan har nog gått i paus!
Eller var det för att jag inte behövde känna "va faaan har dom gjort" utan snarare, "vilka grymma brudar som fixar det även utan mig".
vilket innebär att jag gjort ett bra jobb, eller ja, det bästa! För när det flyter på lika bra utan chefen så har man verkligen lyckats!

Ni är fantastiska allihop, Cubusbrudarna!!!

Sen var jag på citygross och handlade inför mitt kalas! Ska fira min 21-årsdag i helgen och ska laga både mat och tårta!
Men det där med att bjuda hem folk utan att städa, det gör jag nästa gång.
Denna gången städar jag!!!

För nån vecka sedan hade Aftonbladet en extrabilaga, där ett reportage om "duktiga människor" fanns att läsa!
Det var ett test med 9 frågor och om man svarade "ja" på fler än 4 led man av duktighetssyndromet!
Jag svarade "ja" på alla nio!!!

Det fanns med tips på botemedel från en livscoach.
Bland annat skulle man bjuda hem folk utan att städa innan (panik!!!)
Eller ge bort något till en vän utan avsändare! För när man lider av duktighetssyndromet, så vill man även bli bekräftad att man är duktig, snäll, snygg osv.
Man gillar att ge bort saker för att göra någon glad men främst för att få beröm för vilken bra present eller för att man tänkt på någon! Så egentligen är det för bekräftelse man ger presenter!
Först tyckte jag att det var bullshit, men desto mer jag tänker på det så stämmer det nog!
Jag vill alltid ge den bästa presenten så folk kan åhhhh:a och ohhhhh:a åt vilken bra och fin grej jag köpt = jag är bra!!!

Jag har sparat artikeln och ska fan jobba på att inte vara så jäkla bra, jag kommer må mycket bättre av att ha mindre krav på mig själv!

Och varför jag tog upp detta var för att ni kanske minns min fasa över att hinna i tid till dagis!
Vem tror ni kommer tio minuter innan, färdigsminkad, duschad och har utfodrat och klätt på två barn!
Jo duktiga jag!!!
Det är så typiskt ordningsamma jag!

Från och med nu och under min mammaledighet ska jag lära mig att bli lite mer slarvig, komma försent, ha det ostädat hemma och njuta av livet istället!!!

Ska vi försöka med det, alla vi duktiga människor där ute?

Jag kan inte se mig mätt på mina gullungar när dom gosar med varann!

Idag har jag haft "mammaträff" och födelsedagsfika! Stora barn på dagis och ändå 6 barn med på fikan! Det bästa med de små barnen är att dom
Mest sover så man faktiskt hinner prata lite!
Glömde helt bort att ta kort!
Tack för en mysig dag tjejer!

Härlig Cliffhanger va?
Nu är ni allt bra nyfikna?

Den här fröken är lite väl stark i sin nacke! Vägrar ligga ner som en 3 veckorsbebis utan kämpar för att hålla upp huvudet och vara med, hela tiden! Hon kanske missar något annars!

Tänker ni också katastroftankar?
Jag gör det ofta!
Typ att Roy är på jobbresa och jag är hemma med barnen och så dör jag och barnen svälter ihjäl för ingen kommer och hälsar på oss på jättelänge!

Eller att jag dör och Roy sätter på barnen skitfula kläder och dom blir jättemobbade i skolan!

Eller att jag kör bil med barnen på en enslig Skogsväg och kör av vägen och dör och barnen överlever och ingen hittar dom och dom tynar bort i bilen!

Märker att mycket av mins katastroftankar kretsar kring min död, som att jag är oumbärlig för den här familjen, det är kanske det jag tänker på egentligen?!

För dom flesta tänker nog mer på katastrofer som att barnen ska sätta saker i halsen osv.
Min mamma gör det iallafall, hon tror att barnen ska sätta alla möjliga saker i halsen, så till den grad att hon skalar korv och apelsin från dess skinn, att hon
Mår psykiskt dåligt när barnbarnen äter klubba (säkert när hennes barn äter klubba också).

Vet inte varför jag kom in på detta egentligen, ville bar berätta vad jag spenderar dagarna med att tänka på!

Paula frågade i en kommentar om jag aldrig är lycklig!

Det är jag nästan jämt, men det behöver jag inte skriva om! Det är det eländiga jag behöver skriva ner, få ur mig och det är det ni gillar att läsa!
Eller hur?

Om jag skrev om min perfekta familj och hur lyckliga dom gör mig så skulle det inte kännas äkta om jag måste påpeka det för alla varje dag!

Jag tar för givet att ni också är lyckliga, trots era problem!



Min fina familj gör mig lycklig!!!

Igår spenderade vi dagen hos Sofie, Enya och Elise!
En långpromenad dit och sen lekparkshäng och lunch!

Timmarna gick fort och vi klarade första dagen utan Roy galant!
Sid var väldigt reserverande, lugn och lite småpipig. Han åt ingenting på hela dagen, det är ju iofs inte så ovanligt!!
Men så kändes han varm och hade över 38 i feber! Klagar på ont i mage och öra!
Så första dagislämningen blev det inget med! Istället blir det besök hos doktorn i eftermiddag!
Förmodligen öroninflammation - igen!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1293224/images/2012/pic_198800746.jpg" class="image">

Fan, fan, fan!
Jag vill inte att Roy ska börja jobba igen! Tänk om vi allihop alltid kunde vara hemma tillsammans! Inget jobb, inget dagis, bara mys!

Lite nervös för hur jag ensam ska få ihop allt under dagarna när Roy jobbar!
Det är nämligen en snäll men bestämd liten tjej vi fått, hon vet precis vad hon vill och det gör ju tyvärr vår Sid också!

Att hinna till dagis till 09:00 är nog min största fasa!

Usch och fy för tråkig vardag som kommer nu! Stanna tiden idag kanske?



Bestämd ung dam!

Hon är så sjukt lik mig som liten på denna bilden, men i verkligheten både lik pappa och storebror!
Hon är helt fantastisk vårt lilla underverk!

Väldigt närhetstörstande och med stort sugbehov! Jag tragglar på med napp, för hon kan inte fortsätta snutta på mitt bröst! Det går sådär, tips någon?

Jag ska inte gnälla, jag har två friska barn, men lite väl otursdrabbad är jag väl ändå?

Mjölkstockning och såriga bröstvårtor hör väl till och alla kan få det, så den ska vi väl inte diskutera.

Livmodern drar inte ihop sig, smärtor i magen, får medicin som ska dra ihop den, vilket gör att jag får jättemycket sammandragningar!

Blodproppar i benet!

Bröstmuskelinflammation, som gör att jag inte kan lyfta, böja mig framåt eller använda vänster arm!

Hej och hå! Nu börjar allt kännas lite grått! Varför jag?!?

Och nyss ringde dom från sjukan, hade hittat
Streptokock B i mina odlingar!
Som kan överföras till barnet vid förlossning, så egentligen skulle jag haft medicin mot det innan jag födde!

Vad är det nästa gång? Cancer?

Till råga på detta, så har vi avlivat vår hund!

Det som inte dödar gör en starkare, sägs det.... Snart kan jag lyfta berg!

Men en liten förlossningsdepression är inte långt borta! Får man äta lyckopiller när man ammar? Kanske dags att ta tag i det innan jag kraschar?

Syskonkärlek!
Sid älskar sin lillasyster, vill bara ligga och gosa med henne!
Tur att min familj är perfekt mitt i allt annat elände!

Ni som känner mig har väl lärt er att jag lyckas med allt, drar på mig konstiga åkommor och sjukdomar!

I söndagskväll åkte jag in till sjukhuset med rejäla magsmärtor, misstänkt livmoderinflammation. Men det har jag ju redan haft efter förra förlossningen och det är ju trist att göra samma sak två gånger!

Så diagnosen blev att livmodern inte dragit ihop sig som den ska, fick livmodersammandragande tabletter som gjort att jag fullkomligt sprutat ut blod! Samma natt fick jag ta en av Sids blöjor och trycka ner i trosorna, för det fanns ingen binda i världen som kunnat hjälpa till!

Jag har verkligen ingen tur denna gången! Förutom att Sally sover fruktansvärt gott på natten! Matar endast en gång, runt 4:30!

Dessutom har jag rejäl babyblues, och vill nog bara lägga mig ner och sluta andas just nu! Men det är väl för att olika saker drabbar mig gång på gång!
Först mjölkstockning, så detta och till råga på allt måste vi avliva vår hund!

Pappan fick som uppgift att klä på lillan när mamma fick en akuttid för att kolla tuttarna som gör så förbannat ont!

Om det var hans första barn och han inte visste vad en body var så hade jag förstått, men när jag hittar en 80-tals gympadrottning i vaggan så dog jag av skratt, trots allt elände just nu!

Amningskopp blev ordinationen för såriga bröstvårtorna och pronaxen och värme mot mjölkstockningen! Jippie!

Amningshormonerna gör väl sitt, men fy fan vad jag har lipat i två dagar!
Det dåliga samvetet om hur man ska räcka till, att Sid inte längre har min fulla uppmärksamhet, att det känns som man säger "nej, gör inte så" till honom precis hel tiden!
OCH så har jag så sjukt ont i bröstvårtorna så jag nästan svimmar varje gång hon suger tag!


Jag förstår inte hur folk får ihop det?
Hur ska jag kunna släppa iväg Roy till jobbet igen?
Jag får helt enkelt dra ner på mina egna krav, sluta städa hemma och sluta göra mig själv i ordning så kanske jag räcker till lite!

Försöker vara med Sid så fort jag lagt Sally i sin vagga, men det finns alltid saker att plocka med!

I bland tänker jag att varför skulle man vara så girig att man skulle ha fler barn?
Ett bortskämt hade väl räckt?
Men Sally vill jag givetvis inte ha ogjord!
Svår kombo, det där!

Idag gick vi till råga på allt som redan är jobbigt, ett mycket ledsamt och tungt besked som gjorde att jag klämde fram dom allra sista tårarna, trots att jag trodde dom var slut!
Livet är bra orättvist ibland!

Just nu ammar jag Sally som för övrigt vaknar två gånger per natt för mat!
Somnar 22:00 och sover till 02:00 då hon får mat, somnar om till 05:30 då äter hon igen, sover sedan till 09:00.
Har jag tur sover jag till 08:00 sedan kommer lillfisen och klättrar upp i vår säng och säger att vi måste "gosa allihop"
Han är väldigt förtjust i att krama och gosa med sin lillasyster men förstår inte varför hon inte vill ha napp!

Märkligt vad kroppen kan åstadkomma!
Mellan dessa bilder skiljer det fyra dagar!!!

Trots detta känner jag mig skitstressad och vill bli smal igen, fort!!!
Just nu känns det dock som om jag blivit överkörd av ett tåg! Kan inte minnas att jag hade sån träningsvärk i mage och rygg förra gången!
Kommer knappt ur sängen på morgonen!



Bortse från att jag är nyvaken och ser missbildad ut på andra bilden!!!

Så kom hon då äntligen till slut, vår lilla prinsessa!
Efter två hinnsvepningar ( den BM ger är löjlig i jämförelse med den läkaren gav, en mindre våldtäkt kallar jag den)
Så startade värkarna runt 17:00 efter en stadig middag bestående av en fantastisk bouillabaisse!

Vid 22:30 kom vi in till förlossningen, då jag var öppen 5 cm.
Badade och knarkade lustgas som denna gången var helt fantastisk!
Vid 03:30 var jag öppen 8 och fick epidural och vid 04:00 gick vattnet!
Vid 04:30 fick jag krystvärkar och tio minuter senare simmade Sally ut mellan mina ben!
3690 gram och 51 cm och med massor av hår!
BM har sagt, liten bebis hela tiden, men 3690 är inte direkt litet!

Hon är helt perfekt, sover mycket och skiter ännu mer!
Nu ska vi bara lyckas pussla så tiden räcker till åt båda barnen, för jag tänker inte plågas av ständigt dåligt samvete!
( det måste vara lite amningshormoner som gör att jag vill gå mitt itu för att jag inte kan ge Sid 100% uppmärksamhet längre, och bölar för det)