Jag gillar ju LCHF, eftersom man slipper äta nyttigt men ändå går ner i vikt. Det här är min veckas meny!


Måndag:
2 ägg, 1 finncrisp med smör & ost. Kaffe med standardmjölk.

Korvgryta med ugnsbakade coctailtomater

Ägg, köttbulle, broccoli och creme fraiche

Tisdag:
Grekisk yoghurt med blåbär

Köttfärslimpa med champijoner, Broccoli och svampsås.

Omelett med skinka, tomat & grädde

Onsdag:
Smoothie på linfrön, youghurt och bär

Rödspätta med morötter och kall örtsås +ägg

2 kokta ägg

Torsdag:
Makrill i tomatsås + 1 ägg

Ceasarsallad med grillad kyckling och parmesan

Hamburgare med sallad och Coleslaw



Fredag:
Finncrisp + ägg

Blomkålsgratäng med stekt bacon

Kyckling med rotfrukter i ugn + Bearnaisesås

(Vispad grädde med blåbär om sötsuget slår till)

Lördag:
Omelett + Kaffe med standardmjölk

Kyckling, sallad och Bearnaise

Räkor & Aioli

Söndag:

Kaffe, stekta ägg med majonäs

Köpt lunch utan kolhydrater (Jobbhelg!)

Tonfiskgryta och tomater med sting

I lördags fyllde min storebror 36 år. Vi var på ett trevligt kalas med gudomlig mat. Är det nåt vi är bra på i Sjöströms så är det faktiskt på att laga mat, om man får skryta lite. Tänk om vi kunde öppna en restaurang med familjens specialteter. Kalmars utbud är trist tycker jag. Slutar oftast med att vi inte gå ut och äter för jag säger alltid "det här kunde jag gjort bättre själv".

Nu var det inte brorsans påhitt vi bjöds på utan en rätt från halv åtta hos mig.
Ett supertrevlig kalas med hela familjen! Tack och grattis älskade bror!

Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med mina vänner och nu har det yttrat sig i att en av mina bästa vänner är gravid i v 12 och hon har inte kunnat komma i kontakt med mig för att berätta detta på ett tag så det slutade i ett sms! Och jag är förmodligen den siste att få veta!

Jag har ständigt dåligt samvete för jag inte hinner träna. Och det finns visst något som heter "hinner inte träna", för jag hinner verkligen inte. Om jag jobbar 196 timmar, sen ska jag umgås med min sambo och vår son, sen ska jag förmodligen göra lite hushållssysslor också, då finns det ingen tid över.

Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med min son, så helgerna är numera vigda till att åtminstone göra en aktivitet som han gillar! Lekland, simhall, busa, gosa, gå på asfalt, lekpark m.m.

Jag har ständigt dåligt samvete för att jag och min sambo aldrig har kvalitetstid med varann, så att åka till New york, barnfria, om några veckor kommer göra susen och hem kommer vi alldeles nykära igen!

Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner städa så nogrannt som jag vill. (är lite pedantisk) så nu har jag gjort slag i saken. Min städhjälp börjar på torsdag! Jippie!!!!

Jag har ständigt dåligt samvete för dom där 3-4 extra kilona som är kvar sen min graviditet, så från och med i måndags så kör jag LCHF igen, stenhårt!

Jag har ständigt dåligt samvete för jag jobbar för mycket/ för lite. För mycket om man frågar vänner/familj och för lite eftersom jag ändå inte hinner allt jag vill göra.



Så, nu när jag biktat mig borde det dåliga samvetet för att jag har dåligt samvete åtminstone vara borta!

Gamla stolar blev som nya. Nytt matsalsbord är inhandlat då jag äntligen fick det svarta sålt på blocket. Men stolarna gillade jag, dom var ljusa och fina förutom att det var svarta ben. Men eftersom jag älskar att gå loss med vit målarfärg så har jag givetvis fixat till dom, och dom blev som nya!

Nya

Om det vore så enkelt att byta dagis som några av Er tipsat så hade vi gjort det. Vi har redan ringt rektorn ett par gånger angående nytt dagis eller byta till dagmamma, men eftersom 09/10 var ett babyboomår i Kalmar län är det knökfullt på alla dagis och hos alla dagmammor.
Det är också lite därför vi valt att strula och fixa så han bara ska gå 3 timmar/ dag denna vecka. Blir det inte bra efter detta, så har vi gjort som DOM velat, då kanske rektorn och personalen är lite medgörliga och fixar en annan plats till oss. Det är vad jag hoppas på iallafall!!!

I onsdags var vi (eller, jag, för jag tyckte det var bättre att gå själv, Roy är lite för snäll för sånt) på möte på dagis. Jag fick säga hur vi känner, vad vi vill och hur jag tror vi kan nå dit.
 Sen sa dagisfröken vad hon upplever, visade ett kompendium dom skrivit ihop om Sid, hur dom upplever honom, förbättringar, problem och deras lösning av problemen, det var att låta Sid gå endast 3 timmar om dagen i  2 veckor. För att bara låta honom ha roligt när han är på dagis.
Jag tror inte det är lösningen, men vi har fixat och trixat för att lösa detta under kommande veckor med hjälp av nya arbetstider och farmor och mormor. Enbart för att om det inte är bättre efter dessa veckor så ska vi kunna begära lite mer. Då har vi gjort det vi har blivit ombedda.
 Jag vet inte vad lösningen kan vara, ett annat dagis, dagmamma eller mer fokus på vår bortskämda lilla Sid?

Och nu tänker alla: "Men gud, sådär har jättemånga det vid lämning"
Men problemet är inte bara lämning utan även under dagen. Sid verkar inte finna ro, han trivs helt enkelt inte där, eller har hittat någon trygghet eller någon fröken att ty sig till.

Slutligen visade fröken några filmklipp på Sid, där han tydligen skulle vara glad och på bra humör. Det var då jag började lipa. För den killen på filmen såg verkligen inte glad ut, jag känner inte igen den kuvade lilla kille som toksög på en napp och verkade ängslig.

När Sid är glad, skrattar han sitt tillgjorda skratt, klappar händer och tjoar för fullt. Pratar konstant, dansar och går omkring. Han har inte tagit napp förutom vid läggdags ända sedan han var liten, men på dagis är den i munnen hela dagen.

Tänk om jag kunde vinna några miljoner, (eller ganska många) då skulle Sid slippa dagis och så skulle mormor få lön för att vara hemma med honom och slippa jobba och stressa ihjäl sig mer.

Och slutligen så har jag upptäckt att Sid är illröd och sårig i rumpan när han kommer från dagis - och det har han aldrig någonsin varit innan (jag vet att vissa barn blir lite röda i stjärten annars) så jag lämnade en tub Zinksalva för ett tag sen, men det verkar inte som dom använder den och jag vet inte vad jag ska göra för jag känner mig som den mest överbeskyddande morsan i världen och det är jag verkligen inte. Jag vill min sons bästa men känner inte att jag kan komma och ifrågasätta detta också.
Så en dag när jag hämtade honom hade han bajs i blöjan och då bad dom mig byta på honom själv för dom var upptagna, så jag gick in till skötbordet och hittade en Bliw pumptvål med blåbärsdoft och toalettpapper. That´s it!

Alltså jag vet inte hur andra gör men hos oss har vi Natusan barntvål och tvättlappar. (Våtservetter om vi är iväg.) Men toalettpapper och vuxentvål!!!!!

Vad ska jag göra? Ska jag vara den där "pain-in-the-ass-mamman" som säger till eller ska jag bara köpa lite tvättlappar och be dom tvätta min son med dom?

Att ha ont i rumpan är nämligen ingen hit, fråga mig!!!! (Men peppar, peppar... dom senaste dagarna har det varit mycket bättre, med min rumpa alltså!!!)

Detta är det finaste vi har, inte ens 1 miljon kameler skulle jag byta bort honom för. Trots att han kommit in någon ny utveckligsfas som innebär att allt ska utforskas och klättras på och får man inte som man vill så skriker man. (Det är nästan lite roligt när han gör det, man vill gärna skratta åt honom, men då uppmuntrar man det bara va?)
I går när jag hämtade honom från dagis, var jag febrig och snurrig i skallen och medan jag låste upp ytterdörren hann han springa till trappan och givetvis trilla dom två trappstegen ner. Jag trodde han dog, först föll han bakåt och så rullade han runt och landade på ansiktet.
!!!
Det resulterade i en liten liten skråma vid ögat som ni ser på bilden, ett litet skrik på nån minut och så var allt över. Dock inte hjärtklappningen som jag hade resten av dagen. Han ska ha hjälm tills han är 20, minst.

Det här klättrandet på allt innebär att Sid plötsligt skulle platsa i Jackass. Han klättrar upp och åker baklänges från ruschkanan han har här hemma, klättrar upp på soffbord och tv-bänk utan att se sig för när han tar det sista klivet. Den lilla killen som var så försiktig och rädd för att ramla har helt plötsligt blivit lite galen!

Som ett brev på posten.
Varenda gång man kört ett hårt pass i livet, med mycket jobb, stress och press och så unnar sig lite ledigt så kommer det som ett brev på posten. Iallafall för mig.
Då är det som att kroppen slappnar av och så drar man på sig den ena bacillen efter den andra. Nu är jag sjuk. Rivig i halsen, huvudvärk, snorig och febrig.
Min lilla kille är på dagis och jag har legat och sovit några timmar, jag vet inte ens om man får göra så?
Dessutom säger samvetet att jag borde hämta hem honom, eftersom han hatar dagis, men å´andra sidan är jag helt matt och han kommer aldrig vänja sig om jag ska vara så överbeskyddande. Visst?

Vanligtvis sliter och drar vår lille "Emil" Tyra i svansen, öronen eller pälsen men på den här bilden är de såta vänner och Sid får sig en ordentlig puss. Dom gillar nog varann trots allt!!!

Igår var vi på Kusinfika hemma hos Alva. Det var trevligt tills barnen slog om samma saker och överröstade varann i skrik. Sid lärde sig "höga C" som Akiz brukar kalla det när Alva skriker. Vad gör dagis med våra barn egentligen. Nu handlar det bara om vem som kan hålla hårdast i en leksak eller skrika mest. Usch, hoppas den fasen går över snart. Jag gillar när man kan dela med sig och kramas istället. Tack för en trevlig och lärorik dag!




                                                  (Får det lov att vara en kaka till?)

Äntligen har den nya kameran kommit. I love it!!!!! Det blev en Canon EOS 500D.
Nu ska jag föreviga varenda minut med den här söta skiten!



 


                                                           (Söt skit)

Den roligaste leken det här lilla grynet vet är "tittut-leken" han drar det mesta framför huvudet och sen säger han tittut och skrattar!

Sids syssling Enya fyllde 1 år för ett tag sen, vi kunde inte medverka på hennes 1 årskalas eftersom både jag och Roy jobbade den helgen, så vi fick ett eget kalas en torsdagskväll.
Ett alldeles förträffligt kalas med skönsång från Enyas pappa. Han gjorde ett helt fantastiskt potpurri med barnlåtar som han spelade gitarr till. Förlåt att jag öser på med superlativen, men det var såå bra, Roy och jag pratar fortfarande om den fina sången!!!
Sid var inte på sitt bästa humör, han var dagistrött, men på bilden nedan är han i sitt esse mitt under sångstunden! Jag tycker han ser ut som en riktig dansbandsgubbe som har uppknäppt skjorta luktar lite för mycket after shave och har ölmage. Enya är bara söt som vanligt!
Tack för kalaset Aleborns!

och just det ja, jag glömde säga att jag ständigt har dåligt samvete för jag är en sån usel vän just nu. Jag hinner typ inte ens sms:a och fråga hur dom mår, än mindre träffa dom. Min bästa kompis är gravid och hennes graviditet har rusat förbi, hon ska ha i april och det känns som hon blev gravid igår. Kanske för att hon mår så förbannat bra så hon inte behöver gnälla som jag gjorde som jag inte vet knappt någonting om hennes graviditet. Då är det tur man kan läsa hennes blogg och hänga med. Förlåt kompis, jag är sämst. och förlåt ni andra också.
Älskar er ändå, hoppas det är ömsesidigt!

Första lediga helgen ihop på 4 månader bortsett från julhelgen hade vi förra helgen. Då passade vi på att mysa som familj. Speciellt med tanke på att Sid verkar känna sig så otrygg på dagis. På lördagsmorgonen åt vi hotellfrukost på packhuset med farmor och farfar (det visade sig senare att nästan hela Sjöströms också var där) gick en runda på stan och sen kollade vi på melodifestivalen (som för övrigt var skitdåligt.)
På söndagsmorgonen stod vi i kö utanför äventyrsbadet och väntade på att dom skulle öppna så vi kunde plaska, åka rutschbana och bubbla. Vi hade en jättemysig dag, lilla familjen och nu har vi nästan möjlighet att göra sånt varje helg. Jag jobbar en helg i månaden.

Strandraggare 2028???

Jag vet inte var jag ska börja för det var ju ett tag sen sist. Men jag tänkte dela med mig till er om hur det ligger till, eftersom jag ju alltid gör det, ni vet ju till och med om mina bajsproblem.

Och dom där bajsproblemen vet vi fortfarande inte hur det är med, men jag har en telefontid med min urusla läkare på måndag, då får han fixa remiss så nån specialist får kolla mig. Det börjar bli fruktansvärt jobbigt nu. jag har provat det mesta, immodium funkar inte, omeprazol funkar inte, probimage funkar inte, jättejättemycket fil och dofilus och sånt funkar inte. Så nu när inventering och sånt äntligen är över provar jag att tagga ner lite, slutade tolv igår och tog långhelg, för att se om det faktiskt kan vara stress. Kanske inte hinner stressa ner på 4 dagar, men jag ska försöka. Försöka att inte ringa jobbet, att inte rusa till telefonen när försäljningssiffrorna kommer via sms, att inte dubbelkolla schemat, så det är tillräckligt med personal. Det får funka utan att jag tänker Cubus dygnet runt, iallafall den här helgen.

Igår hämtade jag hem min lilla prins rån hemska dagiset vid tolv och ingen i världshistorien har nog blibit så lycklig. Men vi kan ta det från början, för även detta kan vara ett moment i min stressade vardag.
Sid hatar nämligen dagis. Fullkomligt hatar. Jag vet att många har problem vid lämning, men Sid fortsätter vara ledsen/arg/grinig under dagen.
Han skriker helt sjukt när jag lämnar honom och dom får slita honom ur min famn, så varje morgon startar jag med att fälla några tårar (Jag är verkligen inte så tuff när det gäller min lilla älskling) sen tänker jag på honom under resten av dagen och det gör ju inte saken bättre.

har försökt ta upp problemet med fröknarna ett par gånger, men de är 3 tafatta människor som jobbar där. Har frågat, finns det något VI kan göra, finns det något NI kan göra, ska vi skola om igen och göra annorlunda, men får inga svar eller förslag. Nu är det ju inte bara det att han skriker som en förbytt, han är ledsen under dagen, han gråter i panik när vi hämtar för han bli så glad av att se oss, han är en helt annan kille där än hemma. Där går han omkring med napp i mun och säger ingenting.
Vår Sid hatar napp och pratar konstant. Busar och skrattar och är en toksocial människa.
Kan det vara så att han delar sin mammas personkemi och inte alls passar ihop med dessa fröknar?
Dessutom sover han 20 min på dagis, medan han sover 2 timmar med oss när vi är hemma.

Till det allra största problemet som kommit med dagis är att han inte längre sover om nätterna. Från att ha sovit hela nätterna sedan han var ganska liten förutom någon tand/sjukdomsperiod så vaknar han nu runt 03.00 och bara gråter, gråter, gråter och vill kramas och ligga tätt, tätt intill. Efter en dag hemma så börjar det vända och natten mellan söndag och måndag sover han alltid hela natten, då har han varit hemma från dagis under helegn och återigen börjat hitta trygghet, men då kommer måndag morgon och vi måste lämna honom igen och så håller det på hela veckan. Vi försöker ta varannan natt att ligga vaken mellan 03-05 ungefär, trots att han gärna skriker på mamma när han vill ha tröst och det innebär att Roy inte får sova alls den natten han får ta Sid, för han vill ha sin mamma.

Sånt här tär på allt. Att inte få sova, att ha problem med magen, att jobba mycket, att oroa sig för sin son på dagis. Inte konstigt man mår som man gör.
Till råga på allt minns jag knappt när jag och Roy gjorde nåt på tu man hand utan att gäspa och vilja sova istället.

Det ska bli skönt med New york semester snart. Det behöver vi.

Men hörni mammor och fröknar eller vad ni nu är som läser min blogg, åter till dagisproblemet. Vad ska man göra?
jag har ringt och kollat plats hos dagmamma, men det är fullt. Finns det privata dagmammor? Vårt första val på dagis får ledig plats i augusti och det känns lite lång tid dit, utan sömn alltså.