Idag har Tyra och jag semester, vi ligger och sover under alldeles för många täcken, vaknar, grymtar, är lite svettiga, sparkar av oss täcket och så somnar vi om. Sen klockan 10.00 har vi gjort så och nu känner jag mig helt yr. Antingen sover vi vidare eller så går jag upp och duschar och lagar mat till min husbonde.
Vad tror ni?

Det är dyrt med barn. Lille krabaten har kostat massvis med pengar och då är den inte ens född. Så det där som min lillebror sa "att det kostar nästan ingenting alls förrän dom är 15 år och vill ha en häst", det är ju inte alls sant.

Halkade över en sån där lista på saker en bebis behöver, kan ju vara intressant att se vad man missat.

Det är synd om mig.
Jag vaknar på morgonen med händer så tjocka, svullna och stela så om jag böjer dom gråter jag. Det är säkert såhär det känns att ha reumatism.
På kvällen så har jag så ont i fötterna som får bära runt på alla extra kilon hela dagen så då gråter jag.
Nu har det börjat klia på hela kroppen också, men även graviditetsklåda verkar ju vara helt normalt!
Jag tycker det är så jävla plågsamt just nu!
Kan någon peppa mig lite?!

Jag är uttråkad på livet, tycker det händer för lite, fast ändå är jag för trött och tjock för att orka göra något.

Och så har jag börjat drömma sådär verkligt och intensivt igen. I morse när jag vaknade var det nära att jag ringde Roy på jobbet och frågade om han lämnat mig, för jag sagt att han inte fick snusa i lördags!
Lördagen spelades upp igen i drömmen, och älsklingen som slutade snusa i augusti började helt plötsligt efter för många öl tjata om snus, och jag sa nej. Tyckte det var onödigt att "falla tillbaka" pga fylla och så var det inte mer med det -  i verkligheten.
Men i drömmen blev han galen, gick iväg med Michelle (Jag hatar dig förresten!) och hon gav honom en jätteprilla, jag blev skitarg och så säger han, får jag inte snusa vill jag inte dela mitt liv med dig, och så gick han iväg, armkrok med Michelle som vände sig om och flinade. (Häxa!)

Så i morse visste jag helt ärligt inte om han lämnat mig för snuset eller inte...

Var hos BM idag. 14 kg har jag nu gått upp. Den senaste veckan har det sagt poff. Men så skvalpar det också om mig. Hela jag är fylld av vätska, svullna fötter, ansikte, fingrar och ben.

Nu måste jag erkänna att det är jobbigt. Att hela kropppen förvandlats och jag inte känner igen mig själv, det är väldigt påfrestande för psyket. Innan när det bara var lilla kalaskulan på magen kändes det ändå rätt okej. Det positiva i viktuppgång av vätska är ju att allt det försvinner på BB.

Jag längtar så sjukt mycket efter att få shoppa, ett par fina skor i rätt storlek, några snygga tajta jeans, men det lär väl dröja om jag ska öka ännu mer i vikt!

Jag tycker till och med mina läppar ser svullna ut, jag påminner om Linda Rosing och skriker lite förfärat varje morgon då jag ser mitt osminkade svullna nylle i spegeln.

Idag gnäller jag som fan. Det är tungt nu. Jag ligger inte bekvämt, jag sitter inte bekvämt, jag har svårt att andas och mina fötter värker, jag är inte van vid att bära upp en så här tung kropp.

Någon som vet nån som utför fotmassage och pedikyr här i Kalmar???


Och känner mig lite tröstad om vi skulle få en dvärg-luring (Som jag fasar så för....)
Michelle berättade om sin lägenhet där allt växer. Hon får döda växter att blomma ut för fullt och lökar som växer på en vecka. (Inte bröst, utan gul lök). Man kan nästan säga att hennes takvåning är som ett växthus. Så jag lämnar bara dvärgungen till henne så växer han nog till sig!!!!

Igår var en sån kväll när jag inte kunde somna i sängen. (Inte så konstigt när jag hade sovit 5 timmar på dagen) så jag tog min kudde och var på väg från sovrummet till Tv:n, då Roy frågar mig om nåt och jag blir ståendes kvar i sovrummet i mörkret.

Pruuuuuuutt!

-Vad var det? en fis? Undrar Roy.
-Nä, men det kom från röven, fast jag tog inte i, svarar jag.
-Hahahaha älskling du är så störd, du ska vara glad att jag inte har en blogg. Godnatt nu knäppis.


Så jag tänkte, jag bjuder på den. Det var ingen fis. Det var vanlig luft som smugit sig upp i röven!!!

Katrin och Bingo ska ju ha barn, och jag brukar läsa hennes blogg. För ett par dagar sen skrev hon nåt om att hon inte tänkte göra några tester för att kolla om eventuella defekter på barnet. Hon trodde på ödet och om det var menat att dom skulle ha en mongis så var det.
Ja, typ så skrev hon. Hon förklarade även att både hon och Bingo var lite mongo så oavsett så skulle dom ju få ett mongisbarn.

När jag läste detta så log jag lite, både inombords och utanpå. Det har ju varit en stor skräck hos mig. Jag vill verkligen inte vara elak men jag är för egoistisk för att kunna ta hand om ett barn med ett handikapp eller defekt.
Men nu när jag tänker efter så är ju både Roy och jag ganska störda, så hur eller hur så kommer vi nog få ett stört barn och då kanske jag inte ska lägga så mycket energi på att oroa mig om det blir ett mongobarn eller inte.
och han i ICA-reklamen är ju ganska söt. Han, praktikanten.


Så bebis, vem du än är är du välkommen ut. Nu!

I två dagar har jag struntat att ta min medicin mot magkatarr/magsåret, för jag har känt mig lite bättre ett tag och faktiskt kunnat äta utan problem. Jag är en sån människa som hatar att äta mediciner när jag inte har några symptom. Så jag tänkte att kanske, kanske är jag frisk.

Eller nä.

Så fort pillerna var borta som kom allt tillbaka som ett brev på posten. magont, halsbränna, sura uppstötningar, kramper, gaser...
Så idag fick det bli ett extra piller istället.

Jag har fått tillbaka min sparvkropp, har smala ben och höga klackar på fötterna. Brösten väller inte över tröjan. Jag är tappar nåt på golvet som jag böjer mig ner graciöst för att ta upp...


Och så vaknar jag av att jag är kissnödig för tredje gången i natt.
Faaaaan, det var bara en dröm, magen är kvar, bebis trasslar in foten i revbenet (det känns så iallafall) och jag måste stapla ut till toaletten i mörkret.

Knasigt att man drömmer om att plocka upp något man tappat och att man gör det utan att få spykänslor för att det är en stor mage i vägen.

I söndags firade vi 1 år tillsammans. Jag och Pappi-Roy. Han överraskade mig med en parfym jag nämt att jag varit och luktat på, Go Girl av Carolina Gynning. (Den luktar smaskens, en fia-doft)
Roy är verkligen det bästa jag vet. Jag blir fortfarande alldeles pirrig när jag ser honom eller när jag känner hans doft. Han längtar så mycket efter vår lilla bebis nu.

Och förutom bebis längtar jag  efter:

Att sova på magen!!!
Smalben i högklackat!
Ett glas vin.
Avancerade sexställningar.


Ja, det var väl allt för tillfället.

Jag räknar inte med att bebis ska komma tidigare och det är inget jag tänker på. BF är om 39 dagar och så kan det bli, plus ännu ett par veckor, men jag tror ändå det sätter igång innan. Ni behöver inte oroa er att det ska bli så lång väntan om jag tänker så, för det gör jag inte. Jag säger bara att jag har en känsla av att bebis snart är färdigbakad!

Mamma och pappa har iallafall väntat färdigt på dig, lilla skrutt så du kan komma när du vill. Pappa har till och med skruvat ihop din fantastiskt fina säng, som du förmodligen ändå inte kommer ligga i. Mammi och Pappi vill ju ha dig nära och gosa mycket!


Katrin Zytomierska och Bingo väntar barn och säger att dom ska döpa sin son till samma namn som vi har bestämt. Så förmodligen är namnet folkligt om ett par år, men vi var före dom där kändisarna, kom ihåg det.
Vi bestämde det typ samtidigt som vi fick veta att vi skulle ha en bebis. Då valde vi ett flick och ett pojknamn. Sen när jag började jobba på Telenor så visade det sig att en jobbarkompis son heter så, så jag har inte på något sätt härmat henne, det visar sig bara att vi har samma goda smak när det gäller namn och filmer(!)

Nu blev ni nyfikna va???

Igår startade jag operation-inte-spricka!
Det var dags att börja smörja med Weledas förberedelseolja i mellangården.
Roy har ju tjatat och fick därför äran att massera mellangården i 10 minuter.
Det var långa 10 minuter och älsklingen fick kramp i fingret.

Då är det bara 40 gånger a´10 minuter kvar!

Det är skönt med lugnande kommentarer om snippklipp och stora barn osv. Tack för det!
Läste klart Föda barn boken på tåget och nu har jag konstaterat att sådan litteratur bara gör mig mer orolig än lugn. Jag tror jag redan innan visste det nödvändigaste, det jag behövde veta.

I boken stod det att snippklipp gjorde mer ont efteråt än att spricka och att man brukade bli sneklippt och det var inte snyggt, att det tog längre tid att läka. Allt jag hade behövt göra var ju att fråga Er mammor som läser min blogg, ni har ju svaren och kan både lugna och uppröra. jag lyssnar hellre på Er och som sagt, spricker jag så gör jag eller blir jag klippt så kanske jag inte ens märker det.

Jag har fortfarande en känsla av att jag inte kommer gå hela tiden med min bebis i magen. (Jaana, kan du se nåt om det?) Det är mycket förvärkar, sammandragningar och jag har bara en sån känsla, att den nog kommer snart.

I vilket fall så är det idag bara 41 dagar kvar till beräknad förlossning.

Nu börjar mina fötter se ut som fan. Svullna och vattniga. Jag är nog ganska lång ifrån Sara och Akiz när det gäller svullna fötter. Men fotknölen har försvunnit och benet är lika tjock hela vägen ner till foten.  Det är snyggt som tusan att inte ha något smalben längre!!!! Jag får trösta mig med att Carro brukar säga att jag har så satans snygga ben. Eller så får Carro trösta sig med att komma hit och kika på dom nu!

Fingrarna ser ut som små korvstumpar och förlovningsringen har varit av ett bra tag, och då var den ändå stor när vi förlovade oss.
Tycker även att mitt ansikte börjar se skvalpigt och vattenfyllt ut, ser lite tjockisrund ut även där, och då är det ändå svårt att avgöra när man ser sitt nylle i spegeln varje dag!

Men jag tror jag blir snygg snart igen, läste att viktnergången var ganska ärftlig och genetisk.Nu har jag visserligen inte ens gått upp lika mycket som min mamma, men hon kunde hoppa i sina vanliga jeans när hon åkte hem från BB, så det är min förhoppning, även om Mia försöker intala mig att jag aldrig någonsin mer kommer kunna ha storlek 25 i jeans för bäckenet blir bredare.
(Mia jag hatar dig!)

Nu tänker jag gnälla på en sak som inte har med min graviditet att göra.
Nämligen McDonalds.
Jag hämtade lunch där idag, får passa på när Roy jobbar, för han hatar McDonalds.
När man kör i McDriven och kommer till luckan där maten ska lämnas ut så får man först ett kvitto, sen servetter, sen ett sugrör, och så en påse med mat och slutligen en läsk.

Vänta lite, sa Majbritt, jag har inte åtta armar.  (Majbritt är en finsk tant som tyvärr inte lever längre, men hon sa tydligen alltid så!)

Förslagsvis så stoppar man allt skit i påsen och sträcker fram en läsk och en påse, tack och hej.
Så gjorde man på min tid. (Ja, jag har jobbat på McD, men det var hundra år sen.)

Men nu har tydligen nån snubbe på McDonalds kommit på att det är effektivare om man inte stoppar allt i påsen, hur det nu kan vara det. Nästa gång, ska jag säga;

Kan du stoppa ner allt utom läsken i påsen äru gullig, jag har liksom bara två armar!

Vänta lite här nu....

Någon skrev en kommentar om  att hennes mussla blev klippt vid förslssningen!
Vadå klippt?
Med en sax?
Ska det vara skönare än att det spricker upp ritsch ratsch liksom?

Är det försent att ångra sig???

Igår kväll innan jag skulle somna rotade jag fram boken jag fick av Dragge när vi hade tjejträff senast, Att föda heter den och är skriven av en barnmorska. Den har blivit totalt bortglömd i en låda, men nu kände jag att det ändå börjar närma sig och jag kanske skulle ta mig en titt. (Tack Dragge!) Men jag vet inte om det var någon bra idé som kvällslektyr.

För mitt i natten vaknade jag av "en värk", det gjorde så jävla ont och det enda jag tänkte var att det inte var dags ännu. Min barnmorska vet att jag gärna välkomnar barnet nyss, men bad mig att helst vänta tills v 37 om jag ska bli en sån som föder tidigare. Så det var absolut inte dags. Faaaan!

Sen vaknar jag på riktigt av att jag säger, va fan vad det där?

Så jag antar att "värken" var en dröm, eller? Kände mig måttligt förvirrad och hade svårt att somna om. Kände efter lite extra om det gjorde ont men allt kändes precis som vanligt, tills i morse då jag vaknade av näsblod!

Jag bara älskar att vara gravid!!!

Min barnmorska undrade om vi skulle prata lite om förlossningen, om jag hade läst boken som hon skickat med mig hem sist.
(Boken, hmm... vilken bok? Jag får ett gäng papper och broschyrer varje gång jag är där och det mesta slänger jag när jag städar.. oups, tänker jag)

-Ska jag vara ärlig så har jag inte läst nåt, jag är inte så intresserad av det där. Det finns där men jag kan inte göra så mycket åt det, ut ska den ju, vad mer behöver jag veta?

Då tror min barnmorska att jag har förlossningsskräck och vill boka in mig på möte med amandagruppen på förlossningen. Tydligen några barnmorskor man kan få råd och stöd av.

-Näää, alltså jag är inte rädd att föda, bara rädd att spricka, att inte musslan ska bli sig lik, det är nog min enda skräck just nu kan man säga.

Hon vill ändå att jag ska vara medveten om hur en förlossning går till, vilka olika skeden och vilka olika smärtlindringar det finns, så jag förstår vad dom menar om dom erbjuder mig lustgas tillexempel.

-Alltså sånt vet jag ju lite om, och dessutom finns det väl så olika typer av förslossningar och jag kan nog tänka mig vilka droger som helst om det nu gör så ont, men jag har nog tänkt att klara mig utan nåt starkare än lustgas.

Jag får en ny bok om blir ombedd att läsa den till nästa gång så vi kan diskutera lite kring den.

Nu är det så att jag hade lite ärenden på stan efter besöket och nu slarvat bort den där jävla boken. Vad är det egentligen dom vill att jag ska veta??

Jag har bestämt mig, jag tänker INTE vaccinera mig mot svininfluensan, inte medan jag är gravid iallafall. Jag tänker inte vara nån försökskanin och om 10 år upptäcker dom att det har blivit något fel med alla dessa barnen som låg i magen när mamma blev vaccinerad. Jag tänker inte ta den risken med att vara den första som gör det.  Så ringer Mia mig idag och frågar hur jag ska göra. Mia ska ha bebis i början av mars.

-Hej gumman, undrar hur du ska göra, ska du vaccinera dig?
-Absolut inte, bla bla. bla. kanske blir nåt fel på barnet, bla. bla. bla (Jag pratar på oavbrutet om alla nackdelar!)
-Fia, tyyyst! Jag har precis vaccinerat mig, nu känns det inte alls särskilt bra.
-Oj, jamen alla får ju göra som dom vill, det är bara det att jag inte vill riskera nåt.
-Kan man får det ur sin kropp på nåt sätt tror du?
-Hahaha, näe det är nog försent gumman.
-Fan. Okej, men du vi hörs. Puss.

Fru Olin skriver om lattémammor på sin blogg. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Jag ser mammaledigheten som ett jobb. Precis som min man går till jobbet och tjänar pengar. Mer än vad jag gör och han kommer därför få försörja vår familj lite mer under mammaledigheten. Alltså sköter jag om barnet och hemmet. (Såklart det jag hinner med) Men jag vill ju inte att min sambo ska börja städa och utföra hälften av alla sysslor i hemmet när han kommer hem från jobbet, då vill jag ha tid ihop med honom, med familjen.

Självklart kanske jag inte kommer bli någon supermamma som hinner med allt och även ska vara utvilad. Behöver jag sova så får jag sova när bebis sover. Men jag är av den gamla skolan. Först sköta om hushållssysslorna, sedan kanske jag hinner med en latté.

Så var det på min mammas tid och det har jag inga som helst intentioner att ändra. Om min kille ska göra alla sysslor när han kommer hem från jobbet så blir han ju aldrig ledig och när ska vi hinna umgås då?
Jag prioriterar egentid, och mystid med min kille och därför kommer jag försöka hinna med de allra viktigaste hushållssysslorna.
Man kanske inte behöver dammsuga varannan dag eller vara pedantisk när det gäller städning, men att handla, tvätta och laga mat ska jag nog kunna fixa, trots lite sömn.

Ska allt i världen vara rättvist så tycker jag lattémammorna ska börja tvätta bilen, byta däck och utföra de sysslor som männen oftast gör utan att gnälla.
Eller se till att börja jobba så papporna får vara hemma och njuta hela dagarna med bebisen.

Sen menar jag inte att det är tufft att ta hand om ett litet barn, jag menar bara att allt här i livet inte kan vara så förbannat rättvist.

Bra sagt Fru Olin. Jag håller med dig!