S.O.S
Jag lägger ner nästan all min energi nu på att hjälpa en vän. Men det går inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Jag ägnar all min vakna tid åt att tänka på henne, och det tar jättemycket på krafterna men det är sånt man gör för en vän, man kan suga musten ur sig själv helt och hållet om man vet att man gör det för en god sak.
Nu har jag dock kommit på att min vän inte vill ha hjälp.
Min vän inser inte sitt eget bästa och håller på att tappa fotfästet helt.
Vad gör man då? När tårarna rinner för man är så frustrerad över att man bara ska sitta och titta på när någon förstör sitt liv? Förmodligen tycker hon att jag är en ond människa just nu, för det är så det blir, den som vågar säga sanningen är obekväm, särskilt eftersom hon fortfarande inte förstår att det är det som är sanningen. Någon har intalat henne att fantasi är verklighet och att prinsen på den vita hästen står framför ögonen på henne. Vem som helst ser att så är inte fallet. men det spelar ingen roll eftersom hon är destruktiv och hellre blir behandlad illa än lämnad ensam just nu!
Jag kan inte ge upp, men jag orkar snart inte mer.
Var tog hon vägen? Hon som var intelligent och ifrågasatte saker och ting. Den söta vän jag en gång hade som nu tillåter sig själv att bli stampad och spottad på.
47 dagar till stora plupparedagen.
Frågade, eftersom jag var så nyfiken på om jag har en stor eller liten bebis, för alla runt omkring mig verkar få veta. Min barnmorska tycker det är lite dumt att svara på sånt men om hon var tvungen så tippade hon mellan 3-3,5 kg. En normalbebis med andra ord. Blev lite nervös när Annie berättade om hennes vän som fick en 5-kg tung pojke häromdagen. Vet inte om mitt underrede skulle fixa en 5 kgs unge.
Bebis låg med huvudet neråt i ruckbart läge, redan. Det är inte nödvändigt förrän om ca 2 veckor, men bebis får som sagt landa hos oss tidigare än beräknat om bebis vill. Om 3 veckor ungefär blir bra!
Mitt järnvärde hade gått upp! Jippie.
Från att ha legat runt 100-strecket (vilket är väääldigt lågt) så har jag fått ta 3 järntabletter om dagen och nu kommit upp i 126.
Men mitt blodtryck är fortfarande väldigt lågt, positivt när man väntar barn eftersom ett högt blodtryck kan tyda på havandeskapsförgiftning, men å´andra sidan inte särskilt kul när det svartnar för ögonen och man får blodtrycksfall lite då och då. I och för sig har jag alltid haft lågt, har sett stjärnor när jag reser mig hastigt och så, känns ju inte så roligt att hon tipsade mig om att lägga mig ner så fort det blir så, så jag inte svimmar och landar på magen tillexempel. Jag kan ju inte lägga mig ner precis var som helst liksom. Typ på maxi när jag handlar.
"Hej hej, jag är bara lite gravid och la mig ner här för mitt blodtryck är lågt, ingen fara med mig!"
Annars var allt som det skulle och mamman har gått upp 11,5 kg.
Nu är det inte så länge kvar... 47 dagar kvar till stora plupparedagen om bebis är väluppfostrad och inte kommer sent. Det är nämligen bara en myt att fint folk kommer sent.
Bo på herrgård!
Om ni går in på Fyndklubben.se, väljer en 4 nr prenumeration på Amelia så får ni ett halsband och en lyxig hotellövernattning för 2 i Herrgårdsmiljö. För endast 98 kr.
Den närmsta Herrgården ni kan välja i småland är ett i Berga, Högsby som heter Solhöjden och är ett spökslott. (För er som bor på andra ställen i Sverige finns en hel lista på herrgårdar och olika middagspaket)
För att ni sedan ska få ta del av detta erbjudandet så måste ni på plats äta en 3-rätters middag för 295 kr/person.
maten på Solhöjden är fantastisk, miljön är spöklik och det är helt lugnt och tyst. Det finns en relaxavdelning men annars föreslår jag att man tar med en dator med massa filmer, en god bok eller bara idkar en massa sex för förutom att äta, bada och basta finns det typ ingenting att göra där. Men gud så avslappnande och skönt vi hade det när vi var där.
Vad sägs om det? Prenumerationen för 98 kr och sedan hotellövernattning plus mat för endast 295 kr/person.
Det är helt normalt!
Kände direkt att det nog var dags att vända hemåt, det var en obehaglig känsla och i slutet så fick jag sätta huvudet mellan benen för det kändes som jag inte hade nåt blod i huvudet alls.
Kom innaför dörren och var fortfarande väldigt andfådd. (Liten varningsklocka började ringa, då en läkare sagt att jag skulle ringa om jag blir andfådd plötsligt, eftersom det kan vara blodpropp och jag ju haft en propp när jag var 20 och nu vägrar ta sprutor under min graviditet i förebyggande syfte)
Ringde Roy som tyckte jag skulle ringa doktorn direkt. Jag ogillar doktorer och vill inte ringa dom i onödan, känns som man ändå alltid får samma svar. "Det är helt normalt". Jag googlar hellre. Men jag ringde förlossningen ändå. Fick prata med sköterska som sa att det är väldigt vanligt och helt normalt. Att min livmoder är så stor nu och trycker på typ alla organ och även hjärtat, vilket gör att många blir yra och svimfärdiga och just andfådda, och undrade om inte min barnmorska talat om det?
Jag har iallafall inte fått informationen att det är vanligt att svimma för man är gravid för att livmodern trycker på alla organ. Trots att jag nämde min blodproppshistorik och att jag nog blev lite orolig så tyckte hon att jag ska vila ett par timmar och återkomma för ett CTG om det inte blir bättre.
Så till frågan, vad är egentligen ONORMALT under en graviditet?
Jag har råkat ut för massor av saker, känner mig nästan hypokondrisk ibland, men enligt alla läkare är det jättevanligt och fullt normalt, alla mina krämpor.
Mina vänner kommer aldrig ens behöva ringa läkaren när dom får graviditetssymptom, dom kan ringa mig.
Vaccination.
Hmmm, ja. Jag är vanligtvis en sån person som inte orkar att ta in alla bedrövligheter som händer runt om i världen. Så länge det inte händer mig eller mina kära så har jag inte energi att oroa mig över alla katastrofer. Har inte lagt någon energi alls åt svininfluensan. Är det verkligen som hemskt som det påstås?
Nu är det så att jag har astma, vilket innebär att jag tillhör en av riskgrupperna. Jag är även gravid och det är ännu en av riskgrupperna!!!
Turerna har varit många, först skulle inga gravida vaccineras, man visste inte hur det påverkade fostret, och så helt plötsligt så sitter min barnmorska och rekommenderar mig att vaccinera mig.
Om man som gravid blir drabbad så blir sviterna tydligen mycket värre än för en vanlig frisk person.
Jag kontaktade min vårdcentral som sa att riskgrupperna skulle tidigast vaccineras v 45. Då är det exakt 4 veckor kvar tills jag ska "pluppa" ut bebis. Har man inte otur om man får svininfluensan då?
Men jag vet verkligen inte hur jag ska göra.
Barn under 2 år ska inte vaccineras men en mamma som bär på ett barn ska?
Vem vet vad för biverkningar barnet kan få? kanske inte nu men i framtiden?
Vi gravida som vaccineras nu blir ju försökskaniner. Det är ju på våra barn man kommer se om det verkligen var bra eller inte.
Jag hade inte tvekat en sekund att vaccinera mig om det fanns bevis på att det var ofarligt för min bebis.
Hur skulle ni ha gjort?
Jag ser in i framtiden!
Jag har ett litet tag haft känslan av att min vän Eva är gravid. Hon skrev på sin blogg att hon mådde dåligt och känslan förstärktes. Jag frågade om hon var på smällen och fick aldrig nåt svar.
Aha! Tänkte jag, eftersom Eva alltid varit lite hemlig i början av sina graviditeter.
I morse fick jag ett sms från henne där det stod:
"Nu är det min tur! :)"
Ja, Jippie. Yes. Jag hade rätt tänkte jag. Jag kan förutse saker, jag har gåvan! Så jag svarade:
"Jag visste det, Jag är synsk :) Grattis!!!! När?"
Ett glädjerus spred sig i kroppen och jag blev alldeles lycklig över att min kompis väntade sin trea, men så kom svaret:
"Alltså nej, Hahahahahahahahah jag dör. Hahahahah nej, nej, nej. Det är min tur att färga håret nu!"
(Och lite senare kom bildbeviset i form av ett mms.)
Så jag är nog inte synsk trots allt. Jag bara inbillar mig saker. Ha ha ha.
Skulle lyssnat på Carro.
Det är ju nämligen så att jag blir bakis av alkoholfritt.
Vaknade ca halv sju i morse när älskling är på väg till jobbet (övertid igen, grrrr) och flåsar efter ett glas vatten då strupen är lika torr som Sahara och huvudet bankar.
Så, ja, jag kan väl bara konstatera att jag återigen har blivit bakis av alkoholfritt. Nu får det bli läsk tills jag kan svepa en vinare på riktigt!
Jag känner mig lite som en kändis när jag får mail...
Det är nämligen såhär,att det har kommit en del sådana på sistone som gensvar på mitt bloggande och det är superkul. Det går bra att kommentera anonymt om man inte vill hänga ut sig själv, men mail är också jättekul. Det är så sjukt många som läser min blogg varje dag, och ibland undrar man liksom varför då? Vem bryr sig om en gnällig gravidkärring?
"Måste bara skriva att det är superkul att läsa din blogg... du är så rak och skriver direkt från hjärtat, det gillar jag.
Håller verkligen med dig att man måste få ha lite egen tid.. jag har två små juveler ganska tätt och jag behöver absolut ibland känna att jag bara får vara mig själv... å jag älskar dem precis lika oändligt mycket iallafall och känner mig absolut inte som en sämre mamma för det, utan snarare bättre, mer positiv och mer energi... och blir då snarare en bättre mamma med mer tålamod....
Kan säga att jag blev skapligt idiotförklarad när min pojk som idag snart e 2 år var nyfödd... han var 5 veckor gammal när vi packade in oss i bilen med skidutrustning och drog till fjällen för 1 veckas skidåkning... åsikter och kommentarer duggade tätt från alla världens håll... om jag verkligen hade tänkt igenom det, hur det skulle gå, han var ju så liten, lång bilresa... ja listan kan göras oändlig. Men jag själv fattade aldrig problemet för det fanns inget... 65 mil med två stopp för mat... det var det hela.. då var min tjej drygt 1,5 och sonen som sagt 5 veckor... No Problems!
Folk med den inställningen skapar problem som inte finns... jag anser att jag kan göra allt med mina barn om jag så vill, dom är inget hinder, man får planera lite annorlunda bara, likaväl som att jag självklart vill göra saker utan dem ibland oxå....
shit... vad långt det blev... men jag fick skriva av mig lite här... jag som inte har någon blogg att ventilera ut på... :)...
Kram på dig... & lycka till när juvelen behagar komma ;)"
Det bevisar ju för dig Mia och för mig, att alla mammor faktiskt är olika och här har vi en till som oss, med den inställningen. Folk borde hålla tyst och inte ha så mycket åsikter och tycka att "vänta du bara" "du ska få se" "Du kommer inte hinna nånting" osv.
jag tänker försöka vara mig själv och göra det som jag vill, som vi vill, så mycket det bara går.
Jag ska erkänna när jag gör fel, när det går åt skogen. Jag lovar!
Hur vet man att man gör rätt?
Psykopater finns det runt varje hörn och jag är livrädd att vi ska göra fel och uppfostra vårt barn att bli en av dom. Hur vet man att man gör rätt?
Älskling, jag tror vi måste bli kristna och läsa högt ur bibeln varje dag för knodden!
Min barnmorska röker braj, tror jag!
Jag hon öste verkligen på med superlativen.
Men hon kan ha rökt på, hon verkade extra flummig idag!
Om min paus.
Mia min mia!
Nu kanske hon blir arg för att jag bloggar om det, men jag vill ju skriva om det just för jag tycker att det är så härligt att de inte alltid är glitter och glamour, hon är skitärlig med hur det känns att vara mamma och att ibland bara vilja vara Mia.
Hon berättade att hon fått många höjda ögonbryn på hennes sätt att se på saker och ting, att hon fortfarande är precis samma Mia, som gör precis samma saker som innan, fast kanske med ett barn ibland. Att folk säkert kommer ha åsikter om mig också och mitt sätt att vara mamma, för det är nog vanligare att man blir en mamma-mamma, än att man tänker, så, nu var den ute, nu kan vi börja leva som vanligt igen, fast med ett barn.
För jag är fortfarande fast besluten om att mitt liv inte alls behöver ändras så dramatiskt och att mitt lilla knyte kommer älska att hänga med på mammas upptåg och galenskaper. Och nu så kommer folk kommentera:
Du kommer få se, ett barn tar mer tid än du tror osv...
Jajaja, vi får väl se. Jag ser inte barn som ett problem. Jag tycker att man ska kunna göra precis allting, fast med ett barn.
Kom ut nu, Lilleman så vi kan leka!
Mammakläder?
Jag har inte köpt ett enda mammaplagg än så länge. Mammaplaggen som jag har tittat på har varit formade så att dom ska få dig att se större ut än vad du är. Jag köper hellre tajta fodral och framhäver min mage. Har gått upp en storlek eller två ibland istället. Fick tillexempel beröm för mina jeans som jag hade igår, vanliga tajta jeans med lite stretch i, men några storlekar större än vanligt. Dom är ändå så pass låga att dom är sköna trots att dom är helt knäppta.
Efter Yoga-passet igår började mammorna diskutera huruvida de ska köpa mamma-jackor. Vi som går på yogan ska ha barn från slutet av november till februari. Jag sa att jag verkligen inte tänker lägga pengar på en mammajacka. (Jag går för övrigt i min skinnjacka strl 34 än. Kan visserligen inte knäppa den men har stora bylsiga halsdukar eller koftor under.) Har dessutom en ganska lång vinterjacka där min mage fortfarande får plats. Mammorna berättade om sina "fynd" en mammajacka för 1300 kr.
Men tänk om det knappt hinner bli vinter innan ni föder, då har ni en mammajacka för mycket, tyckte jag.
Då kommer en mamma med den smarta idéen att man kan spara den till sin nästa graviditet!
Ja, jippie. Jag kommer verkligen vara sugen på att plocka fram de kläder jag köpt i större storlekar när jag ska ha mitt nästa barn om kanske 5 år. Verkligen jättesugen. Dom kommer säkert vara hippa då!
Vilka moderna mammor!
Gina Tricot och H&M har bra priser och om jag köper på mig lite plagg i större storlekar nu, så har jag vänner som säkert plockar på sig av dom kläderna efter jag fött. För som sagt, det är inga mammaplagg!
Dop vs Namngivningskalas?
(Tokig präst, och det ser faktiskt ut som en tokig Alv på den här bilden...)
Igår döptes lilla Alven. Världens längsta dop. Roy och jag är Anna, Alva Emilias Gudföräldrar. Så nu har jag två. ett gudbarn och en gudhund.
På väg hem satt Roy och jag och funderade på om man verkligen ska ha dop eller om det räcker med ett namngivningskalas, för det är ju ändå presenterna man vill åt!!!
Varken Roy eller jag är särskilt troende, det ska isåfall vara för våra föräldrars skull vi gör det, dopet alltså. Vi har inte pratat klart om det än. Men jag är ju sån, jag vill gärna ha det lite annorlunda, lite speciellt och eftersom vi är sist i min syskonskara med att få barn så hinner jag komma på nya idéer om hur jag vill ha det, för det är ju lite tråkigt om det blir likadant eftersom det är 3 kusiner samma år. Det blir lite lätt tjatigt.
Sen det här med att bjuda kompisar på dopet, är det elakt? Dop är ju egentligen ganska trist och om man får en inbjudan känner man sig kanske tvungen att komma? Jag har ju många nära vänner som jag isåfall vill ska närvara, men mina syskon har bara bjudit familjen och nån enstaka släkting (Dom är lite snåla så... Hahahaha, Detta var ett skämt!).
Jag gillar ju att slå på stort, så ett stort kalas ska det vara!
Ja, det är ju länge kvar tills dess och jag har världens finaste dopklänning som både Roy och hans pappa döpts i, för man har väl inte dopklänning på ett namngivningskalas? Hur går ett sånt till förresten?
"Hej, det här är vårt barn, som ska heta si och så, kom nu så äter vi"
Eller?
Lyckligt lottad som kan få barn, javisst!
Carina Berg uttryckte sig om att vara gravid som att få smaka på ålderdomen.
"Man är trött, ont överallt och med tusen olika krämpor"
Jag kunde inte sagt det bättre själv. jag är ju inte överförtjust i att vara gravid, gnäller ganska mycket på min blogg men biter ihop i det dagliga livet.
Frågar någon hur det är så svarar jag; "Jotack bra", precis som man ska.
Folk frågar ju för att man ska, inte för att man orkar lyssna på hela registret av krämpor.
Tyckte dock att det börjar bli dags att sammanställa en liten lista vad lilla skrutt orsakat mig hitills:
Illamående (Gick över ganska fort men i Egypten mådde jag konstant illa och när vi kom hem och Roy åt lökringar från Burger King i bilen, fick jag spy ut genom bildörren.)
Magsmärtor/Sammandragningar (Kom väldigt tidigt och orsakade myckt oro och många läkarbesök)
Förstoppning (När man får åka till akuten för lavemang, då är det illa. Men jag säger en sak, ALDRIG MER LAVEMANG! Fy fan. Skiter hellre ner mig under förlossningen.)
Halsbränna (Mintsmakande Rennie var helt okej i början, men nu kräks jag bara av att tänka på dom äckliga tuggtabletterna som lägger sig som en hinna i munnen, Usch)
Sura uppstötningar (Ville inte gå och lägga mig, för då kom det, rapandet och smaken i munnen. Fick Gaviscon mot detta och det var nästan värre än uppstötningarna i sig)
Magkatarr (Den är ju kvar, kommer och går. Måste tänka på vad jag äter hela tiden. Saknar mitt kaffe litegrann!)
Foglossning (Jag kan ju säga så mycket som att jag hellre cyklar än går och när klackarna varit på, på t.e.x dop och kalas så kan jag inte sova på något sätt för det gör så ont!)
Åderbrock i underlivet (Låter än så länge värre än vad det är, har ett svullet blodkärl som varken gör ont eller känns, men är mörkblått. Det får gärna stanna vid det, när jag läser andra skräckhistorier så är jag lyckligt lottad på den fronten än så länge!)
Hemorojjder (Roy och jag är oense om detta, han säger att det bara är svullet som allt annat i dom nedre regionerna men jag tror på hemorojjder och har köpt analsalva. Har varken ont eller kli av detta och ska be dom titta på det nästa gång jag träffar läkaren. Så än så länge är det nog bara mycket snack och lite verkstad från min sida...)
Sen dom här småkrämporna med sömnlöshet, dåliga dåliga blodvärden, flytningar och annat. Dom kan jag leva med.
Brunett!
Jag vågade!!! Jag gick All-in kan man säga. Inga mörka slingor eller något annat fegt. Jag är numera brunett. inte helt ovant eftersom det är mitt rätta element, dock känns det konstigt. Vem är de jag ser i spegeln. har inte varit mörk på typ 6-7 år.
Viktnojig?
Alltså jag är inte rädd för att att gå upp i vikt nu, jag är bara rädd att jag inte går ner dom sen.
Så det är klart man omedvetet tänker på sin vikt.
Det är så mycket annat som ändå händer med kroppen när du blir gravid som folk inte talar om (inte ens Mellas vänner som njuter så av sin graviditet har nog berättat om sådana saker.)
Då pratar vi hemorojder.
Då pratar vi åderbråck i underlivet.
Vi pratar mer om det en annan gång.
Så jag menar, att man ska få tillbaka sin lilla kropp är väl inte för mycket begärt?
Ingen bantning här, inte!
Inte ens när följande scen utspelade sig igår blev jag arg.
Fia: Jag är hungrig (Typ exakt 4 timmar efter middagen)
Roy: Har du vägt dig på länge?
Fia: Näe, kanske för två veckor sen, hurså?
Roy: Hahahahahaa, kan du inte väga dig nu?
Fia: Näe, inte på kvällen, jag väger mig alltid på morgonen
Roy: Men dra av 1 kg då.
Fia: Men jag har ju kläder på mig.
Roy: Dra av 2 kg då.
Fia: Varför vill du jag ska väga mig?
Roy: För jag tror du har gått upp jättemycket nu!
Fia: Vadå, tycker du jag är fet eller?
Roy: Näe, men gå och väg dig.
Jag går till ett annat rum, ställer mig på vågen.
Roy: Hahahahahahaa Hur mycket, 70 kg???? Eller Mer?
Fia: Är du dum i huvudet eller? 66. På kvällen, med kläder på. Sådetså.
Så ja, vi kan konstatera att det nu är 9 kg plus.
Tror min önskan om max 12 kg skiter sig ganska rejält....
I vilket fall som helst så blev jag inte arg på mitt cp-mongo som verkar göra allt för att provocera fram min galna gravid-homon-sida. Jag tror jag fattat att han bara vill testa mig.
Tror det är både yogan och mindfulnessen som jag numera sysslar med som gör mig så lugn och rofylld.
Prova sätt dig på mig nu, om du kan!
Hur man vet att röven blivit stor
Och ont gör det! Ser ut som någon nafsat bort en munsbit!
Kniiiip!
Inte nog med det, ska bli fasen så kul att höra om den yogan du måste gå på för att tajta till allting efteråt!!!
Men gumman, det vet du väl, det är Susanne Lanefeldt som håller i dom träningspassen!
