I lördags ringde Helena (ja, Tulle vill tydligen kallas så numera) mig mitt under ett hemskt förvärk/sammandragningspass.

-Hallå, Stånk, stön, Aaaaaaaj, vänta jag har typ värkar eller nåt.
-Oj, men gumman, kan du prata?
-Hmm, jo, men aaaaajjj, jo, visst. aaaahhhhhh
-Okej bra,  vet du...bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla

En timme senare:

-Bla bla bla bla bla... Förresten, hur går det, du föder inte än va?


Jag har så härliga vänner.

Jag nös nyss 4 gånger på rad. Har jag fått svinsjukan nu?
Alla bara oroar sig runt omkring mig hela tiden, frågar om sprutan hit och sprutan dit.
Nu är det ingen idé att ta sprutan längre för att barnet ska få nåt skydd, för det tar ändå några veckor innan den gör verkan, och min rädsla för att få ett barn med en fot i pannan gör ju att jag inte vill spruta in kvicksilver och skit i mitt barn.
Jag oroar mig verkligen inte för den där grissjukan. Borde jag det?

Lina kom förbi och fikade. Vi pratade om att gå ner i vikt igen.
Hon säger att jag får vara glad om jag har platt mage till sommaren.
Elaka häxa.
Jag röstar på nyår.

Igår kväll skulle jag vända mig om i sängen, sa det knak
och så kunde jag inte röra på mig. Eller det kändes mer som knak inombords,  jag tror inte det hördes utåt. Tårarna kom direkt, jag trodde jag blev förlamad eller nåt.
Roy såg ut som han fick panik, som om bebis hade kommit eller nåt,  men så illa var det ju inte, det var ju bara jag som gick lite sönder.
Han fick hjälpa mig upp, på toa och så placerade jag mig själv i soffan, tårarna bara rann och jag tyckte fasligt synd om mig själv, kunde knappt röra på mig. Sen somnade jag av utmattning. Idag är jag lite öm och det värker men jag är inte förlamad. Halleluja!
Så säger min svägerska:
"Det är nog bara bäckenet som håller på att luckras upp, aj!"

Luckras upp? Det låter hemskt. Som vittra sönder ungefär. Som att tyna bort. Som att sakta försvinna.
Kommer det luckras ihop igen? Eller hur fungerar det?
Jag vill inte luckras upp.
Nu blir jag ledsen på riktigt.

Ibland saknar jag att jobba i butik, att vara en sån där serviceinriktad glad person som alla tycker är en sån fantastiskt bra säljare. Som gör precis rätt, inte för mycket och inte för lite.
Men sen när jag tänker efter har jag nog blivit bitter med åren för jag vill snarare spy på vissa säljare. Fast det är för att dom är för mycket. Jag tänker på hon på Vila, eller förresten nu är dom två som är likadana där.
Det räcker att man tittar eller tar i ett plagg så står bruden där och drar på adjektiven.

-Jaaaaaa, deeeeen äääääär väl snygg? Man kan ha den till allt, med skärp, utan, till leggings eller till byxor och så är den i höstens fina färger också. Perfekt, jättesnygg, vi har öppet köp, ifall du ångrar dig.

Jag vill bara säga, Nu var du för mycket, hade tänkt köpa den men nu skiter jag i det. Man kan fan tro hon säljer på provision.

Och så har vi Bodyshop, där är dom också två. Jag går nästan aldrig in där för jag vill spy på dom, men body butter är ett måste, så när jag väl går in där låer det ungefär såhär:

-En sån här ja, åhhhh den luktar så gott, och så bra på vintertorr hy, har du allt annat hemma, scrub, peeling, duschcreme, lotion, för just nu har vi superpriser på sånt, är du med i bodyshopklubben för då kan du få rabatt, har du sett den här förresten, mmmm, luktar supergott..... bla.bla.bla...


Då står jag ändå vid kassan och vill betala, hon behöver liksom inte övertyga mig att produkten jag precis håller på att betala är bra.

Är det kanske nåt nytt sen jag jobbade och drev butik att man säljer kläder, smink och liknande på provision?
Eller har dom bara gått fel kurs i säljteknik?

Inte för mycket och inte för lite, kära ni. Läs av kunden för i helvete!

Det här med att inte känna igen sin kropp eller nyllet som tittar tillbaka på en från spegeln är nog så jobbigt. (Ja, jag är utseendefixerad) men att inte känna igen sin personlighet är fan så mycket värre.

Jag är lat, tråkig, nedstämd, bitter, fantasilös, trött, arg och sa jag bitter?

Jag fullkomligt längtar efter att få skratta, busa, spralla, dansa... ja jag vet inte, bara vara lätt som en fjäder.

Igår när vi skulle gå och lägga oss, eller ja, Roy låg redan i sängen och såg alldeles inbjudande ut... i en och en halv sekund glömde jag bort att jag var tjock och tänkte kasta mig över honom, men nånstans precis innan jag tog sats kom jag på det och fick istället knöla mig ner i sängen som en nittioåring.

Det är så fantastiskt kul det här!

Eftersom jag uppenbarligen är en slö människa just nu har jag skrivit en lista på saker jag helst vill ha gjort innan bebisen kommer, det är en ganska stor bredd på den listan, allt från att packa BB-väskan till att färga ögonbrynen.

Jag har alltid gillat listor, särskilt när man kan stryka ett streck över det man har utfört, men under 3 dagars tid har jag inte utfört något, bara fyllt på listan som nu är väldigt lång och det gör mig lite stressad, så idag tänkte jag, att om jag inte lägger mig på soffan eller fastnar framför datorn kanske jag faktiskt får någonting gjort. Jag ska börja med att sminka mig så jag kan ge mig ut bland folk. Att handla dom sista julklapparna finns nämligen med på listan. Är inte så sugen på att göra det i decemeber med en liten spädgris.

Fast egentligen får jag inte vistas bland folk överhuvudtaget. Roy har gett mig utegångsförbud.
Jag tillhör riskgrupperna som borde vaccineras för svininfluensan (Astma och Gravid) men jag har ju valt att inte göra det medan bebis bor i min kropp, och Roy är ganska orolig att jag ska bli smittad om jag är ute bland folk.

Jag har valt att inte oroa mig så mycket för det hela, lite skygglappar på kan man säga, lite som med sprutorna mot blodproppar som jag vägrat ta i hela 9 månander och ännu inte drabbats av en propp (peppar, peppar)

Det jag inte ser finns inte!

Underbar inställning, eller hur?

Det var spännande att se vad ni gissade på gällande bebisens födelsedag. Tack Carro S för att tippa på den 19:e dec!!! Måste jag vänta så länge, så hänger jag mig.
Oavsett vad ni och "spåtant-moster" säger så ska jag ha en bebis om 25 dagar eller mindre.
Inte mer. Capish?


Det var roligt att så många engagerade sig och ville gissa.

Vill ni diskutera en sak till med mig?
Dricka alkohol och amma? Vad tycker vi om det, Bra eller anus?

Det är ju många pappor som blir skengravida och jag är helt övertygad om att Roy är det. Roy som aldrig åt godsaker och som hellre tränar än att ligga på soffan.

Den Roy ringde mig från jobbet och undrade om vi hade ingredienser till en sockerkaka hemma, han ville vi skulle baka en ikväll!

Jag försöker ändå tänka lite på att inte "äta" mig till fler kilon och så kommer han med sockerkakscravings!!!
Jag har som gravid ingen karaktär att hålla mig borta om den ändå står framför näsan.

Idag har jag varit vaken sen halv sju.

Idag har jag hunnit/gjort:

Tagit bort gammalt nagellack på tårna.


Ja, det var allt!


Jag älskar innehållsrika dagar, vi får se om jag orkar måla dom igen och sedan titta på när lacket torkar, då kan man säga att det varit en händelserik dag! Jippie!

5 december är beräknat förlossningsdatum.

Är nyfiken på vad ni tror, ska vi gissa?

Det verkar som ni kommer få 4 veckors gnäll på den här bloggen nu.
Ingenting är roligt längre. Jag känner inte igen min kropp, mitt utseende, min personlighet. Jag har slut på energi och ork och förväntan, nu önskar jag bara att det är över snart.

40 veckor är på tok för lång tid att vara gravid. Förväntningarna har lagts på sparlåga, jag orkar inte hitta på nåt, orkar knappt duscha och borsta tänderna, vill bara ligga jävligt obekvämt och vänta ut tiden tills vi har lilleman i våra armar.
Inatt var jag nästan säker på att det var dags, har haft sammandragningar eller förvärkar eller vad det heter, magen blir stenhård och det gör ont som fan, som mensvärk ungefär (och jag har ju lidit av mensvärken från helvetet, eftersom jag haft endometrios) men så släpper det och dröjer ett tag tills nästa gång, jag halvslumrade lite mellan varven på soffan (där ju numera måste somna, för i sängen går det bara inte) och drömde att jag födde hemma eftersom jag inte tyckte värkarna var värre än min mensvärk och tänkte att det kan inte vara dags än på länge, och "plupp" så bara låg han där och kippade efter luft och såg ut som en liten farbror (!)

I morse googlade jag "förlossningstecken" och ja, det verkar uppenbarligen inte vara några konkreta tecken (förutom slemproppar och vattenavgång) som säger att bebis är på gång, men vissa tyckte att dom blev tröttare och sov djupare ca 12-13 timmar/natt och visst sover jag djupt när jag väl somnar, i morse vaknade jag halv elva, till skillnad från 06.00 som jag gjorde ett tag.

Vissa blev dåliga i magen (typ tömde tarmen) och det har jag varit i typ en vecka nu.


Michelle skrev i ett sms: Kul att han är så liten men har så mycket makt, han bestämmer själv när han vill komma!

Men om jag lockar med god sötaktig mjölk i ett par stora hängiga bröst, tror ni han kommer fortare då?

Igår var en tung dag, Hade sammandragningar från eftermiddagen och sen hela kvällen. Det krampade ordentligt och magen var stenhård. Lilla bebis börjar nog dessutom tycka att det är trångt i magen nu, för han kör ut en arm eller en fot rakt ut ur magen så man verkligen ser en "spets". Det ser häftigt ut, men det är inte särskilt skönt.
Nu börjar jag få svårt att böja mig ner, för då känns det som om nåt kommer i kläm och det gör ont som fan, vankar även fram värre än en anka på kvällarna när kroppen känns tung, tung, tung.

Då är det egentligen bara veckan ut man behöver behålla honom kvar därinne, för efter v 37 har barnmorskan sagt att han är välkommen ut. Men som sagt, det är inget jag räknar med, skulle bara tycka att det var väldigt skönt.

Även om jag gnällt mycket om mina krämpor och alla små problem i samband med min graviditet så är det först nu det börjar kännas riktigt jobbigt. Jag vill ibland bara lägga mig ner och gråta för att det är tungt, påfrestande, jobbigt, gör ont och gudvetallt.
Ibland gör jag nog det också, fast det är mer några krokodiltårar och sen går det över.

Idag är jag upprörd.

Jag är en sån som vill att allt ska vara som det alltid har varit. Punkt slut. Jag vill skriva så mycket just nu, men då blir det bara liv. Känns bara som folk hela tiden vänder sig emot mig. Det finns tydligen någon som lyckas bra med sitt mål!

Jaja, jag får väl lära mig att klara mig utan dom jag trodde alltid skulle finnas där för mig.

Jävla skitdag!

Jag har två verkliga fobier. Ormar och fötter. Jag fullkomligt hatar fötter. Särskilt andras fötter,  dom vill jag verkligen inte ta i men ingen ska ta på mina fötter heller. Ingen har fått ta på mina fötter någonsin!

Nu är jag gravid och har sjukt ont i fötterna så jag gör ett litet undantag och låter Roy massera dom på kvällarna framför teven, och jag tror det går för mig. Fy fan så skönt.
Fattar inte varför man får så ont i fötterna, är det för att kroppen får bära på massa extra fläsk hela dagarna plus all vätska?
När han trycker och knådar på dom ömma fötterna finns det inget bättre i hela världen. Jag vill bara ligga och stöna högljutt och ögonen stänger sig med automatik.

Kanske kan bli en god vana, det här älskling? Ett slags förspel? Hahahaha.

    
v 12   (3 mån)       v 17   (4 mån)       v 22  (5 mån)        v 24  (6 mån)

  
v 28   (7 mån)      v 32 (8 mån)       v36 (9 mån)




Det känns overkligt att jag har varit så liten som jag var i början och ändå tyckte man att magen var så stor!

Om 31 dagar ligger jag på BB och bajsar ut en lagom stor bebis på ca 3400 gram. Bara ifall någon ville veta!

Som ni vet så har jag ju en förtjusande, charmerande och superromantisk kille. (!)
För några dagar sedan han kläckte ur sig:

Älskling, du är som ett kinderägg. 3 överraskningar i ett liksom.

(I ca 2 sekunder hann jag tänka, men gud vad gulligt sagt!)

Ja, tjock med bruna bröstvårtor och knubbiga små fingrar.

Man kan inte bli arg, man får bara komma ihåg att han är förståndshandikappad och inte fattar bättre.

Vi har ju tagit reda på könet, men 100% kan dom aldrig riktigt vara och vill inte säga att dom helt säkert ser nåt. Vi har ju ställt in oss på vad det blir, eller ja, jag iallafall. Roy är fortfarande lite tveksam och tror att det kan blir vad som helst. Ett skrockfullt test som jag hittade på nån föräldrarsida på nätet visar nog att han har mer rätt än jag...


Bebisen hickar:
Lite- pojke
Mycket - flicka

Magen:
Toppig framåt - pojke
Bred åt sidorna -flicka

Magen:
Långt ner - pojke
Högt upp - flicka

Din hud:
Torr- pojke
Mjuk- flicka

Ditt hår:
Tjockt & glansigt - pojke
Tunt & matt - flicka

Bebisens hjärtljud:
Under 140/min- pojke
Över 140/min - flicka

Illamående de 12 första veckorna
Nej- pojke
Ja - flicka

Sover på:
Vänster sida - pojke
Höger sida - flicka

Hormonrand
Tydlig rand- pojke
Ingen rand - flicka

Du är sugen på
Sött - pojke
Surt & salt - flicka




5 svar på pojke.
5 svar på pojke.


I och för sig så är det inget vetenskapligt test, endast skrock! Men än kanske vi inte ska ropa hej!?