Lägesrapport från Siddisen
Sid här, ville bara säga godnatt till er och visa min fina pyjamas som min faster gav mig i julklapp.
Nu ska jag snart bli serverad med mammas gudomliga bröst och sen ska jag nattas.
Det är en liten procedur det där. Varje kväll så blir jag lite kinkig när jag ska nattas.
Jag gillar inte att dom lägger ner mig i sängen när jag somnat så bra där vid bröstet.
Så mamma får stå och "buffa" mig på rumpan och viska lite fina ord till mig en stund innan ögonlocken stängs av trötthet, trots att jag envist försöker hålla dom öppna.
Sen sover jag iallafall duktigt hela natten.
I morgon blir jag 6 veckor gammal och jag har redan börjat skratta med ljud och kan vända mig från mage till rygg alldeles själv.
Snart ska min mamma prova att äta mjölkprodukter igen, jag hoppas att det funkar för min lilla mage, för min mamma verkar så olycklig utan choklad och grädde!
Godnattpuss från Sid.
Sids Mode
Dagens outfit
Skjorta - Present från mammas kompis Dragana H&M
Byxor - H&M
Sids mode
Dagens outfit
Skjorta med tillhörande slips - Present från Mammas faster, Kappahl
Manchesterbyxor - H&M
Svarta strumpor - H&M
Pappas ögonfransar
Vad är det för fusk i genbanken som gör att killar får så här långa fransar?
Sjusovarbebis.
Tänkte bara skryta lite med min väluppfostrade son.
Han sover HELA nätter. Detta har han gjort sedan vi lämnade sjukhuset och hans mage inte krånglat. Vi somnar runt 21-22.00 och vaknar inte förrän Pappa ska stiga upp på morgonen vid 05.00. Då vill bebis äta, sen vill bebis sova igen. Oftast till 09.00, men ibland till 08.00.
Detta innebär att bebis inte sover något på dagen, förutom i vagnen under den en timmes promenaden som vi brukar gå.
Detta innebär även att bebis brukar bli kinkig och gnällig runt 18.00 på kvällarna, men han vill inte sova, för då kan man missa viktiga saker som händer. Social-bebis den där Sid.
Mamma-fika.
I tisdags försökte Tulle och jag oss på en "mamma-fika".
Jag med min bebis och Tulle med en som hon har snott.
När Tulle behövde gå och bajsa fick jag inte riktigt ihop det. En glad och sprallig 1-åring som sprang omkring i hela lägenheten och gärna ville "peta" på alla dyra saker eller kasta alla frukter från fruktskålen på golvet och en alldeles ny bebis som låg i babysittern och var missnöjd och till råga på allt en hund som är sådär förtjust i barn.
Tulle kom ut ganska snart och sa:
-Fan det här går ju inte, man kan inte skita i det här kaoset.
För att tysta barnen så vi kunde få någonting sagt så kom vi på den smarta idéen att "byta barn".
Är det så ni mammor gör på era fikor?
En lugn och still Maja i mitt knä och en Sid som somnade på Tulles 400-gramare.
Jag kan tänka mig mamma-fika om 15-år när barnen inte vill vara med!
Michelle & Christoffer
Run Sid, run!
För övrigt ligger den tidigt utvecklade bebisen i bebisgymmet och ser skeptisk ut just nu.
Kanske tänker han:
Vad är det här för nåt fånigt, färgglatt och barnsligt skit, ge mig nationalencykopledin istället så jag kan bli lite bildad. Det här blir man ju bara skelögd av att glo på!
Ungefär som sin mamma. Hon ville inte ha dockor i julklapp utan kläder. Så när Sofi 4 år får barbiedockor på julafton så skriker hon att hon vill åka och byta, nuuuuuu, för hon ska ha benvärmare istället.
Fashion, redan då!
Sid på sjukhus del 2
Därefter röntgen och ultraljud, men man hittar inget fel.
Vi blev återigen inlagda på neo och Sid mådde hur bra som helst. Förutom att dom kom och väckte oss mitt i natten och tyckte jag skulle amma.
Jag väcker INTE min bebis för att amma, särskilt inte på natten. Felet hos Sid är knappast inte att han inte får mat eller går upp i vikt så jag blev rätt irriterad på sköterskan som inte visste att jag hade "Fri amning".
Dagen efter hade jag fortfarande "happy baby" och vi började diskutera hur vi skulle gå vidare, och kom fram till att vi skulle få permis från sjukan över helgen eller tills problemen kom tillbaka, och att dom då skulle röntga honom direkt innan dom pillade honom i rumpan och att han därefter bajsade, för dom tror att tarmen på nåt sätt knyter sig när han vill bajsa, men när han väl fått tömma så är det lugna puckar igen.
Mycket möjligt ett litet problem som uppkommit av mina mediciner eller av mjölkallergi.
Idag har det gått en vecka med mjölkfri diet. Jag har ätit luft och negerbollar.
Men nu har jag varit och köpt soya-yoghurt och havremjölk för att jag ska kunna laga lite mer attraktiv mat. Får ju inte ens ha laktosfritt i maten.
Och nu gallskriker min bebis så nu har jag uppenbarligen bloggat klart för idag!
När råttan sover, dansar mamma på bordet!
Sid somnade vid 22.00 igår, vaknade vid 06.00 (!!!!) i morse och fick mat, somnade om efter maten, vaknade igen vid 07.30 och ville ha mer mat, somnade om igen och sover ännu!
Är det nu min spädgris ska sova 16 timmar om dygnet? Ja tack!
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, länge sen jag hade såhär mycket tid över.
Ge mig fett!
Jag hoppas typ att Sid inte ska bli bättre i magen under dessa två veckor, för då innebär det, att det inte är mjölkprodukterna, utan att hans bakterieflora i magen kanske bara varit i obalans efter medicinkurer. För jag kommer inte klara mig utan allt som är gott.
Ikväll har jag bakat gamla hederliga negerbollar med mjölkproteinfritt och laktosfritt margarin. Får jag inte min grädde ska jag ha mitt margarin!!!
Min kropp kanske blir sjuk om jag inte får i mig mina fleromättade fetter :)
Sid på sjukhus
I måndags kväll skulle jag ge Sid baby-massage och lägger honom naken på en handduk framför mig när jag ser att hans mage är uppsvälld som en ballong på ena sidan.
Ser ut som om nåt organ skulle vara förstorat eller nåt, så jag ber Roy komma och titta. (Roy är inte typen som oroar sig i onödan) Han tyckte det såg mycket märkligt ut och vi ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte vi skulle åka till barnakuten med Sid.
Väl där tog de massa blodprover, stoppade upp finger i rumpan och vi fick röntga lillens mage. Röntgen visade att magen var full av gaser och de tyckte vi skulle försöka hjälpa honom att få ut lite bajs. Så vi börja massera honom och det sätter igång hans mage. Då tror vi att vi ska få åka hem, (jag hatar ju som sagt sjukhus) men då har blodproverna visat att han har väldigt låga doser av salter i blodet, så dom vill ta ytterligare blodprov. Det provet visar att han har väldigt lite natrium i blodet och varför vet dom inte, men man kan tydligen få kramper av det så dom vill lägga in oss för observation. Sid och jag blir inlagda på Neo och under natten får jag massera magen ytterligare ett par gånger då man nästan ser på honom att han har bajs som vill ut, men har lite problem att få ut det.
Förmodligen har mina mediciner jag åt för min infektion i livmodern skadat Siddens tarmar. För trots semperdroppar och minifom så får vi inte riktigt ordning på hans lilla mage.
På morgonen kommer världens trögaste sköterska och tar ytterligare prover på vår lilla älskling. Man är en trög sköterska när man börjar med att gratulera och säga "åh vad stor han är" och "vad fin han är i hyn".
Hon tror då att vi har en nyfödd liten kille!!!
Proverna visar att salthalten fortfarande är lite låg, men att den har ökat sen kvällen innan. Vi får åka hem men ska på återkontroll om en vecka för att se hur det är då.
För att hjälpa hans tarmar ytterligare ska jag inte få äta något som innehåller komjölk på 2 veckor. Många barn är väldigt överkänsliga mot detta och eftersom det går över i bröstmjölken får han ju i sig allt jag äter.
Vad jag ska äta nu är en fråga.
Allt som jag tycker är gott måste jag sluta med.
Choklad, mjölk, grädde, glass, creme fraiche, smör, ost... ja det är en lång lista på saker som jag inte får stoppa i sig.
Men vad gör man inte för sin lilla bebis?
Kanske rasar jag några extra kilon i vikt på detta eftersom jag vanligtvis är "sås-o-man" som älskar gräddiga såser.
Nu hoppas vi hans lilla mage och tarmar återhämtar sig snart och tills dess blir det till att massera lilla magen några gånger om dagen.
Gottegris-Sid, det är ju min onda kropp som behöver en ordentlig massage. Vet inte varför men jag har typ ont i hela min kropp och framförallt rygg och nacke. Kanske är det allt bärande på skrikig son som orsakat detta!
Sid till högstbjudande! :)
Roy: Skulle du sälja honom för 10 miljoner?
Jag: Näe.
Roy: 100 miljoner då?
Jag:....... (Betänketid) Njäe, jag tror inte man blir lyckligare av så mycket pengar. Skulle du?
Roy: Näe verkligen inte.
Men det där går i vågor känner jag. När jag inte fått sova och Sid skriker som en galning. Då skulle jag kunna ge bort honom, eller till och med ge någon betalt för att ta honom.
Jag fungerar verkligen inte utan sömn. Jag blir lipig, sur och nästan apatisk ibland. Så fort jag får fylla på sömndepån så fungerar jag normalt igen.
Jag önskar ändå att jag fick vara pappa och gå och jobba några timmar varje dag!
Sids första kärlek!
Detta är mammas kompis Michelle.
Jag är lite kär i henne.
Tycker ni jag ska lägga in en stöt?
Har hört att hon gillar yngre killar!
Jippie, jag hinner blogga.
Jag brukade faktiskt parkera där några månader innan Sid kom, (Jag hade min familj i magen och var trött i benen) och idag parkerade jag där trots att Sid inte ens var med, (Men jag har ju en familj - fast hemma!)
Trots att jag låter lat när det gäller att parkera nära ingången så gillar jag faktiskt att röra på mig, har gått långa promenader med Sid i vagnen hela veckan. Mitt lilla dilemma med detta är att då sover Sid, men när vi sen är hemma och jag borde passa på att vila när han sover, så sover han ju inte!
Idag har mina underbara föräldrar varit här och avlastat mig från lite skrik (givetvis skriker han ju inte när det är folk här, så snart tror ni nog jag hittar på att han skriker konstant) Jag passade på att sova, somnade vid 8.30 och vaknade inte förrän klockan var nästan 12.30. LYX!
JAG HAR GÅTT NER 15 KG och jag har bara 4 kg kvar till min inskrivningsvikt, fast det är inte den vikten jag egentligen vill ha. Var lite extra mätt precis när jag blev gravid, brukade väga ca 4 kg mindre. Så målet är att gå ner 8 kg.
Nu hoppas jag att Sofie snart får åka till BB, för jag vet hur hemska alla dagar "över tiden" är.
För tillfället har inte Sids kvälls-skrik-fest börjat ännu och pappa gosar med en leende liten sötnos. Kan semperdropparna börjat verka nu? Fick tipset om att kombinera med Minifom, men att det skulle ta lite tid innan de gör någon verkan.
Firar lugnet med ett glas öl. Skål!
Tjong i medaljongen!
Så länge Sid gallskriker så hinner jag inte blogga. Jag hinner faktiskt inte ens tänka klart. Ungefär varje kväll lagom till att pappa kommer hem så börjar en skrikfest utan dess like. Då sover vi inte, vill knappt ha mat, vi bara skriker. Roy är ute och rastar skrikbebis nu så mamma får vila öronen en liten stund. Ville bara meddela hur läget är i vår familj nu.
På bilden har Sid pappas 33 år gamla tröja. Retro va?
Tjong i medaljongen - vilket kraftuttryck!
Sid - Den lilla rumpnissen
3 veckor och redan nakenmodell
Igår började min pappa jobba efter pappaledigheten. Det var bara mamma och jag hela dagen och då tyckte jag att det passade att ställa till med skrikfest igen. Enda gången jag var tyst var när vi var ute och gick med mormor. Jag somnar gärna i vagnen för det skumpar så gutt och ibland behöver jag ju vila lungorna lite för att orka med att hålla låda.
På kvällen så skulle vi till en fotograf och det var nära jag skrek så mamma varken hann duscha eller göra sig snygg. Men jag lugnade ner mig en stund så hon hann, men det var bara för att hon bad mig.
Hon sa:
Snälla lilla unge, kan du bara vara tyst en liten stund!
Hos fotografen klädde dom av mig alla mina kläder, 3 veckor och redan nakenmodell, hur ska detta sluta?
Jag demostrerade min illvilja till att ligga där och fläka ut mig som ett köttstycke genom att kissa på både mamma och pappa - två gånger!
Dom verkar fortfarande inte fatta vem det är som bestämmer i den här familjen.
Det vet väl alla, att det är jag, Sid - the man, som bestämmer!
Fotograf: Jimmy Stjärnborg, Nybro Foto & Atelje.
(Vi tog en sån här klassisk bild, men det är inte denna som kommer hamna i tidningen, där har vi varit lite mer fantasifulla)
Hej på er, Siddisen här...
Hallå allihopa.
Jag tänkte jag skulle blogga lite här tillsammans med mamma.
Jag heter Sid.
Jag hade några ganska tuffa första veckor i livet. Min mamma verkar vara en sån som drar på sig massa sjukdomar så hon käkade medicin som jag fick räserbajs av. Dom sa att jag skulle få jobb på nåt ställe som heter Hultsfred när jag blir stor. Den andra bajsmannen ska tydligen ha gått i pension då.
Sen fick jag lite problem med ont i magen. lite knip sådär, och jag skrek allt vad jag kunde, men mina föräldrar verkar lite tröga och fattade inte vad jag menade. Äntligen har jag fått några droppar som gör att jag är lugn i kistan igen. Tur det, för jag hörde nåt om att dom funderade på att sälja mig, eller lämna tillbaka mig där jag kom från. (Menar dom pappas pung då, tror ni?) Nog för att den är stor, men där får väl inte jag plats!?
Nu kan man kan säga att jag njuter av livet iallafall. Brukar spendera dagarna vid mammas jättebröst eller i min babysitter och kolla på en vit vägg. Det är mina favoritsysselsättningar.
Vem tog min son?
Den som tog min skrikiga son och lämnade den här alldeles underbara och fromma ungen behöver inte komma tillbaka och byta. Jag behåller han vi fick istället.
Prisa herren för napp och minifom.
Min mamma trollade och fick äntligen Sid att ta napp och helt plötsligt känns vårt liv lite lättare. Minifom har gjort underverk för hans mage. Matvanor och sovvanor fungerar genast mycket bättre. Det skriks inte konstant och han vill inte äta varannan minut. Han kan ligga själv och filosofera och dessutom sover han gott i sin egen säng.
Detta innebär att vi inte behöver sälja honom till knappt inga pengar alls
Och inte nog med det...
Den värsta bakterien visade odlingen. Barnsängsfeber, den som dom dog av förr i tiden, och som man fick blodförgiftning av.
Till råga på allt så går medicinerna som mamma fått över i mjölken så Sid får samma biverkningar som jag. Det vill säga helvetisk magknip och diarré.
Skulle jag kunna få be om att det ska vara slut med allt elände nu?
Jag blir trött, tröttare, tröttast av medicinerna och som nybliven mamma är man trött redan innan. Sid är nämligen ingen vanlig spädgris som sover 16 timmar/dygn som andra alldeles nya bebisar gör. Han är VAKEN 16 timmar istället!
Dom 16 timmarna börjar ungefär vid 22.00-tiden på kvällen, när mamma och pappa börjar bli trötta.
Nyår firades lugnt och stillsamt med 6 vuxna och 3 barn. Jag låg på soffan nästan hela kvällen och vred mig i magsmärtor. Ammade vid tolvslaget och missade alla raketer. Ja, man kan säga att livet förändras fort.
Nästa år ska jag banne mig dansa på borden igen!
Visst är dom fina, mina två favoritpojkar i hela världen!
Roys slutspelsskägg är inte borta trots att Sid är född. Och det sjuka är att jag gillar honom sådär skäggig och ovårdad! ;)
