Han har ätit mat!
Idag har Sid ätit mat.
Det borde verkligen inte vara en anledning till ett blogginlägg. Om det vore ett normalt barn.
I flera månaders tid har han kört sin egen variant på kostcirkeln. Smörgås, majs, frukt och yoghurt.
Under helgen så har han smakat på makaroner och pommes, dock inte ätit, men smakat och det är ett stort framsteg från en liten bestämd ung man som skakat på huvudet och sagt upprepat mantrat "nej, nej, nej" till all mat och även godsaker då jag testat om han inte gillar mat eller bara är dum i huvudet.
För när man nekar choklad, glass och bullar då måste man vara dum i huvudet :)
Men så idag nästan jublade fröken när jag hämtade Sid på dagis, han hade ätit falukorv och makaroner.
Halleluja!
Nu kanske vi tar steget in i en ny era.
Vi äter mat-eran!
Tänk vad härligt det vore att slippa oroa sig dag ut och dag in om gossebarnet verkligen får i sig någon näring.
Sid med biafframagen har hittat mammas rävfitta
Sommarpresenter del 2
Jag som trodde jag skulle skapa värsta debatten angående sommarpresenten till dagisfröknarna.
Den enda kommentaren som jag fick handlade om att dom faktiskt byter blöjor på min son hela dagarna, men den tycker inte jag var skälig nog. Dom har ju för tusan valt det själva? Det är inte en anledning att få presenter.
Skärpning nu, varför ska jag ge dom presenter, jag fattar faktiskt inte!
Den enda som i såfall borde få present är mitt ex sambo som är den fröken vi gillar, både Sid och jag.
Sid i ny sommarhatt från H&M
Väntans tider...
(Dagen innan dagen D)
Min bästis är gravid (en av dom 2 gravida bästa kompisarna jag har) och hon har passerat det magiska datumet med snart 1 vecka. Jag lider verkligen med henne, för varje dag är som en vecka. Eftersom jag gick 16 dagar över tiden så kan man säga att det kändes som 16 veckor.
Nu ber vi till alla gudar att "Lilloffe" ska komma snart, helst innan 23 april, för det är fan min födelsedag!
Fast å´andra sidan tänker jag på vilka roliga födelsedagsfester vi kan ha ihop Lillis och jag, kanske inte 35 år och 4 år, men 50 år och 19årskalas. Det låter väl som en härlig skiva?
Ett gäng tanter och massa snygga brats.
Okej, Lilloffe kom på lördag vettja, så kan vi ha rajtantajtan ihop i framtiden!
Jag önskar mig...
På lördag är det min alldeles alldeles egna dag (förhoppningsvis)
och jag önskar mig:
Escadas parfym Taj sunset
Tandblekning eller bidrag till det.
Restylane i läpparna eller bidrag till det. (Jag vill så gärna testa!)
Pengar
Ett hus
Ja, det var väl mina billiga önskemål :)
Sommarpresent.
VARFÖR DÅ?
Det är ju deras jobb.
Jag betalar dessutom för att ha min son där, så det är ju inte så att jag borde vara tacksam.
Jag får minsann inga sommarpresenter för jag sköter mitt jobb.
Eller är det bara för att jag gillar Sids dagis sådär, som jag känner som jag gör???
Söndag på Skälby
I Söndags hängde vi på Skälby i solskenet med 300 andra barnfamiljer. Hade picnic med kycklingsallad och kaffe.
Krupp
Vaknade runt tolv på natten av att det lät som en skällande hund, kastade mig upp ur sängen och in på hans rum, slet upp honom och fönstret och lät stormen som var den natten blåsa rakt in i sovrummet. Flashade förmodligen tuttarna åt förbipasserande bilar, men det var inte fokus på det just då.
Efter massa frisk luft och en dos bricanyl började han låta bättre, så vi valde att inte åka in till akuten med honom. Han "sov" resten av den natten på mitt bröst. Jag sov inget alls.
Hade möte på jobbet på fredagsmorgonen så Roy Vabbade. Runt lunchtid gick mina ögon i kors. och fredagsmyset fick ställas in. Somnade till Talang.
Jag känner mig som 200 år och känner att jag behöver ta på mig dansskorna och svänga loss. Men när jag gör det, så dricker jag två glas vin och sen tänker jag på morgondagen. Hahaha, fler som känner igen sig i det dilemmat?
Jag skulle behöva dricka som om det inte vore någon morgondag. Rensa hjärnan. Koppla av. Det kan man bara göra med tillräckligt mycket alkohol.
Matvägran
Som ni vet så slutade Sid med vällingen efter sin magsjuka och det har inte gått att börja med den igen.
Han slutade redan lite innan att äta mat.
Ja, ni läste rätt. Ungen äter korv och pannkakor (när han känner för det, alltså inte ens varje dag, men korv och pannkakor får väl knappast räknas som mat?
Resten av dagarna, både hemma och dagis äter han Smörgås, smörgås, smörgås. Med bara smör. Ibland slinker det ner en ostskiva. Han äter fil och lite yoghurt och bra med frukt och majs. Dricker mjölk och vatten.
Det är min sons kostcirkel det.
Den känns lite fattig om ni frågar mig, men vad tusan ska man göra när han vägrar smaka. Han skakar på huvudet, kastar maten till hunden eller skjuter bort tallriken.
Hade han inte vägrat vällingen så hade jag inte gett honom nåt alternativ. Då hade det som serverats varit det enda och åt han inte det så får det vara. Då vet jag att han åtminstone fått välling i sig och kunnat sova gott HELA NATTEN.
Men som det är nu, måste ju ungen få i sig nåt och när tallriken åker i golvet, brer mamma en smörgås istället.
Fel eller rätt?
Jag ska bättra mig!
Jag är nästan sjukligt trött. Ligger för det mesta i sängen, avsminkad och redo för natten innan klockan är åtta på kvällen. Som om jag vore 75 år.
Men, det har varit en lång jäkla vinter och idag när solen skiner så känner jag mig helt plötsligt jättepigg, och då har jag ändå varit uppe sen 07.00, trots att det är lördag.
Ni vet att jag sagt att när Sid blir tonåring och vill sova länge om mornarna ska han få det, för jag ska också göra det. Jag har ändrat mig!!! Förmodligen kommer jag vant mig vid att stiga upp innan tuppen även på helgerna tills dess och då ska jag minsann hämnas för hela hans barndom, genom att tvinga upp honom i arla morgonstund!
Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Jag älskar att sova.
Pyyys, luften gick ur.
Hur orkar människor med sömnlösa nätter? Här turas vi om, men det räcker med en för att jag ska känna mig totalt överkörd. Har svårt att fokusera på jobbet och dessa dagar känner jag nästan alltid att jag borde ha ett annat jobb. Ett där som man kan utföra även om man är hjärndöd.
Mönstret håller i sig, när Sid är på dagis sover han inte på nätterna och när han är ledig på helgen sover han perfekt, hela natten.
Hur länge orkar man?
I min värld finns inte en tanke på fler barn just nu. Att gå igenom det här med dagistressen en gång till är inget jag längtar efter. Det här är inte ens hälften så illa som att amma varannan timme på natten när man har en liten spädis.
Vi har beslutat att Sid ska få slippa sommardagis helt och hållet, eftersom vi redan har nog med problem, därför kommer jag vara ledig 6 veckor i sommar. Det är ju inte fy skam.
Och hur länge orkar man hålla ihop ett förhållande som aldrig vårdas längre. Man är för trött, eller för trött eller för trött. Nu har vi dock infört pussleken i vår familj. Den som pussas först när vi möts en gång per dag. Tillexempel när man vaknar, kommer hem från jobbet eller vad det nu är så får den som tar initiativet till en puss göra ett kryss i kalendern och den som har flest kryss vid månadens slut, ska få nåt av den andre.
Att pussas när vi vaknade/somnade eller möttes hemma i dörren var förr i tiden en självklarhet men även det har tydligen fallit i glömska. Nu har vi tagit upp pussandet med den nya leken, för såklart är vi vinnarskallar båda två, så nu springer vi mot varandra, bara för att vara den första som pussas.
Supriseparty
Alla (ja, nästan) våra underbara vänner kom hem till oss och åt ost & kex och drack vin och hade en härlig barnfri kväll. Under kvällens gång delades gänget upp och killarna hamnade i köket. Vad dom förgyllde kvällen med har vi ingen aning om, men vad tjejgänget i soffan gjorde var förmodligen mycket trevligare.
Tack alla 19 personer som gästade oss denna kväll. Love you all!
(Tjejerna har det iallafall mysigare med lill-Offe)
Positivt tänkande
Tack för alla tips, hade dock provat allt innan jag bad Er om råd, hade hoppats på nåt som jag inte redan testat!
Men försöker tänka positivt och får ju se det som att vi slipper vänja Sid av med vällingen nu när han gjort det själv. Men skulle gärna se att han vänjer sig vid att sova lite längre på morgonen igen. klockan 06.00 är jag inte människa och förut kunde man trycka in en flaska i munnen på ungen så somnade han om, kan ju inte servera smörgås i sängen för att han ska somna om precis.
Annars blev jag nerspydd ikväll igen, dock inte av kräksjuka, utan av en hostattack som gjorde att han slutligen kröp upp i min famn och spydde ner halva mig. Verkar vara min lott i livet att bli spydd på.
(Glad & lycklig innan han spydde ner sin mamma)
Hjälp mig!
Sedan Sid hade kräksjuka har han vägrat välling.
Han somnar utan och vill inte ha när han vaknar.
Det är för mig ett problem, för om han ätit dåligt under dagen vet man att han åtminstone får i sig välling innan läggdags och om han vaknar lite för tidigt så somnar han gärna om efter lite välling, men inte nu längre, han vaknar typ 06.00 och är hungrig.
Så nu ska NI mammor och pappor hjälpa mig. Hur ska jag göra för att få honom älska vvälling igen?
Eller vad ska jag ge honom att äta istället innan läggdags så han håller sig lika mätt och inte vaknar så tidigt.
Och ni behöver inte tipsa om gröt, för det slutade han med för några månader sen!
Kräksjuk
Natten mellan lördag och söndag testade jag en ny erfarenhet. Nämligen, att bli spydd på.
Det var inte en särskilt trevlig erfarenhet.
Lilleman har fått sin första kräksjuka.
Det hela började med en orolig natt så jag lyfte upp honom och sov tillsammans med honom och vaknade någon timme senare av att han kräkte ner hela mig, ansikte, hår och nacke!
Så idag har jag svullat. Till och med druckit läsk och hur ofta gör jag det? För jag tänker såhär, att jag ska väl ändå kräkas upp allting ganska snart?
Mitt dåliga samvete!
Jag har ständigt dåligt samvete för jag inte hinner träna. Och det finns visst något som heter "hinner inte träna", för jag hinner verkligen inte. Om jag jobbar 196 timmar, sen ska jag umgås med min sambo och vår son, sen ska jag förmodligen göra lite hushållssysslor också, då finns det ingen tid över.
Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med min son, så helgerna är numera vigda till att åtminstone göra en aktivitet som han gillar! Lekland, simhall, busa, gosa, gå på asfalt, lekpark m.m.
Jag har ständigt dåligt samvete för att jag och min sambo aldrig har kvalitetstid med varann, så att åka till New york, barnfria, om några veckor kommer göra susen och hem kommer vi alldeles nykära igen!
Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner städa så nogrannt som jag vill. (är lite pedantisk) så nu har jag gjort slag i saken. Min städhjälp börjar på torsdag! Jippie!!!!
Jag har ständigt dåligt samvete för dom där 3-4 extra kilona som är kvar sen min graviditet, så från och med i måndags så kör jag LCHF igen, stenhårt!
Jag har ständigt dåligt samvete för jag jobbar för mycket/ för lite. För mycket om man frågar vänner/familj och för lite eftersom jag ändå inte hinner allt jag vill göra.
Så, nu när jag biktat mig borde det dåliga samvetet för att jag har dåligt samvete åtminstone vara borta!
Höjden av snurrighet
Alltså jag har alltid varit en person med stenkoll på allt och inte det minsta snurrig. Frågar man tjejerna på jobbet tycker dom nog att jag är helsnurrig, men det är mycket att hålla koll på och jag lär mig fortfarande massor. Kanske en blandning av stress och många bitar i det vardagliga livet som inte riktigt funkar just nu!
Men det jag gjorde idag slår nog höjden av snurrighet, dock var det inte på jobbet, som tur är. Hahaha.
Jag sms:ar min städhjälp och frågar när hon kommer på torsdag eftersom jag glömt att jag är ledig och helst håller mig undan när städhjälpen är här, annars börjar jag väl hjälpa till. Jag har inte hennes nummer inlagt i mobilen men skriver " När tänkte du städa på torsdag, ungefär, så håller jag och sid oss borta då"
Efter några minuter får jag ett sms från ett nummer som inte är inlagt i min mobil där det står: Runt ett halv två kommer jag.
Varpå jag inte fattar någonting, så jag sms:ar det okända numret och frågar: VEM kommer?
Alltså hon måste tro jag är så störd! Att jag glömt att jag frågat när hon kommer redan efter 3 minuter!!!
Tack för tipset, men....
Det är också lite därför vi valt att strula och fixa så han bara ska gå 3 timmar/ dag denna vecka. Blir det inte bra efter detta, så har vi gjort som DOM velat, då kanske rektorn och personalen är lite medgörliga och fixar en annan plats till oss. Det är vad jag hoppas på iallafall!!!
Dagismöte
Sen sa dagisfröken vad hon upplever, visade ett kompendium dom skrivit ihop om Sid, hur dom upplever honom, förbättringar, problem och deras lösning av problemen, det var att låta Sid gå endast 3 timmar om dagen i 2 veckor. För att bara låta honom ha roligt när han är på dagis.
Jag tror inte det är lösningen, men vi har fixat och trixat för att lösa detta under kommande veckor med hjälp av nya arbetstider och farmor och mormor. Enbart för att om det inte är bättre efter dessa veckor så ska vi kunna begära lite mer. Då har vi gjort det vi har blivit ombedda.
Jag vet inte vad lösningen kan vara, ett annat dagis, dagmamma eller mer fokus på vår bortskämda lilla Sid?
Och nu tänker alla: "Men gud, sådär har jättemånga det vid lämning"
Men problemet är inte bara lämning utan även under dagen. Sid verkar inte finna ro, han trivs helt enkelt inte där, eller har hittat någon trygghet eller någon fröken att ty sig till.
Slutligen visade fröken några filmklipp på Sid, där han tydligen skulle vara glad och på bra humör. Det var då jag började lipa. För den killen på filmen såg verkligen inte glad ut, jag känner inte igen den kuvade lilla kille som toksög på en napp och verkade ängslig.
När Sid är glad, skrattar han sitt tillgjorda skratt, klappar händer och tjoar för fullt. Pratar konstant, dansar och går omkring. Han har inte tagit napp förutom vid läggdags ända sedan han var liten, men på dagis är den i munnen hela dagen.
Tänk om jag kunde vinna några miljoner, (eller ganska många) då skulle Sid slippa dagis och så skulle mormor få lön för att vara hemma med honom och slippa jobba och stressa ihjäl sig mer.
Och slutligen så har jag upptäckt att Sid är illröd och sårig i rumpan när han kommer från dagis - och det har han aldrig någonsin varit innan (jag vet att vissa barn blir lite röda i stjärten annars) så jag lämnade en tub Zinksalva för ett tag sen, men det verkar inte som dom använder den och jag vet inte vad jag ska göra för jag känner mig som den mest överbeskyddande morsan i världen och det är jag verkligen inte. Jag vill min sons bästa men känner inte att jag kan komma och ifrågasätta detta också.
Så en dag när jag hämtade honom hade han bajs i blöjan och då bad dom mig byta på honom själv för dom var upptagna, så jag gick in till skötbordet och hittade en Bliw pumptvål med blåbärsdoft och toalettpapper. That´s it!
Alltså jag vet inte hur andra gör men hos oss har vi Natusan barntvål och tvättlappar. (Våtservetter om vi är iväg.) Men toalettpapper och vuxentvål!!!!!
Vad ska jag göra? Ska jag vara den där "pain-in-the-ass-mamman" som säger till eller ska jag bara köpa lite tvättlappar och be dom tvätta min son med dom?
Att ha ont i rumpan är nämligen ingen hit, fråga mig!!!! (Men peppar, peppar... dom senaste dagarna har det varit mycket bättre, med min rumpa alltså!!!)
Inte ens 1 miljon kameler
Detta är det finaste vi har, inte ens 1 miljon kameler skulle jag byta bort honom för. Trots att han kommit in någon ny utveckligsfas som innebär att allt ska utforskas och klättras på och får man inte som man vill så skriker man. (Det är nästan lite roligt när han gör det, man vill gärna skratta åt honom, men då uppmuntrar man det bara va?)
I går när jag hämtade honom från dagis, var jag febrig och snurrig i skallen och medan jag låste upp ytterdörren hann han springa till trappan och givetvis trilla dom två trappstegen ner. Jag trodde han dog, först föll han bakåt och så rullade han runt och landade på ansiktet.
!!!
Det resulterade i en liten liten skråma vid ögat som ni ser på bilden, ett litet skrik på nån minut och så var allt över. Dock inte hjärtklappningen som jag hade resten av dagen. Han ska ha hjälm tills han är 20, minst.
Det här klättrandet på allt innebär att Sid plötsligt skulle platsa i Jackass. Han klättrar upp och åker baklänges från ruschkanan han har här hemma, klättrar upp på soffbord och tv-bänk utan att se sig för när han tar det sista klivet. Den lilla killen som var så försiktig och rädd för att ramla har helt plötsligt blivit lite galen!
Jag spyr lite galla!
Varenda gång man kört ett hårt pass i livet, med mycket jobb, stress och press och så unnar sig lite ledigt så kommer det som ett brev på posten. Iallafall för mig.
Då är det som att kroppen slappnar av och så drar man på sig den ena bacillen efter den andra. Nu är jag sjuk. Rivig i halsen, huvudvärk, snorig och febrig.
Min lilla kille är på dagis och jag har legat och sovit några timmar, jag vet inte ens om man får göra så?
Dessutom säger samvetet att jag borde hämta hem honom, eftersom han hatar dagis, men å´andra sidan är jag helt matt och han kommer aldrig vänja sig om jag ska vara så överbeskyddande. Visst?
Jag har verkligen jobbat stenhårt under mycket press den senaste tiden, inte bara på jobbet (196 timmar i januari), jag lider nämligen av "duktig flicka-syndromet" också, jag har alltid ett perfekt städat hem, inga tvättberg och lagad mat på bordet varje dag. Jag håller på med det ena projektet efter det andra och nu när jag slappnar av känns det som om jag är har blivit överkörd av en ångvält faktiskt.
Jag är inte bara sjuk, jag är slutkörd. Det är så lätt att bara köra på. Jobb, familj och allt annat bara pågår. Tills det tar stopp. Det går att hålla på med allt ett tag, sedan måste man skala av och bara göra det absolut viktigaste. I mitt fall är det familjen, därefter jobbet. Det sociala kopplar jag bort ett tag. För att inte säga vad jag gör med städning. Jag skiter i det och anlitar städerska. Det borde alla vettiga, småstressade småbarnsfamiljer göra. Ägna sig åt varann och låta någon annan göra dirty jobbet!
Och sen när jag är på benen igen så borde jag och min älskade unna oss en stund för oss själva, det har varit alldeles för lite av den varan, vi har nästan glömt bort varann helt, i jobba-äta-försöka sova-tillvaron vi lever i just nu!
Förlåt, jag vara bara tvungen att skriva av mig. Det är tungt idag! Jag hatar att vara sjuk!
