Jag håller på med en egen studie om statistik som mina vänner tycker är störd!
Nu såhär, snart med facit i hand så får vi väl se hur störd jag är!!!

Förra gången jag var gravid var det några till i min närhet och folk jag visste om som också var gravida.
Statistiken säger att någon måste få det svårt, en jobbig graviditet eller förlossning osv.
Alla gick och födde relativt smidigt och då gjorde ju det att oddsen bara ökade för att nåt skulle gå snett för min del!
And so it did!
Friskt barn, ja. Men en sjuhelsikes väntan och efter igångsättning och 38 timmars smärta födde jag Sid!
Många bra förlossningar och så till slut en dålig!

Nu var vi där igen.
En efter en har dom fött sina barn, mina bekanta och bekantas bekanta, dagar innan beräknat datum till och med och på allt från en kvart till några timmar! Smidiga enkla och snabba förlossningar!
Jag sa det redan innan, JAG KOMMER INTE FÅ DET LÄTT, det bara visste min pessimistiska (realistiska) sida.
Och nu har alla fått det enkelt!
Folk som skulle ha barn långt efter mig har till och med redan fått sitt barn, via en smidig utväg!

Så då var vi där, statistiskt sett kan inte alla förslossningar vara enkla och snabba och komma när dom är tänkta!
Jag fick den här också!

Jäkla skitstatistik!

Men vet ni, statistiken säger att nån av oss inte kommer leva resten av sitt liv med sin partner och den nitlotten tänker jag iallafall inte plocka! Nu får det vara nog på minuskontot för min del.

Roy behåller jag, även om han inte är lika perfekt som mig, så står jag ut! :)
Älskar dig pappi-Roy!

Jag är inte speciellt lätt att leva med just nu! Eftersom jag knappt har ork att leva!

Såhär på morgonkvisten har jag redan hunnit amma en liten tjej, en liten docka!

Sids docka som han fått för att förstå det här med bebis! Han
Är väldigt (för det mesta) omhändertagande och bäddar ner henne, frågar om sovit gott och går omkring och bär "försiktigt" på sin lillasyster!

I morse var hon hungrig så då skulle hon ha "saft och bulle" från min vänstra bröst! (det högra är det mjölk i)
Efter några sekunder var det klart då sa Sid tack för maten!

Nu är han i affären och köper klubba till sin syster!

Men leken går överstyr ibland, som när han kastar henne med huvudet före ner i golvet och ska därefter trösta henne och blåsa henne på huvudet! Så håller han på så, kasta-trösta!

Svårt att hålla sig för skratt men man blir ju lite orolig över hur det här ska gå?!



Mätt och belåten lillasyster!

I morgon fyller svärfar år, han vill ha ett barnbarn på sin födelsedag, ska det vara så jäkla svårt kan man ju undra??!

I morse ringde jag min BM och grät ut!
Berättade hur jag känner för igångsättning och hur lite energi jag har kvar!
Fick en tid 40 min senare för en hinnsvepning!

Sid och jag stod i pyjamas, så det blev en minst sagt stressig start på morgonen! Lämnade lillfis hos mamma på hennes jobb och han tyckte det var spännande och skötte sig fint!

Jag var öppet knappt 2cm, tappen var mjuk men inte utplånad.
Hon svepte hinnorna rejält och kunde känna bebisens huvud!

Slemproppen gick i helgen!

Men ja, med facit i hand så känns det mer som med Sid!
Blev svept 3 ggr, slemproppen gick men det kom aldrig någon bebis! Och som flerföderska kan man tydligen vara öppen lång tid innan en förlossning ens är på gång!
Suck!!!!

Nästa träff med BM på torsdag, då ska vi diskutera hur vi går vidare, hon förstod mig fullt angående igångsättning eftersom jag haft min 38 timmars förlossning! Hon trodde dock att jag kommer komma igång av mig
Själv!
Det tror inte jag!

Har känt lite molande och värkar i eftermiddag men har haft mer smärta innan utan hinnsvepning!

Blä!

Och om jag inte svarar i telefon längre är det bara för jag blir osocial av detta! Vill dra nåt gammalt över mig och bara ligga där tills det är dags!
Bara så ni vet!!!


V 40 + 6 med 14 kg plus på vågen!

En sån fin uteplats kräver ju sina utemöbler! Jag shoppar istället för att föda barn, pappi-Roy önskar nog det senare alternativet! Men schnyggt blev det!

Nu ska jag gotta mig i solen!

Det känns som om jag är med i någon slags tävling där jag nu kommit sist, så jävla jävla sist!
Jag VET att graviditeter inte går att tävla i, men vi var 5 som skulle ha, alla de andra fyra har babylycka och njuter av livet medan jag ser allt i svart och vill hänga mig i en snara i den stora björken på trädgården!

Så kom jag på en lösning, min kusins tjej ska ha sitt första barn, idag faktiskt och då kan jag ju tävla lite med henne, kanske jag kan vinna pyttelite?
Vad tror ni händer?
Slemproppen går, hon får värkar och har nu fått en dotter!

Min lott i livet, va?

Inte nog med att jag lider av kraftiga värkar som får mig att tappa andan var och varannan kväll!
Nu har vi äntligen fattat vad som drabbat vår son den sista tiden!
NATTSKRÄCK!
Läs mer om det här:
http://www.babyvarlden.se/Bebis/Somn/Nattskrack-och-mardrommar/

Först trodde vi det var mardrömmar men efter inatt då Roy var nära att ringa efter ambulans, psykolog eller en exorsist-utdrivare var jag tvungen att googla!
All info om nattskräck stämmer precis in på Sid!

Han vaknar nån/några timmar efter han somnat och beter sig som om
Djävulen intagit hans kropp!

Du får inte kontakt med honom, han skriker, skakar, är rädd, skärrad och man får absolut inte röra vid honom!
Hans hjärta slår stenhårt och han är oerhört läskig att vara nära!

Inatt hade vi tre ganska långa anfall och det gick faktiskt bättre då vi helt lät honom vara vid det sista, då vi läst på om nattskräck!

Det overkliga är att han tittar på oss, pratar med oss fast är helt galen, han är liksom i trans!
Vid halv ett somnade han utmattad i våran säng och idag kommer han inte minnas vad han gjort!

Finns det möjligen någon som varit med om detta fenomen?
Känns sjukt att det ska drabbas oss just nu!!!



På dagen, söt och oskuldsfull, men på natten tar djävulen över hans kropp!

3 dagar över tiden!
Känner mig som
En flodhäst, hittar inga kläder som passar men ser ju nu på bilden att jag inte alls är så flodhästig!

Idag var vi på stan, på H&M närmare bestämt! Har en bestämd ung man som inte längre låter sig kläs på i vad som helst! Nu fick han syn på denna hajtröja och skulle ha den! Byta om på studs!

Kul, för det är ju precis den här typen av kläder jag älskar!
INTE!!!

Välkomnar denna dagen med en härlig frukost i ensamhet, sol i mitt kök och nyduschat hår!

Ska möta upp mamma och min älskade fis på stan om en stund!

Kanske en premiärgrill på gårdsvägen ikväll!

Stanna du därinne, din lille skitunge, så missar du allt mysigt!!!

Om jag gnäller, eller bråkar med Roy så är det bara vid de tillfällen då min sömnbank är på minus!

Min underbara mamma tog Sid igår kväll, jag somnade 20:30 har sovit som ett ovaggat barn med endast en kissepaus, inga värkar och fått vakna av mig själv nästan tolv timmar senare!

Nu kan jag flytta berg igen och har fått tillbaka lite krafter! Känner mig inte alls lika skör! Lite orolig men inte skör!
Försökte beskriva känslan för Roy igår, det kanske finns män som läser här....

Tänk er att ni ska göra något ni verkligen ogillar, något som gör ont, är obehagligt och läskigt!
Men du vet inte när!!!!
Tänk dig känslan att du ska gå hemma och veta att snart är det dags, men ingen kan säga om det är om 5 timmar eller 5 dagar!
Ganska påfrestande för psyket va?
Att bara vänta på nåt hemskt! ( och nåt bra efter givetvis!)

Igår fick mina fötter spa-pedikyr på dermaschool, billiga priser men duktiga elever som tog hand om våra fossingar på bästa sätt!




Inte så svullna som vid min förra graviditet!!! Men givetvis ska ju lillan få se nåt snyggt när hon slinker ur det heligaste!

Vad händer med psyket egentligen?
Jag är helt nerbruten 2 dagar efter BF och då visste jag ändå att jag skulle gå över igen. Jag hoppades inte, men jag trodde jag skulle!

Och ändå är jag skör som en spindeltråd och gråter mig till sömns, snyftar när jag vaknar på natten och så några skvättar till på dagen!
Om jag inte hade haft ont hade jag njutit av vackert väder och ledighet med Sid! Men min kropp orkar inte!

Läser för mycket info på nätet, där folk gått över ännu längre andra gången!
Det är liksom inte möjligt för mig eftersom jag blev igångsatt sist!
Och en sak är jävligt säker, det är ingen som ska sätta igång mig! Jag tänker be om planerat snitt istället! Tänker inte ha 36 timmars smärta med konstgjorda värkar utan pauser igen!

Det är nog det som spökar mest just nu, att jag vet att hon inte kommer komma självmant och att jag ska gå igenom samma sak som sist!
Jag vägrar!!!

Jag tänker mig lite gnäll såhär på morgonkvisten! Det är min blogg, så jag får det!
Haft en ganska hemsk natt! Med värkar och extremt tryck! Känt bebisens huvud "borra" sig ner och inte sovit mycket!

04:40 bestämmer sen Sid sig för art det är morgon! Drömmer mardröm och kan inte somna om!

Så jag tycker jävligt synd om mig själv, gråter en skvätt, Sid hämtar papper och torkar tårarna och då tar jag mig i kragen!
Godmorgon torsdag!
Det blir en låååång dag!

Det finns en anledning till att jag brådskar ut mina bebisar och inte vill
Vänta! Den anledningen heter pinvärkar, förvärkar, sammandragningar !
Kalla det vad ni vill men när folk säger att deras förlossning startade med molande mensvärk, så vet jag precis!
Det har jag haft från och till i två veckor nu!
Inatt mellan 04-06.00 bland annat!

När folk säger att förlossningen startade med tryck nedåt och ett jäkla spring på toan, så vet jag precis för de senaste två veckorna har jag haft det så! De senaste 4 dagarna mer än nånsin!

Precis såhär var det med Sid! Ont av bara helvete och så får man inget för det, för helt plötsligt försvinner det!
I morse sa jag till Roy, nu tror jag kanske något är på gång....
Men nä, runt 06.00 har jag somnat av utmattning!

Det är därför jag tycker det är orättvist att vissa inte känner nåt och sen åker dom in på natten och föder barn.
Medan jag lider, lider och lider och inga barn kommer!
Blir förmodligen igångsatt denna gången också, min kropp är väl bara bra på att bli med barn, inte att föda dom!

Hade ju varit trevligt att njuta de sista dagarna med Sid, men jag har för ont för det! Idag kommer hans farfar hit och roar honom lite!

På dagis har dom tofs och hårspänne på den här! Inte jätteuppskattat av pappan, som säger att han hämtar en tjej på dagis varje dag!

Så jag antar att det är dags att ta till saxen snart, inte så länge jag har massa hormoner i kroppen för jag kommer förmodligen gråta floder!
Älskar hans hår!

Men vad ska han ha för frilla liksom?
Han är inte en vanlig liten pojk med pottfrilla!

Hockeyfrilla?
Mohikan?
Helt snaggad?

Någon undrade när det var beräknat!
Om det nu har undgått någon så är det lilla pyret beräknat till IDAG!

Japp, så då vet ni vad jag sysslar med idag!
Hoppar studsmatta, springer i trappor, knullar, dricker skumpa, halsar ricinolja, äter ananas och ..... Har jag glömt nåt igångsättande??!

Varför är det så att man blir så jäkla svag, sårbar, utmattad och lipig när det börjar närma sig BF?

Har nog inte lipat såhär mycket på hela graviditeten som jag gjort de senaste dagarna!

Är det någon hormontopp som
Ställer till det? Nån som känner igen sig?

För jag vill helst bara dra täcket över huvudet och gråta tills allt det här är över!
Och om jag ska ruva denna som jag ruvade Sid så kan jag ju bli liggandes och lipa ett tag!!!

När kommer hon? Nån som vill gissa?
Jag säger påskafton!

Pratade med min vän Helena i morse som försökte peppa och vända negativa tankar till positiva!
Fick höra att jag måste bli mer positiv!
Och sen har jag tänkt på det där....
Är jag en väldigt negativ människa?
Eller är jag bara realist?
Upplevs jag som pessimistisk jävel?

Caroline har fått bebis igår kväll! Vi skulle ha samtidigt! Och här ligger jag och är tjock ännu! Och när jag facebookar om det orättvisa i att en förstföderska får innan mig så får jag kommentaren,"ja, men skönt för henne som slapp gå över"
Jajaja, men JAG då?



Så tänker jag på sådana ultrapositiva människor som alltid ser något positivt med allt som sker och undrar om jag vill vara sån?
Kommer jag uppskatta det positiva i livet om jag aldrig ser saker negativt?

Jag vet ju att det alltid kommer regn efter solsken ( det har mamma Runcrantz lärt mig) och jag vet att allt gott har nåt ont med sig och jag tror inte gott om alla människor, jag tror att vissa vill mig ont, och tänk så glad jag blir OM det inte är så!!!

Njäe, jag fortsätter nog vara mitt vanliga jag, lite negativ, lite realist och alltid på
Min vakt! För tänk så glad jag blir när det verkligen sker något positivt!

Shit!
Känner mig stirrig, nervös och orolig för det som komma skall!

Tecken på att det är på gång ( jag vet ju inte, hade en tid klockan åtta på morgonen för igångsättning sist och 36 timmar senare var Sid ute) så jag känner mig som en förstföderska, googlar tecken och hoppas innerligt att snart, snart är hon här!

Men vi har ett litet problem, jag vill nämligen inte föda, jag har ångrat mig!
Jag vill inte ha kejsarsnitt, inte ha henne kvar i magen och framförallt inte trycka ut henne!
Hur kunde jag vara så jävla dum så jag glömde den där smärtan?
Mitt i allt det roliga med att tillverka barn måste jag blivit helt korkad!
För jag vill verkligen inte!

Det är väldigt påtagligt nu, och jag vill inte!!!!

Hur vet man att det är på gång? Ge mig era första tecken!!!

Efter att ha bönat och bett om hjälp med Sids matvägran fick jag äntligen hjälp hos familjecentrum i smedby som är det ställe vi tillhör efter flytten! En urgullig tjej som jobbar där och som
Även kommer vara vår sköterska med lillan!

Hon gav oss inga direkta råd, för hon förstod att vi testat ALLT!
Men rent generellt tycker hon att barn ska sitta vid köksbordet med resten av familjen. Och äta den maten som
Serveras!
Det låter klokt i mina öron, OM man har ett barn som äter det mesta!

Men när man har ett barn som
Äter plättar och korv (ibland) och oftast i sitt eget rum!
Om jag ska följa hennes ord får jag ju ett ännu större problem, då kommer han ju inte äta alls!!!!

Vi ska få träffa en dietist och eventuellt en barnpsykolog om problemen kvarstår! Eftersom vi kommer ses ganska ofta framöver ska vi diskutera Sid när vi ändå ses!

Det absolut huvudsakliga är att han på nåt sätt ändå lyckas få energi och går upp i vikt!

Han väger 13700 gram och är 92 lång!
Över normalkurvan till och med och beräknas bli en lång kille!

Igår kväll fick vi göra ett besök på kalmarjouren och där visade det sig att Sid hade dubbelsidig öroninflammation där det spruckit i ena örat!
Nu får vi nog be om rör snart! (hur har det gått för Eddies öron, sen ni satte in, Cissi?)

Förutom feber så sa han ett par gånger att det gjorde ont i öronen, inte mer än så, han har nog rätt hög smärttröskel!

Nu får vi se till att bli friska tills vår lilla behagar komma till världen!




I den här familjen får man sitta på köksbänken och äta, bara man äter!!!!

Ett obevakat ögonblick, en sjuk och rastlös liten kille!
Ett nystädat kök fick städas igen!
Sid kommer och berättar att det är jättemycket kaffe på golvet!
Det är även jättemycket kaffepulver på hela Sid!
Jag kunde inte annat än skratta!
Min egen lilla Emil i lönneberga! En kille som ställer till trubbel lite då och då!
Så vad tänkte vi när vi valde att skaffa en nummer två???
Att vi behöver lite kaos i våra liv, förmodligen!

Så välkommen till oss, kaos!
Kom nu!!!

Tack för alla råd, tips och erfarenheter ni delade med er av!

Det tristaste av allt är att han sätter sig emot även dagis nu, han vill inte åka dit, han vill vara hemma!
Han har slutat äta eller så låtsas han att han ätit, kastar maten under bordet på dagis och säger att han är mätt!
Vi hade nog med matproblem redan innan!!!

Idag ska jag iallafall till BVC med den lille matvägraren! Vi ska se om det är nödvändigt att blanda in en dietist eller om vissa barn bara inte behöver någon mat alls!
(får jag ett till barn som inte äter, är det inte långt till ölandsbron!)

Igår kväll kröp Sid upp i soffan och var kokhet, somnade sekunden senare och då visste jag vilken rolig natt jag skulle få!
Så igår kväll la jag mig vid halv åtta, somnade som en stock och kände inte alls att det var jobbigt när han vaknade första gången vid halv tolv tiden!

Han har sovit med mig och jag har gett Ipren, tvingat i vatten, tröstat och gosat mig igenom natten med ett element!

Vaknade vid sex och har hunnit plöja igenom huset med helgstädning, bakat morotskaka och cykla till affären och köpa saft till Sid!
Den cykelturen borde satt igång min förlossning!
Utan växlar, med sid i barnsadel och i motvind så sjönk jag ihop i en hög när vi väl var hemma! Nu sitter vi i solen på altanen och fikar!
Lite bulle och saft funkar alltid när vår lilla kille är sjuk!

Denna veckan var vigd åt mig!
Jag skulle få landa, Sid får vara heltid på dagis!
Men vad händer då?
Jo ungen envisas med att vakna 4-5 ggr per natt och kommer in till oss och ska till varje pris sova i vår säng! Så jag har fått springa in med honom, lugna honom, natta om honom!
Till slut visste jag inte vilken säng som var min!


Vi har sedan länge bestämt att i vår säng sover man när man är sjuk! Annars är det just, VÅR säng!
Jag kan inte rucka på den regeln nu så nära bebis, vi kan inte ligga alla fyra och trängas i sängen när jag ska amma om nätterna och jag tror inte Sid kommer sova särskilt bra!

Men så tycker jag samtidigt synd om
Honom, ska mamma, pappa och bebis dela sovrum och han ligga själv???

Så nu undrar jag om det är fler som stött på motstånd när syskon kommer, hur gör man? Ska hans säng flytta in i vårt sovrum????

Hjälp!!!!

Och jag önskar mig en frisk familj och fred på jorden!
Men om nån ändå vill köpa något så önskar jag mig parfym!

Escadas rockin' rio
DKNY rosa äpplet (inte röda) be delicious fresh blossom
Clean gärna presentsetet

Vita Converse i tyg strl 37,5
neulash ögonfransserum (parelle) eller presentkort!

För de som vill ge en present till lillan när hon föds så tänkte jag tipsa om saker vi inte har!

Kläder har vi i både 56 och 62 så köp hellre större i såfall! Jag är ganska petig med kläder, men det vet ni nog? :)

Annars skulle presentkort på babyproffsen sitta fint!
Vi behöver babyvakt, vyssanlull fötter, amningskudde, ståbräda till vagn!

body cream (grön flaska) från estelle & thild

Presentkort på h&m, kappahl och Åhléns är också mycket välkommet!