Mammakläder?
Jag har inte köpt ett enda mammaplagg än så länge. Mammaplaggen som jag har tittat på har varit formade så att dom ska få dig att se större ut än vad du är. Jag köper hellre tajta fodral och framhäver min mage. Har gått upp en storlek eller två ibland istället. Fick tillexempel beröm för mina jeans som jag hade igår, vanliga tajta jeans med lite stretch i, men några storlekar större än vanligt. Dom är ändå så pass låga att dom är sköna trots att dom är helt knäppta.
Efter Yoga-passet igår började mammorna diskutera huruvida de ska köpa mamma-jackor. Vi som går på yogan ska ha barn från slutet av november till februari. Jag sa att jag verkligen inte tänker lägga pengar på en mammajacka. (Jag går för övrigt i min skinnjacka strl 34 än. Kan visserligen inte knäppa den men har stora bylsiga halsdukar eller koftor under.) Har dessutom en ganska lång vinterjacka där min mage fortfarande får plats. Mammorna berättade om sina "fynd" en mammajacka för 1300 kr.
Men tänk om det knappt hinner bli vinter innan ni föder, då har ni en mammajacka för mycket, tyckte jag.
Då kommer en mamma med den smarta idéen att man kan spara den till sin nästa graviditet!
Ja, jippie. Jag kommer verkligen vara sugen på att plocka fram de kläder jag köpt i större storlekar när jag ska ha mitt nästa barn om kanske 5 år. Verkligen jättesugen. Dom kommer säkert vara hippa då!
Vilka moderna mammor!
Gina Tricot och H&M har bra priser och om jag köper på mig lite plagg i större storlekar nu, så har jag vänner som säkert plockar på sig av dom kläderna efter jag fött. För som sagt, det är inga mammaplagg!
Dop vs Namngivningskalas?
(Tokig präst, och det ser faktiskt ut som en tokig Alv på den här bilden...)
Igår döptes lilla Alven. Världens längsta dop. Roy och jag är Anna, Alva Emilias Gudföräldrar. Så nu har jag två. ett gudbarn och en gudhund.
På väg hem satt Roy och jag och funderade på om man verkligen ska ha dop eller om det räcker med ett namngivningskalas, för det är ju ändå presenterna man vill åt!!!
Varken Roy eller jag är särskilt troende, det ska isåfall vara för våra föräldrars skull vi gör det, dopet alltså. Vi har inte pratat klart om det än. Men jag är ju sån, jag vill gärna ha det lite annorlunda, lite speciellt och eftersom vi är sist i min syskonskara med att få barn så hinner jag komma på nya idéer om hur jag vill ha det, för det är ju lite tråkigt om det blir likadant eftersom det är 3 kusiner samma år. Det blir lite lätt tjatigt.
Sen det här med att bjuda kompisar på dopet, är det elakt? Dop är ju egentligen ganska trist och om man får en inbjudan känner man sig kanske tvungen att komma? Jag har ju många nära vänner som jag isåfall vill ska närvara, men mina syskon har bara bjudit familjen och nån enstaka släkting (Dom är lite snåla så... Hahahaha, Detta var ett skämt!).
Jag gillar ju att slå på stort, så ett stort kalas ska det vara!
Ja, det är ju länge kvar tills dess och jag har världens finaste dopklänning som både Roy och hans pappa döpts i, för man har väl inte dopklänning på ett namngivningskalas? Hur går ett sånt till förresten?
"Hej, det här är vårt barn, som ska heta si och så, kom nu så äter vi"
Eller?
Lyckligt lottad som kan få barn, javisst!
Carina Berg uttryckte sig om att vara gravid som att få smaka på ålderdomen.
"Man är trött, ont överallt och med tusen olika krämpor"
Jag kunde inte sagt det bättre själv. jag är ju inte överförtjust i att vara gravid, gnäller ganska mycket på min blogg men biter ihop i det dagliga livet.
Frågar någon hur det är så svarar jag; "Jotack bra", precis som man ska.
Folk frågar ju för att man ska, inte för att man orkar lyssna på hela registret av krämpor.
Tyckte dock att det börjar bli dags att sammanställa en liten lista vad lilla skrutt orsakat mig hitills:
Illamående (Gick över ganska fort men i Egypten mådde jag konstant illa och när vi kom hem och Roy åt lökringar från Burger King i bilen, fick jag spy ut genom bildörren.)
Magsmärtor/Sammandragningar (Kom väldigt tidigt och orsakade myckt oro och många läkarbesök)
Förstoppning (När man får åka till akuten för lavemang, då är det illa. Men jag säger en sak, ALDRIG MER LAVEMANG! Fy fan. Skiter hellre ner mig under förlossningen.)
Halsbränna (Mintsmakande Rennie var helt okej i början, men nu kräks jag bara av att tänka på dom äckliga tuggtabletterna som lägger sig som en hinna i munnen, Usch)
Sura uppstötningar (Ville inte gå och lägga mig, för då kom det, rapandet och smaken i munnen. Fick Gaviscon mot detta och det var nästan värre än uppstötningarna i sig)
Magkatarr (Den är ju kvar, kommer och går. Måste tänka på vad jag äter hela tiden. Saknar mitt kaffe litegrann!)
Foglossning (Jag kan ju säga så mycket som att jag hellre cyklar än går och när klackarna varit på, på t.e.x dop och kalas så kan jag inte sova på något sätt för det gör så ont!)
Åderbrock i underlivet (Låter än så länge värre än vad det är, har ett svullet blodkärl som varken gör ont eller känns, men är mörkblått. Det får gärna stanna vid det, när jag läser andra skräckhistorier så är jag lyckligt lottad på den fronten än så länge!)
Hemorojjder (Roy och jag är oense om detta, han säger att det bara är svullet som allt annat i dom nedre regionerna men jag tror på hemorojjder och har köpt analsalva. Har varken ont eller kli av detta och ska be dom titta på det nästa gång jag träffar läkaren. Så än så länge är det nog bara mycket snack och lite verkstad från min sida...)
Sen dom här småkrämporna med sömnlöshet, dåliga dåliga blodvärden, flytningar och annat. Dom kan jag leva med.
Brunett!
Jag vågade!!! Jag gick All-in kan man säga. Inga mörka slingor eller något annat fegt. Jag är numera brunett. inte helt ovant eftersom det är mitt rätta element, dock känns det konstigt. Vem är de jag ser i spegeln. har inte varit mörk på typ 6-7 år.
Viktnojig?
Alltså jag är inte rädd för att att gå upp i vikt nu, jag är bara rädd att jag inte går ner dom sen.
Så det är klart man omedvetet tänker på sin vikt.
Det är så mycket annat som ändå händer med kroppen när du blir gravid som folk inte talar om (inte ens Mellas vänner som njuter så av sin graviditet har nog berättat om sådana saker.)
Då pratar vi hemorojder.
Då pratar vi åderbråck i underlivet.
Vi pratar mer om det en annan gång.
Så jag menar, att man ska få tillbaka sin lilla kropp är väl inte för mycket begärt?
Ingen bantning här, inte!
Inte ens när följande scen utspelade sig igår blev jag arg.
Fia: Jag är hungrig (Typ exakt 4 timmar efter middagen)
Roy: Har du vägt dig på länge?
Fia: Näe, kanske för två veckor sen, hurså?
Roy: Hahahahahaa, kan du inte väga dig nu?
Fia: Näe, inte på kvällen, jag väger mig alltid på morgonen
Roy: Men dra av 1 kg då.
Fia: Men jag har ju kläder på mig.
Roy: Dra av 2 kg då.
Fia: Varför vill du jag ska väga mig?
Roy: För jag tror du har gått upp jättemycket nu!
Fia: Vadå, tycker du jag är fet eller?
Roy: Näe, men gå och väg dig.
Jag går till ett annat rum, ställer mig på vågen.
Roy: Hahahahahahaa Hur mycket, 70 kg???? Eller Mer?
Fia: Är du dum i huvudet eller? 66. På kvällen, med kläder på. Sådetså.
Så ja, vi kan konstatera att det nu är 9 kg plus.
Tror min önskan om max 12 kg skiter sig ganska rejält....
I vilket fall som helst så blev jag inte arg på mitt cp-mongo som verkar göra allt för att provocera fram min galna gravid-homon-sida. Jag tror jag fattat att han bara vill testa mig.
Tror det är både yogan och mindfulnessen som jag numera sysslar med som gör mig så lugn och rofylld.
Prova sätt dig på mig nu, om du kan!
Hur man vet att röven blivit stor
Och ont gör det! Ser ut som någon nafsat bort en munsbit!
Kniiiip!
Inte nog med det, ska bli fasen så kul att höra om den yogan du måste gå på för att tajta till allting efteråt!!!
Men gumman, det vet du väl, det är Susanne Lanefeldt som håller i dom träningspassen!
Älskling har du lust att töja mig ikväll så det svider?
Från och med v 34 ska man börja med 10 minuters massage i mellangården. Roy ser fram emot detta, för jag har lovat att han ska få massera mig. Han tjatar och frågar om det är dags snart!!!
Yoga-läraren berättade lite mer utförligt om hur hon tycker man ska göra för att mjuka upp de nedre regionerna så man slipper sprickbildning.
"Du ska inte bara smörja mellangården utan även slidöppningen, du kan be din partner stoppa in två fingrar och sedan spreta på dom så mycket att du får en svidande eller brännande känsla i underlivet. Upprepa detta sedan varje dag, så töjer du slidan"
Jamen, Jippie, det låter väl mysigt. (Jag kan ha missat att det är porr-yoga jag går på!)
Älskling har du lust att töja mig ikväll så det svider?
Om hängpattar...
Igår låg jag på soffan och var uttråkad, han gick förbi och jag vrål-stirrade på honom med onda ögat.
Han stannade upp, tittade på mig, såg lite fundersam ut, frågade vad det var och såg ännu mer fundersam ut. Då började jag skratta, utan att svara honom. Då säger han:
"Lägg av, du är ju som mig, den här världen har inte rum nog för två sådana idioter, du måste vara som dig själv."
En stund senare säger jag:
"Älskling, jag har kommit på ett annat fint namn på vårt barn, Leif!"
"Nähä, det har jag också tänkt på, vad roligt, ja Leif kan han heta så kallar vi honom Leifi"
När jag frågade honom om han tror jag kommer få hängpattar så svarar han:
"Då kan du köpa massa brun-utan-sol och sen göra rastaflätor så kommer du se ut som en neger!
Tror ni att det är lätt att någonsin ha en normal diskussion med honom?
Gravidbulimi?!
Det där med gravid-cravings har jag skrattat lite åt. Trodde det var ett galet påhitt att dom gravida som ville "unna" sig saker och frossa lite extra under sin graviditet. Som Linda Rosing kanske, hon har gått upp 23 kg och ska barn dagen innan mig. MY GOD, 23 kg!!
Men nu har även jag börjat hetsäta som en bulimiker. Jag missar dock den sista delen av att vara bulimiker. Jag spyr inte. Jag mår inte heller illa av mitt frosseri. Det är som jag aldrig blir nöjd.
Det är dock lite olika saker som jag snöat in på.
För tre veckor sen var det ananas på burk.
Förra veckan vindruvor.
So far so good.
Denna veckan vet jag inte hur många Marabou daimchoklad (den stora kakan) som åkt ner utan att knappt bli tuggad på. Bara in i munnen och så svälj, på så vis hinner jag få i mig så mycket mer på kortare tid.
Det verkar ju sådär nyttigt att knöla i sig ett par kilon choklad i veckan!?
Hoppas nästa veckas craving bjuder på nåt nyttigt, men smaskigt. Jag strävar inte efter 23 kg direkt.
Lina och ByggareBob
Kanske "ger igen" och låter henne vara barnvakt till vår dvärg varenda dag sen...
Jag hade svårt för Lina i början, när hon kom in i "gänget" men det visade sig att hon var en av dom få som man verkligen kan lita på. Att Lina inte hade tusen tjejkompisar var nog av samma anledning som att jag alltid hellre umgicks med killar än tjejer. Tjejer är så komplicerade, så skitsnackiga, så svåra att förstå sig på.
Men min Lina är bra hon.
Tack för idag Vännen!
(När vi roar oss så leker vi svartskalle och misshandlad hora!)
Prutt - Röven är här!
Idag när vi låg på rygg på mattorna med händerna utmed sidan. Andades in och ut med näsan medan yogaläraren upprepar något slags mantra.
"Kom i kontakt med din anusöppning, din slida och ditt urinrör"
Och jag försöker. Jag försöker verkligen. Jag försöker telepatisera med mina hål och mitt urinrör.
Kom igen, ge mig nåt slags tecken på att vi har kontakt, tänker jag.
Är jag den enda som har svårt att komma i kontakt med slidan utan att ta på den?
Fast å´andra sidan, vad för slags tecken på att vi hade "kontakt" väntade jag mig?
En brakskit?
Typ, Rövens sätt att säga jag är iallafall här, vi har kontakt!
Det går att göra en god soppa på en klump bajs!
Såhär piffig var jag på Johannas 30-årsfest i lördags. Festen då jag drack alkoholfritt vin och återigen blev bakis.
Vad är det med det där?
Jag är minst lika risig som Roy, ligger på soffan och stånkar och stönar, vill bara äta skräpmat och har huvudvärk.
Vi sov och kollade på film hela dagen igår i det fina vädret. Jag ska dricka läsk nästa gång!
Time Out.
Man börjar blogga för att tillfredställa någon och gör tusen andra otillfredsställda.
Jag har ingen "idag-har-jag-ätit-idag-har-jag-gjort-blogg", jag finner inte det intressant att skriva sådan texter, men gillar att läsa min vänners bloggar som är sådana.
Jag har alltid gillat att skriva, alltid fått beröm för det jag skriver. Ska jag skriva ska det vara direkt från hjärtat, inte några krusiduller, det är tankar och känslor och brutalärligt. Annars kan det kvitta.
Jag tycker däremot inte att jag någonsin hänger ut någon eller är elak med mening, men som sagt det är ju alltid upp till den som läser att tolka. Och oftast så borde ni läsa mina texter med ett flin på läpparna. Det vet jag att dom som känner mig väl gör. Däribland Tulle. (Bloggen är ju lite för hennes skull, och det är oftast henne jag tänker på när jag skriver)
Sen om jag skulle börja vara finkänslig så skulle jag tappa tråden och inte ha något att skriva om.
Just nu har jag helt tappat suget för det här. Jag drar helt enkelt täcket över huvudet ett tag!
Fluff-fluff och rosa moln?
Jag blir fan tokig. Jag menar det! TOKIG!
Är det så jävla svårt att förstå vad jag menar?
Måste jag linda in alla mina ord i bomull och rosa sockervadd för att man ska fatta och inte ta åt sig?
Jag föreslår att jag stannar hemma nästa gång ni har tjejträff så får alla göra som dom vill, ta med barn, prata om bajs, bara jag är hemma så blir iallafall jag nöjd. Man vågar ju för fan inte ens tycka nåt längre!
Så vackert, så kärleksfullt....
Detta är för att hon inte vill att det ska missuppfattas av andra. (Folk missuppfattar ju mig hela tiden!)
Vi har ungefär lika rå humor och vassa tungor hon och jag. Vi kan vara rätt elaka mot varandra men av kärlek.
Igår kväll fick jag detta sms:et efter att hon sett halvkroppsbilden på mig, på bloggen:
"Du är hur fin som helst, det säger jag inte för att vara snäll utan för att det är sant. Hade kallat dig för fetto om det hade varit så, med nöje, det vet du! Tycker att det är lite synd att jag inte får göra det, Puss på dig sexiga mamman."
Så vackert, så jag fällde en tår!
Tala ur skägget, kvinna!
Igår tog jag en fika med Annie och Michelle. Som jag nämde innan så hann vi knappt prata sist vi hade tjejträff och där vill jag förtydliga ifall det är någon som missuppfattat, jag älskar mina syskonbarn, jag älskar barn, jag kommer älska mitt eget barn, jag kommer vilja vara med mitt barn 30 dagar och 23 timmar per månad, men den sista timmen varje månad vill jag bara vara FIA och umgås med mina vänner utan alla barn.
Jag kanske uttryckte mig krasst, men ni som känner mig förstår nog vad jag menar. Vill inte alla mammor bara kunna ta en kopp kaffe i lugn och ro ibland? Papporna tar väl inte med sig sitt barn på grabbkväll och det jag menade var att det borde vara lika naturligt att mamman får sitt space i vardagen. Om det så är en timme i månaden med tjejkompisarna!
Jag menade inte att barnen förstörde fikan i sig, jag menade bara att jag t.e.x inte träffat Annie på evigheter och snart flyttar hon och jag fick inte veta nånting om flytten.
Så, nu borde det inte vara några konstigheter med att förstå?!
Iallafall tog vi igen "tjejsnacket" igår, vilket var mycket trevligt. Kommer sakna Annie när hon flyttar, och av naturliga skäl kommer det ju inte att bli lika enkelt att åka till Stockholm för spontanbesök efter december, men jag hoppas verkligen vi fortsätter unna oss sådana roliga tjejgrejer som vi gjort innan. Stockholmshelger, Hamburgbesök osv.
Älg-pepparkakor!
Tack för fina presenter rara fina vänner.
Nu kan jag baka kakor till hund, jägar-pappa och jägar-bebis.
Bakifrån?!
Jag frågade min kille för ett par dagar sen om jag ser gravid ut bakifrån. (Då menade jag givetvis om man ser magen.)
Han har tyvärr inte lärt sig ljuga tillräckligt bra än för han svarar
"Men älskling, det är klart du gör!"
Det är bara det att när jag tittar mig själv i spegeln just bakifrån så ser jag inte magen, självklart ser jag några extra kilon och det var väl dom min kille menade när han säger ATT DET ÄR VÄL KLART JAG SER GRAVID UT!
Han kunde lika gärna sagt det rakt ut. Näe, inte gravid, bara fet!
Så idag ringer min skata till vän, Tulle och tycker jag ska lägga ut fler bilder på hela mig. Hela min kropp. Hon vill såklart gotta sig i att jag nu ökat 8 kg (kanske 9)i vikt! Häxa!
Åhhhhhhhh.... Åhhhhh (Michelle där kom den..)
Vid 06.00 i morse fick jag ett sms som det stod:
Hej!
Skulle det passa att vi börjar med tapetsering och målning i er lägenhet den 28 september? Hör av Er om det passar.
MVH
Hagbloms Måleri
Jag blev lovad att dom skulle börja denna veckan. Så jag ville svara:
Nä. Ni ska börja nu!
MVH
Sofi Sjöström
Men det gjorde jag inte! Suck, 28:e is the day alltså.
Dålig mamma?!
Jag hade tydligen mammafika hemma hos mig igår. Usch!
Det var en helt vanlig tjejfika som blev en mammaträff. Där fler än hälften av "tjejerna" nu har barn och det är det stora samtalsämnet och dom som får vår uppmärksamhet.
Jag vet ingenting om Annies flytt, om Marias hus eller om Michelles samboskap. För vi var upptagna med att prata om barn. Fy fan, är det såhär det ska bli nu? Vad hände med våra egna intressen och oss som personer? Jag saknar tjejträffarna när vi pratade om oss, om skvaller, ja om praktiskt taget allt annat än barn. För inte är det väl så att man blir en helt annan människa när man får barn och tappar allt som man själv varit intresserad av?
Jag tycker vi ska införa tjejträffar som är verkligen tjejträffar UTAN barn. Man måste få ha sitt eget liv också. För mig är det iallafall viktigt som tusan. Och ni andra mammor får ju era mammaträffar ändå med era andra mamma-vänner.
Satt och tänkte på det efter alla hade gått hem, saknade min brutal-ärliga Carro som förmodligen sagt ifrån och sagt något i stil med, "nähä, ska vi ta och prata lite om mig nu".
Förlåt mina ickegravida och ickemammor-vänner ni måste haft en jättetråkig fika. Allt i världen kretsar inte runt barn!
Kommer jag bli en dålig mamma för jag tycker såhär? Eller är det viktigt att man inte går upp i ett barn och glömmer sig själv?
Blocket-sängen!
Nu letar jag efter en ny fin spjälsäng. Den ska vara vit och helst se lite annorlunda ut. Typ snidad. Gillar inte Ikea-varianterna. Ingen som sitter på en gammal spjälsäng?
Den ska vara justerbar i höjd, det är också viktigt.
Och OM det är så köper jag gärna en fin svart babysitter också... :)
Lilla Julafton
Sedan förseglade vi alla kuvert och bad Carro att ta hand om dom tills det var dags för att fira vårt lilla julafton igen. Jag hade nästan glömt bort att vi hade dessa dokumenten någonstans i det Erikssonska/Kazansidiska* hemmet när Carro berättar att hon förvarar dom i frysen (!)
(Ja, jag vet, jag har så mycket mat i min frys så det skulle inte vara det ultimata stället hemma hos mig)
Sedan dess går jag ganska ofta och tänker på dessa små brev vi skrev. Jag minns nästan inte vad jag själv skrev och jag undrar verkligen vad de andra skrev om mig.
Det enda jag minns är att jag skrev att jag trodde att Michelle och Andreas skulle göra slut. Det var inte elakt, det var bara det att jag aldrig trodde fullt ut på deras förhållande, hur taskigt Michelle än må tycka att det var. Nu tror jag stenhårt på Christoffers och hennes förhållande.
Det kan ha att göra med mina häxgener eller att jag gillar Christoffer så rackans mycket! Så jag kommer göra allt i min makt för att dom ska hålla ihop. (Kasta förbannelser efter honom om han ens tittar på andra tjejer, köra vodoo om han sårar henne, bryta ett ben på honom om han försöker lämna henne...) Så med andra ord. Jag tror det håller livet ut! :)
* Jag vet faktiskt inte hur man stavar grekens efternamn, detta var mitt bästa försök!
In och ut!
Jag andas in med näsan och ut med munnen. Men på Yoga ska man tänka på andningen och bara puffa in och ut med näsan. Det var lite jobbigt sist. Ovant så att säga. Idag kommer jag väl storkna och inte få någon luft eftersom näsan är full med snor.
Om lite drygt en månad ska vi åka iväg till hemlig ort för att fira att min svärmor fyller 60 år och när jag satt och bokade in allt så upptäckte jag även att jag och min älskling har varit tillsammans i 1 år exakt samma helg.
När vi pratar om minnen brukar vi dock säga "men älskling, det där måste varit för 10 år sen, minst".
För det känns så. Som vi varit tillsammans hela livet. Och jag säger det igen, allt har gått väldigt fort. Vi är nog egentligen motståndare till det där båda två, att allt måste gå så fort. Men vi är ju inga ungdomar längre och allt kändes så rätt så vi tyckte att det är bara att köra på.
Det finns ingen bättre än Roy. Han är min bror, min bästa vän, min älskling, mitt allt. Jag kan verkligen inte tänka mig att vi någonsin kommer göra slut. Vi har roligt ihop, vi blir snabbt sams om vi tjafsar och vi kompletterar varann så bra. Sen kan han bli bättre på att hjälpa till lite i hemmet, men jag går fortfarande på valpkurs med honom!!!
Blocketfynd!
Förutom sängkläder till bebisen så är det just spjälsäng och babysitter som vi behöver.
Nästan allt det andra är fixat och klart. Om jag inte har glömt något. Känns ganska skönt och vara ute i god tid och fixat allt inför skrutts födelse. Men blir lite osäker, vad kostar en ny sän eller en ny babysitter? Är det prisvärt att köpa dessa två begagnade prylarna som jag har fastnat så för. Kolla på mina fynd här och sen säg vad ni tycker!
Gissa könet!
Nu har jag en TYDLIG hormonrand på magen. Skrönor säger ju att man ska kunna avläsa vilket kön det blir pga av randen. Jag vet ju. Nån som inte vet som vill testa att gissa!?
Farväl fötterna!
Förra veckan kunde jag se mina tår. Det kan jag inte längre!
Om att ha förstående vänner.
Igår ringde jag min älskade vän Helena (som påstår att vi inte längre har någon kontakt, förutom att hon slaviskt följer min blogg. Det är skitsnack vännen, tänker på dig dagligen och saknar alla galna upptåg med dig. Vi har bara lite mindre gemensamt just nu, men du kommer alltid vara en av mina absolut bästa vänner!)
-Hej det är Helena.
-Hej vännen, vad gör du?
-Jag dricker vin med Louise, eller förlåt var det elakt?
-Ja.
-Jag tar en fika med Louise.
Bra där!
Jag är så sjukt jävla helvetes fan sugen på vin!!!
Sprit, öl, cider går också bra!
Extra allt!
Igår försökte jag klämma in min kropp "extra allt" i ett par jeans. Det gick inte så bra skulle man kunna säga.
Tårarna kom. Jag visste inte att jag skulle ogilla så mycket att gå upp i vikt. Trodde jag hade det självförtroendet som skulle klara av en tjockisperiod till i livet (förra gången var jag runt 22 och fick en röv som förföljde mig när jag gick på stan, det såg ut så i skyltfönstrena iallafall.)
Roy ligger på sängen och kväver ett gapskratt när han övervakar spektaklet.
Spektaklet är jag, ett fetto som sliter, trycker och ålar sig i ett par 25:or i jeans.
Sen klarar han inte längre och säger att min röv ser ut som hans morsas, och så vrålar han av skratt.
Jag tycker att min svärmor är jättefin, och det tycker säkerligen hennes son med, men liknelsen vet jag inte hur jag ska tolka. Han tyckte helt enkelt att röven såg stor ut och att jag var naiv som trodde den skulle få plats i ett par skinnyjeans.
Fy fan vad jag ska skratta när han får hängpung!!!
Konsten att ställa till en scen!
Ikväll åt vi på Table 20, ett ställe som alltid har fantastisk mat. Dock inte ikväll.
Jag beställde in en cesarsallad.
Kunde inte äta upp den, eller knappt äta alls den smakade skit.
-Smakade maten bra?
-Näe, faktiskt inte, maten smakar fisk.
-Ja, det är ju en ceasarsallad.
-Med kyckling!
-Det är anjovis i dressingen.
-Jo, det vet jag, men denna maten smakar bara fisk.
Kyparen tar med maten ut i köket och kommer tillbaka, ber om ursäkt, kökschefen hade försökt spä ut dressingen, hon var medveten om att det var alldeles för mycket anjovis i såsen.
Kyparen undrade om han fick bjuda på pannacotta.
Äter inte gärna en efterrätt när jag är hungrig så jag avböjde och slapp istället betala för läsken!!!!
Min fiskmat fick jag dock betala för!
Och jag ställde inte ens till en scen, mina gravidhormoner är i schack, kan man säga.
Tråkigt!
När man har väntat färdigt...
Michaela frågade igår om det fanns nåt positivt med att vänta barn....
Hmm.....
Ja, det skulle väl vara barnet som kommer ut när man har väntat färdigt då.
Då säger Mella att det faktiskt inte är alla som mår dåligt under sina graviditeter. Bah!
Jag tycker att från och med nu får bara folk som faktiskt varit gravida ha någon åsikt om det där.
Jag erkänner att jag tyckte att det var mycket stök och bök kring mina svägerskors graviditeter, tyckte dom kanske kände efter lite för mycket, tyckte att det är ju ingen sjukdom osv...bla.bla.bla....
Precis sånt som alla icke gravida tycker.
Jag hade tankar om mitt egna havandeskap som skulle vara underbaaaaaart.
Sen blev jag gravid, gravidare, gravidast. Och ska aldrig mer yppa ett ord om någon gravid som gnäller, ska stötta, trösta, hjälpa och förklara för alla gravida så gott det går.
Inte nog med att du har ont här och var, du undrar jättemycket om allt möjligt, men ingen förklarar någonting för dig. Din enda tröst är att det är normalt att ha ont under en graviditet.
Men ändå tänker du om det onda som du har inte är normalt, ska ingen undersöka mig? HJÄLP!
Jag kanske kommer vara hur lugn som helst vid nästa barn och känna igen symptom och ignorera smärta osv.
Men någon som inte är gravid eller någonsin varit ska INTE komma med åsikter om hur det är att vänta barn.
För då kommer jag kasta onda förbannelser efter er.... Jag har häxkraft i släkten!
Det är ett rent helvete att vänta barn. Den som säger nåt annat ljuger. Punkt slut.
Summering av en dag.
På kvällen tog jag en promenad med Mella och Michaela och våra hundar, sen gick vi hem till mig och fikade och kollade på idol. Lovade ju att ingen skulle få komma hit förrän tapeterna var på plats och alla golv lagda och allt målat och klart, men jag släppte in dom ändå. Vi hade en kanonmysig kväll.
Maria har också blivit husägare nu. Klart man blir sugen, men nu har vi ju en sån fin och stor lägenhet på markplan med trädgård, så det får vänta. Just på sommaren får jag extra sug av att ha en trädgård, en uteplats och bara mysa på kvällarna.
Idag ska jag vara nån slags sidekick åt Akiz och Alva som ska på barnavårdscentralen. Först ska Alva vägas och mätas, sen vill dom prata Akiz ifred, så då ska faster och Alva mysa lite.
Lite konstigt ändå, vad gör man om man inte har någon som man kan ta med sig på sådana möten. Ska killen behöva ta ledigt från jobbet?
Svärmor tipsade om att sätta upp kö för dagis redan nu, särskilt eftersom 2009 är ett babyboom år i Kalmar. Men hur gör man?
Ringer man dagiset eller kommunen?
Hur väljer man dagis, vilka kriterier går man efter. Har liksom ingen som kan tipsa om nåt bra dagis eftersom vi alla fått barn samtidigt.
Bullshit
Alla mår toppen, strålande, underbart och jättebra.
Fy fan vilket jävla skitsnack.
Så när det är min tur mår jag också jättebra!
Kommer jag att dö?
Det är 12 veckor kvar (mer eller mindre) tills jag ska krysta fram en liten plutt. Förra veckan fastnade jag i olika teveprogram om riskförlossningar. Inte bra! Innan har jag inte ägnat en tanke åt förlossningen. Har tänkt ungefär såhär, eftersom jag har sjuka menssmärtor varje månad så kommer jag ha ont, föda och sen säga, Men, var det inte värre än såhär, såhär har jag ju det en gång i månanden.
Men eftersom inget annat blivit som jag tänkt mig (Tänkte vara alert och jobba tills vattnet gick, helst i högklackat, vara lycklig och må prima under min graviditet) så börjar jag nu oroa mig lite inför min förlossning.
Jag oroar mig över:
1. Kommer jag dö?
2. Kommer bebis dö?
3. Kommer jag spricka ända till skitan?
4. Kommer jag ha en elak barnmorska?
5. Kommer jag förblöda?
6. Kommer jag klara av att ta epidural om jag har för jävla ont? (Jag hatar ju sprutor också!)
7. Kommer jag slå till någon? (Typ Roy)
Roy jobbar för fullt!
Igår när Roy kom hem från jobbet åkte vi till Ikea.
Idag ska Roy sluta tidigare för att måla igen.
I Helgen ska han göra ett hemligt projekt i lägenheten.
Och jag har inte tjatat, jag har inte bönat och bett med tårarna sprutandes för att jag blir tokig på att det aldrig blir färdigt.
Så nu undrar jag:
1. Har han varit otrogen?
2. Ska han dra iväg och jaga hela nästa helg, och nästa, och nästa och nästa?
3. Ska han ut och supa ner sig i helgen?
Vad tror ni???
Vem vill komma på middag?
Vilket innebär att jag har lyxen att ha älg, rådjur och vildsvin i frysen.
Eftersom han inte tycker att han har nog med intressen och aldrig vill vara hemma med mig så har han nu börjat jaga fågel också. Han och några kompisar hyr en ö för fågeljakt och igår var han ute och testade jakten på ön.
Så långt är allt lugnt.
Men när han kommer hem har han en död rensad fågel i en påse som är blodig som han räcker över till mig och säger.
-Ta den här.
-Vad ska jag göra med den?
-Lägg den i köket så länge.
-Vad ska du göra med den?
-Äta.
-Vadå, ska du tillaga den?
-Näe, jag ska äta den rå, ta den nu.
Jag lägger äcklig blodig fågel i köket.
Hade ett rådjurshuvud i frysen i ca 8 månander innan han tog hand om den, så jag vet hur detta kommer sluta.
Roy tar hand om birdie och rensar och sköljer den, lägger den i ren påse och fryser ner den.
Jag har en äcklig jävla död fågel i frysen.
Vad ska jag göra med den? jag vet inte ens vilken typ av fågel det är?
Jag vill inte äta den iallafall.
Han säger att han ska bjuda på den.
Någon som vill komma på middag?????
Konstigt sex!?
Såklart blev hon orolig. Första gissningen var ju såklart blodpropp i ljumsken (Jag har lite ökad risk för blodpropp, och en graviditet innebär ännu något ökad risk och jag är en envis liten sak som vägrar ta sprutor i magen i förebyggande syfte under min graviditet.)
Nu har jag jag ju inte ens ont i ljumsken så det alternativet gick liksom bort.
Då gissar mamma på fisar, hon undrar om jag fisit på länge, hon undrar om konsistensen på mitt bajs.
Vi tror inte riktigt på det alternativet heller.
Och det är inte bebis som sparkar, för det känns inte som hugg i sidan.
Mamma undrar om jag tagit det lugnt idag.
Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna ta det lugnare. Tycker jag borde döpas om till Löken, men det smeknamnet är upptaget av Michelles ex.
Jag ligger i sängen länge, jag går en promenad i slow motion med min hund, sen ligger jag lite på soffan. Så ja, jag tar det rätt lugnt.
Då frågar min mamma:
-Har ni haft konstigt sex nu igen?
NU IGEN?!? Vad vet hon om det?
Nu menade hon inte konstigt sex, hon menade alla ställningar utom missionären typ, så att jag skulle fått träningsvärk, för det sa hon att man får när man blir gammal i allafall. Hahaha. Jag älskar min mamms.
Mitt underbara jobb.
Igår var jag på möte med mitt jobb. Mitt jobb där jag har provanställning. Mitt jobb som jag började med en lång utbildning och mitt i alltihop fick veta att jag var gravid och tyckte det var bäst att berätta direkt ifall dom inte ville ha kvar mig. Men det ville dom.
Igår trodde jag att dom skulle avsluta min anställning eftersom jag nu varit sjukskriven ett tag, men mitt jobb verkar gilla mig. För det dom ville tala om var att den 27 oktober övergår min anställning till en tillsvidaretjänst.
Jag blev så glad så det kom tårar. Jag har alltså ett jobb att komma tillbaka till oavsett om jag blir sjukskriven resten av min graviditet.
En sten bort från mitt hjärta.
Sen på eftermiddagen ringde jag Hagbloms måleri (dom som ska tapetsera och måla i vår lägenhet) för att kolla när dom tänkt börja. Det fanns inte någon beställning lagd från Glebe på vår lägenhet!!!
Men det har jag inte behövt härja med, min bästa och underbaraste karl tycker jag fått krångla med så mycket på sistone så han skulle ringa om det där.
Beskedet vi fick i morse var typ, vi vet inte vad som hänt, killen som skulle lagt ordern är på semester.
Vi ska fan inte hamna sist i kön iallafall. Vi ska skylla på att vi snart (väldigt snart) har ett litet barn och vill ha det fixat innan.
